De flesta historieintresserade associerar den kortlivade tyska Weimarrepubliken med instabilitet och svaghet, republiken var ett barn av Versaillesfreden, kämpade med oöverkomliga utmaningar i form av bland annat massarbetslöshet, och hade därför också begränsat folkligt stöd. Två av de största politiska rörelserna var öppet antidemokratiska, kommunisterna och nationalsocialisterna. En jämförelse som kan inge både hopp och obehag är den mellan Weimar och dagens USA. Detta är också en jämförelse som görs av Sandy Levinson i en artikel på bloggen Balkinization (tillgänglig här: Weimar America).

Levinson befinner sig politiskt till vänster, men utgår i sin analys av dagens USA från den högerradikale statsteoretikern Carl Schmitts beskrivning av den Weimarrrepublik han såg födas och gå under. Detta ger hennes analys en relevans man kanske annars inte väntar sig från vänstern.

Hon noterar att en opinionsundersökning visat att ”a grand total of 19% of the America public ”approved” of Congress, while a full 75% disapproved”. Vi har alltså att göra med en omfattande brist på legitimitet, något som också uttrycks genom det låga valdeltagandet. Levinson kopplar detta till de politiska institutionerna, och hur de försvårar handlingskraft i politiken. I likhet med Weimarrepubliken och tidigare ”polska riksdagar” leder själva institutionernas struktur till en tröghet i systemet som också påverkar hela dess legitimitet.

I’m not very sympathetic with repeal arguments, in part because I’m not a particular devotee of federalism, but I applaud the Tea Partiers for a certain amount of intellectual acuity. The American left seems almost altogether brain-dead in this regard.
– Levinson

Levinson noterar att det i dagens USA inte finns någon motsvarighet till det tyska NSDAP, men tar istället upp den reella risken för att militären blandar sig i politiken. Antingen genom den militärkupp som Charles Dunlap förutspådde år 2012 (i artikeln The Origins of the American Military Coup 2012), eller genom att generalen och ”höken” Pethraeus blir presidentkandidat i nästa val.

Sammantaget är det alltså en intressant artikel, inte minst då Levinsons användande av Weimarrepubliken som jämförelse ger ett nytt perspektiv och en ny känsla för situationens allvar. Den amerikanska krisen är inte bara ekonomisk, utan också politisk.

Relaterat

Carl Schmitt och parlamentarismens kris
Paul Gottfried – Dead Right
Thomas Chittum – Civil War II
Krig och privatisering

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.