Nihilism är för många av oss något obehagligt och amoraliskt, en brist på värderingar och en livssyn där allt är tillåtet. Det kanske säger en del om vårt samhälle att många av dess invånare när de hör ordet nihilism tänker på en epidemi av mord, våldtäkter och knark, och kanske är detta också vad som skulle hända om staten och dess regler försvann över en natt. Kanske är detta vad den senmoderna och ateistiska dagisstaten reducerat sina invånare till: lismande ögontjänare som endast avstår från att bete sig som apor eftersom de fruktar straff.

Något både Nietzsche, Vaneigem och Deleuze visat oss är dock att nihilismen har två steg. Först en negativ fas, där man genomskådar det nuvarande samhällets livslögner. Detta följs ofta av det jag väljer att kalla nihilismens stålbad, en mörk tid som känns både meningslös och outhärdlig. Om man har levt ett helt liv i tron att ”det är fel att vara rasist för det säger Mona Sahlin” eller ”det finns bara en Gud och Ulf Ekman är hans profet”, och sedan inser att så är det inte alls, så kommer man att känna sig vilsen, och världen kommer att kännas som en främmande och mörk plats.

Den negativa fasen kan dock följas antingen av en reträtt, tillbaka till religion, konsumism eller konventioner, eller av en positiv nihilism. En sådan positiv nihilism bygger på en realistisk bild av världen och verkligheten, och det är i den betydelsen av ordet Svenska Nihilistsällskapet tycks ha valt sitt namn.

Då det rör sig om en mycket positiv företeelse, blir dagens inlägg därför ett tips om en trevlig internetsida väl värd ett besök.

Själv uppskattar jag särskilt artiklarna om svensk folktro, såsom artikeln om John Bauer och det om Mörksuggan. Det finns även ett flertal mer filosofiska och politiska artiklar, såsom den om nihilism, och den om kast och person.

Riktigt roliga är även parodierna och serierna, inte sällan med ett större djup än man vid första anblickens skrattattack kan tro:

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.