Aurora 17 och fredsrörelsen

I dagarna hålls militärövningen Aurora 17, enligt uppgift den största på 20 år. I övningen deltar bland annat Sverige, USA och Tyskland. Militärövningen har lett till reaktioner från det som finns kvar av den svenska fredsrörelsen, bland annat Feministiskt Initiativ och Kommunistiska Partiet, liksom vänster- och miljöpartister. Man kan urskilja två huvudsakliga argument i motståndet. Det ena är pacifistiskt, ”öva på fred, inte krig” menar exempelvis FI. Detta kan tyckas sympatiskt, men världen är inte sådan att det fungerar. Oswald Spengler konstaterade att ”när hela folk blir pacifistiska är det ett tecken på senilitet”, han menade också att om de vita folken slutade föra krig skulle istället de färgade folken agera annorlunda och bli världens herrar. Det andra argumentet mot övningen är geopolitiskt, och utgår från en kritisk inställning till bland annat USA och NATO. Detta företräds inte minst av KP. USA är en expansiv makt med globala ambitioner som sedan Andra världskriget kontrollerat Västeuropa och nu omringar Ryssland med militärbaser och ”färgrevolutioner”. Det finns också starka kopplingar mellan amerikanska intressen och den pågående massmigrationen till Europa, även om detta inte är något just KP eller VP gärna berör. Det geopolitiska argumentet är alltså förenligt med en positiv syn på att försvaret får resurser och träning, även om KP och VP har en tämligen ytlig förståelse av vad Europa är.

Behovet av en fredsrörelse från höger
To be an enemy of America can be dangerous, but to be a friend is fatal.
– Henry Kissinger

Det hela illustrerar vådan i att överlämna fredsfrågorna till vänstern, för vänstern kommer göra ett dåligt och bitvis pinsamt jobb. I grunden är motståndet mot Aurora 17 sunt, för övningen innebär ytterligare ett steg på vägen mot den anslutning till NATO som svenska folket aldrig fått rösta eller debattera om. Mer problematiskt är det när motståndet bygger på partier som brutit med realitetsprincipen, som FI. Den geopolitiska dimensionen, som i ärlighetens namn dock också i någon mån finns representerad i FI:s partiprogram, skulle istället utgå från behovet av ett suveränt Europa som inte underordnas USA och inte tar del i amerikanska angrepp på allt från Libyen till Syrien (”we are going to get into the business of destroying states” som Paul Wolfowitz uttryckte det, dessa stater ligger konsekvent i Europas närområde). Kort sagt ett Europa som inte skjuter sig självt i foten gång på gång och slutar imitera den amerikanska modellen vad gäller allt från ekonomi till rasrelationer. Vi behöver en fredsrörelse som är tydligt europeisk och har ett högerperspektiv.

Svar

  1. Profilbild för Writer 123

    Alla svartskallar i Europa ar smuts. EU finns inte. Amerika har noll koll. Nato ar historielost. Det gamla rikets forsvar ar ma ej vara en rattighet, ar a andra sidan en skyldighet.

  2. Profilbild för Garm

    Ja, var är svenska nationalisters reaktion på detta? Den borde vara massiv. Vårt land ockuperas nu av både främmande folk och främmande staters militära styrkor, inklusive amerikanska, som ständigt är inblandade i olika krig som går rakt emot europeiska intressen. Istället för att kraftigt markera mot detta ser man svenska ”nationalister” som Nordisk Ungdom som tvärtom stödjer dessa färgrevolutioner och NATO:s och amerikanska styrkors fortsatta aggressiva expansion och ockupation österut, t ex i Baltikum och Ukraina. Dessa punschpatrioter ylar om påstådda ryska ubåtar i svenska vatten men säger inte ett pip om att amerikanska trupper nu marscherar på svensk mark. Den geopolitiska förståelsen bland svenska regimkritiker är dessvärre fortsatt förbluffande låg.

    1. Profilbild för The Chamber Pot

      Du har dessvärre rätt. I riksdagsdebatten är det oftast (V) som förfäktar Sveriges nationella frihet.

    2. Profilbild för Lucy Lipinska

      Det är dessvärre inte bättre i Polen, det land som hyllas som en motpol till globalismen. Den som tror att Polens statsmakters (den dolda statens, den synliga regeringens och mediers) antimuslimska retorik är dikterad av värnandet om det polska folkets intressen har underskattat den globalistiska maskineriets förmåga att hetsa vita folk mot varandra. Polens ”konservativa” regering har inte helt oväntat kompletterat sin ohämmade hets mot Ryssland med en massiv propaganda om Tysklands skyldighet att utge ett saftigt krigsskadestånd till Polen. Därvid tror man sig kunna räkna med stöd från judiska organisationer, i Polen och utomlands. Det är naturligtvis tyst om det skadestånd som den polska staten åtagit sig att utge till judar som förlorat fast egendom under andra världskriget. (Mina föräldrars förlust av fast egendom räknas inte, eftersom de inte hör till den allestädes skyddsvärda minoriteten).
      Polen är sedan en tid fyllt med folk från Ukraina. Arbetsgivare är naturligtvis mer benägna att anställa dem, dels på grund av att ukrainare är villiga att arbeta för lägre löner än den redan låga polska lönenivån, dels för att skattesubventioner ges till den som anställer folk från vissa republiker från den forna Sovjetunionen. Naturligtvis, har kriminella ligor – från Ukraina och Tjetjenien – tagit sig in i landet tillsammans med fattiga arbetare. Det hanterar den ”konservativa” statsmakten på ett från ”nationalistiskt” synpunkt föredömligt sätt, genom att beskylla de av ligorna begångna brott på ryssar.

  3. Profilbild för Max

    Det är trots allt ytterst få frågor som svenska folket fått rösta om, så varför skulle nato-frågan vara annorlunda? Faktum är att Sverige har haft ett nära samarbete med västmakterna sedan kalla kriget, och Ryssland betraktar Sverige som de facto nato-allierad oavsett om vi formellt går med i alliansen eller inte. De etablerade partiernas stöd för ett nato medlemskap var inte precis allvarligt menat, utan är snarare ett tomt uttryck för hopp om internationellt stöd vid en eventuell krissituation. Om etablissemanget verkligen hade velat gå med i Nato hade det varit ett fullbordat faktum vid det här laget, och att så inte har skett betyder bara att det aldrig var prioriterat. Skillnaden mellan ”påstådda ryska ubåtar” och amerikanska trupper är att amerikanerna är inbjudna och står under svenskt befäl medan ryssarna kränker svensk suveränitet. Geopolitik är dessvärre en pseudovetenskap som reducerar mångfalden av mänsklig erfarenhet till en dualism av geologiska faktorer, inte olik en variant av dialektal materialism. De som ylar om påstådda ryska kränkningar kan inte känna till U137, eller var det också en nato-ubåt som klätt ut sig?

    1. Profilbild för Garm

      Vad är det här för trams? ”Amerikanerna är inbjudna” säger du. Inbjudna av vem? De är inbjudna av förrädarpolitiker och överstatliga organ ja, vilket också gäller de horder av afrikaner och araber som väller in i Sverige och Europa. Det gör det alltså rätt och helt okej enligt dig? ”Men invandrarna är ju inbjudna” haha.

      1. Profilbild för Max

        Visst kan vi svara med samma trams. Känner du till att det mesta av alla prylar du använder dagligdags, liksom maten, oljan och så vidare, är saker som är inbjudna av förrädarpolitiker för att göra ditt liv drägligare? Det är alltså trots det rätt och helt okej att fortsätta använda sakerna enligt dig? Märker du hur givande diskussionen blir när allting reduceras till vem som gjorde vad?

        Skillnaden jag påpekade ovan kvarstår helt oberoende av vilket lag man personligen hejar på. Du kan välja att se det opartiskt som givna fakta.

        För symmetrins skull kommer här då en likhet också: både horder av araber och ryssar planerar och genomför åtgärder för att ockupera Sverige. Detta är också givna fakta som du inte behöver lägga någon värdering i om du inte vill.

        Svara nu slutligen på denna fråga: om det är förräderi att hjälpa araber överta landet, vad kallas samma handling när vi byter ut protagonisterna mot ryssar?

        Du bör vara medveten om att en ockupation i praktiken skulle innebära att du hånfullt bossas runt av någon osnuten centralasiat med djupgående ressentiment mot västerlänningar, samtidigt som dina ägodelar plundras och du reduceras till en andra klassens medborgare.

        Visst låter det trevligt med fredsrörelser, men det märkliga är bara att de alltid vurmar för Ryssland oavsett om de kommer från vänstern eller högern. Vid sådana osannolika sammanträffanden är den enklaste förklaringen en dold tredje faktor.

        1. Profilbild för andeklas

          Ryssar är för det mesta VITA ( även om många av dom fått svart hår genom uppblandningen fr Tatarstan o Kazackstan – men dom är till största delen VITA )- det är INTE araber. Fattar du då skillnaden ? Vår nuvarande Nato-vurmande regim vill helst tvångsblanda alla vita med negrer – inte konstigt då att allt fler närmar sig ryssland.Dock är förvånansvärt många ryssar som redan är här PK och anti-SD mm- varför dom väljer att vara PK vet jag dock inte.Vet inte riktigt varför dom ställer sig till förlorarnas sida.Gillar ryssland men då jag sysslar med attraktionslagen så vill jag ju va vinnare – då blir SD i allafall mer åt rätt håll för en vinnare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *