Mot slutet av andra världskriget invaderades Rumänien av Sovjetunionen, och en kommunistisk regim upprättades. Stödet för kommunismen hos det rumänska folket var obefintligt, men medelst ett batteri av bestialiska metoder som hade utvecklats i Sovjetunionen kunde makten konsolideras.

I upptakten till De antimänskliga beskriver författaren, rumänen Dumitru Bacu, sitt första möte med studenter som hade genomgått marxistisk "omskolning". Bacu, själv politisk fånge, hade hamnat i samma fångtransport som ett par studenter som han var bekant med sedan tidigare:

"De såg besynnerliga ut. Jag hade passerat genom många fängelser i Rumänien, jag hade mött tusentals fångar men aldrig sett sådana ansikten. Under blekheten, som var gemensam för alla fångar, utstrålade deras ansikten en stor vekhet. Och i de utmärglade ansiktena var präglat ett uttryck av skräck, ett stelt uttryck, härstammande från någon för mig okänd erfarenhet. Det gav dem ett skrämmande utseende. Den student som var kopplad till mig [med handklovar] föll senare på natten i sömn, och hans huvud kom att luta mot min axel. Jag kunde inte stå emot den skräckkänsla som grep mig och rörde på axeln för att väcka honom. Hans ansikte belystes av månen och föreföll som ansiktet hos en död, som dött överraskad av en skräckupplevelse så ohygglig att den följt honom bortom döden. Förr om åren hade han varit en framgångsrik simmare och en modig man.

[…] På morgonen anlände vi till Bukarest. Vi fördes till stationens poliskontor, vilket antydde att vi skulle fortsätta färden. Då började den av de två som var kopplad till mig att lovprisa kommunismen! Det föreföll som han riktade sig till de andra två, inte så mycket för att övertyga som för att visa att han kunde korrekt repetera en inlärd läxa. Och han verkade ha bråttom för att hindra att de andra två kom först. Han rabblade de utnötta meningslösa ord som repeterats av kommunister i varje gathörn, men de antog för mig en djupare mening då jag hörde dem från honom. Jag var bestört över att höra honom tala på det sättet, för jag kände honom väl och visste vad han hade känt för kommunismen." 

 

– BETINGADE REFLEXER –

 

I De antimänskliga får vi för första gången på svenska läsa en ingående beskrivning av den systematiska tortyr marxisterna använde när de hade fått total makt i ett samhälle, bland annat för att förmå politiska motståndare att göra de mest otroliga erkännanden. Världen känner fenomenet främst från skådeprocesserna i Moskva, mot Josef Stalins fiender inom Partiet.

Metoden grundar sig på principen om betingade reflexer. Denna princip beskrevs vetenskapligt av den ryske nobelpristagaren Ivan Pavlov i en omtalad avhandling från 1903 men har använts praktiskt i hundratals år mot djur. Ett exempel är när romer lär björnar att dansa:

"En liten björnunge placeras på ett golv av plåt. Under golvet brinner en eld. Då plåten blir varm börjar björnen få ont i sina tassar och lyfter den ena tassen efter den andra för att svalka den. Någon slår på en trumma under tiden. När denna träning har upprepats många gånger så har den neurologiska bindningen mellan ljudet av trumman och tassarnas rörelse etablerats, och björnen kommer alltid, även som fullvuxen, att börja ’dansa’ när han hör trumman."

En raffinerad variant av denna teknik tillämpades i Rumänien åren runt 1950, efter att Rumänien hade invaderats av Sovjetunionen och en kommunistisk regim under Ana Pauker hade inrättats. Man ville testa om det gick att omskola landets mest hängivna antikommunister till fanatiska kommunister. Speciellt gällde det de studenter som var medlemmar i det nationalistiska Järngardet.

 

– NEDBRYTNING MED TORTYR –

 

I det första steget utsattes ynglingarna för månader av utstuderad tortyr och förnedring, under vilken de noggrant övervakades så att ingen fick tillfälle att begå självmord. När ett offer var fullständigt nedbrutet och redo att börja samarbeta tvingades han att i ord och handling dra allt i smutsen som han tidigare hade värderat högt. Man började med de värderingar som låg utanför hans ego och arbetade sig systematiskt inåt mot det egna jaget.

Som Rumäniens nationalister var kristna fick offret först hitta på olika perversa historier om främst Jesus och hans mor, jungfru Maria. Nästa steg var att dra alla Rumäniens historiska hjältar i smutsen; särskild energi ägnades åt att få den nedbrutne att smutskasta, förnedra och förlöjliga ledarna för de antikommunistiska rörelserna i Rumänien, inte minst den framlidne Corneliu Codreanu. Därefter skulle han fantisera ihop en kränkande och pervers bakgrundshistoria om sina föräldrar och den egna uppväxten. Och slutligen skulle offret på samma sätt "bekänna" hur den egna levnadsbanan och personligheten var förvriden och skurkaktig och hur detta tidigare hade gjort honom oemottaglig för marxismen.

 

– FÖRSTÖRELSEN AV SJÄLEN –

 

De betingade reflexer som hade skapats medels tortyren, skräcken för att utsättas för mer tortyr och övergrepp, gjorde att offren inte vågade tro annat än att den påhittade, perversa bilden av verkligheten och det egna jaget var korrekt. Sanningen förknippades med smärta och förnedring och förträngdes, och en ny, med den marxistiska ideologin överensstämmande personlighet tog plats i den kropp som tidigare hade tillhört en hängiven nationalist.

Men detta var inte nog. För att bevisa att han var fullständigt omvänd tvingades offret slutligen att som angivare och torterare utsätta sina forna vänner för samma behandling som han själv hade utsatts för. Detta, som är verklighetsbakgrunden till böcker som 1984 av George Orwell, innebar den slutliga, moraliska förstörelsen av offret.

Endast de som hade turen att avlida under tortyren klarade att stå emot denna metod. Den hade utprovats under de bloddränkta decennier då bolsjevikerna underkuvade Ryssland.

 

– SVERIGE PÅ OMSKOLNING? –

 

Som svensk läsare hajar man flera gånger till över likheterna mellan den intensiva omskolning som studenterna i Rumäniens fängelsehålor utsattes för och den ideologiska läxa som massmedia, etablerade politiker och utbildningsväsendet i Sverige söker inpränta i oss.

Denna likhet är ingen slump. Det är i mångt och mycket samma ideologi som motiverade torterarna i Rumänien, som motiverar det svenska etablissemanget från vänster till höger. Det är i grunden samma ideologi som fick torterarna i Rumäniens fängelser att tvinga sina offer att dra Rumäniens historiska hjältar i smutsen, som får självutnämnda historiker i maktens tjänst att omtolka Sveriges historia för att göra den mer mångkulturell. Det är samma ideologi som fick torterarna i Rumäniens fängelser att tvinga sina offer att hitta på lögnaktiga, förnedrande och perversa historier om sina egna föräldrar, som får Gudrun Schyman att gapa "död åt familjen" på vänsterpartistiska partikongresser.

Skillnaderna hittar vi inte på ett ideologiskt plan utan på ett taktiskt: där marxisterna i Rumänien använde sig av systematisk tortyr och våld, vilket gav häpnadsväckande resultat på kort sikt, har etablissemanget i Sverige i högre grad förlitat sig på tålmodig, repetitiv propaganda från vaggan till graven en taktik som visat sig vara mer långsiktigt hållbar. Vi känner emellertid igen den ideologiserade verklighetsbeskrivningen, den metodiska nedsmutsningen av allt som traditionellt har hållits högt och verklighetsfientligheten i de utopiska dagdrömmar som till varje pris skall förverkligas.

 

– ONT MOT GOTT –

 

Man kan anmärka på dispositionen och många andra småsaker i Dumitru Bacus De antimänskliga. Rent litterärt är detta knappast något mästerverk, utan styrkan ligger i den ohyggliga ondska den vittnar om. Här ställs marxismen i sin naknaste och mest utstuderat människofientliga form mot nationalismen i sin ädlaste och mest förfinade form. Offren för tortyrsystemet är ju till stor del de idealistiska studenterna från Corneliu Codreanus järngarde. En i såväl metoder som målsättningar ond marxism ställs mot en i metoder och målsättningar god nationalism. Det är inte precis vad man är van att läsa. Men det är välgörande.

—
 
Se även Oskoreis recension av samma bok

===========================================

Denna artikel har tidigare publicerats i Folkets Nyheter, nr 5, 2005

===========================================

Om skribenten: Lennart Berg

Den moderna sociobiologin har en stor, icke exploaterad potential för att förstå, framställa och förutsäga samhällsförändringar. Vi borde eftersträva att det blir minst lika okontroversiellt att göra en sociobiologisk analys, som det i dag är att göra en "klassanalys". Denna blogg kommer att lyfta fram sociobiologisk forskning och söka visa med exempel hur sociobiologin kan användas för att analysera samhället och vår omvärld.