Thilo Sarrazin som samtidsfenomen

Okategoriserade

I dagarna har en häftig debatt utbrutit i Tyskland efter att socialdemokraten och riksbanksledamoten Thilo Sarrazin, född 1945, gjort en rad kontroversiella uttalanden på integrationsområdet. Sarrazin är intressant av flera skäl, även om mycket av det han säger är gammal skåpmat för systemkritiker, och mycket av värde förblir osagt.

Sarrazins betydelse

A large number of Arabs and Turks in (Berlin) … have no productive function other than in the fruit and vegetable trade.
– Sarrazin

För det första är han en medlem av eliten. Detta antyder att delar av eliten börjar inse att den förda politiken inte är hållbar. Dels leder den till stöd för invandringskritiska partier, dels har den ekonomiska konsekvenser. Sarrazin har fått betydande folkligt stöd, en femtedel av de tillfrågade uppger sig kunna rösta på ett parti med honom som partiledare. Detta antyder i förbigående sagt de västeuropeiska folkens fortsatta auktoritetsberoende och systemets legitimitet. Om en Sabuni eller en Reinfeldt så bara antyder att det kan finnas problem med invandringspolitiken är stora väljargrupper genast beredda att ge dem sitt stöd, medan genuina kritiker av den förda politiken snarare ses som fridstörande utmanare av samförståndet. Situationen framstår som snarlik i Tyskland.

I don’t want the country of my grandchildren and great-grandchildren to be largely Muslim, or that Turkish or Arabic will be spoken in large areas, that women will wear headscarves and the daily rhythm is set by the call of the muezzin. If I want to experience that, I can just take a vacation in the Orient.
– Sarrazin

Samtidigt har Sarrazins bakgrund i eliten gjort det svårare att avfärda honom. En debatt har utbrutit, där flera framträdande tyskar försvarat hans rätt att yppa sina obekväma åsikter. Hit hör exempelvis den redan tidigare intressante filosofen Sloterdijk, liksom flera tidningar. Det är också talande att Sarrazin i en artikel i SvD framställs tämligen objektivt (bland annat noteras att ”…även kritiker medger att han har gått igenom en stor mängd aktuell forskning som han i allt tolkar någorlunda rätt”). Från att vara de icke-politiska klassernas angrepp på den politiska eliten blir det hela en intern debatt i eliten.

The civil servants are pale and foul-smelling because of the amount of work they have to do.
– Sarrazin

Den andra intressanta aspekten av Sarrazins uttalanden är att han inte fullt ut befinner sig i integrationsdiskursen, en diskurs där också många föregivna invandringskritiker hör hemma. Dessa människor präglas av att deras mål är integration eller assimilering, och att deras invandringskritik bygger på ekonomiska och kriminalpolitiska grunder. De utgår då också från att alla människor är möjliga, och önskvärda, att integrera men att den förda politiken omöjliggör det (oavsett om man sedan anser att det beror på heltäckande slöjor, mångkulturalism, eller att det finns för få låglönejobb). Men Sarrazin passerar och tänjer hela tiden på diskursens gränser. När han förmedlar vetenskapliga rön som visar att vissa utomeuropeiska grupper har lägre intellektuell kapacitet än tyskar, befinner vi oss genast i en annan diskurs. Det är betydligt mer tveksamt om det är möjligt och önskvärt att integrera grupper med bristfällig intellektuell förmåga i ett modernt och komplext samhälle. Här kan man också notera att med Sarrazin har vetenskapliga rön kring sådant som IQ och arv börjat få genklang även i den politiska debatten och att den universalistiska och egalitära diskursen då på allvar börjar krackelera.

TS

The unemployed are at home more, they like it warm and thirdly many of them regulate the temperatures by opening and shutting their windows.
– Sarrazin om socialbidragstagare

Samtidigt antyder Sarrazin i vilken riktning Europas normalisering kan fortsätta, då han också talat om att folkgrupper som judar och basker har bestämda genetiska identiteter och att det finns en tysk identitet. Vi närmar oss med Sarrazin alltså ett etniskt perspektiv även om han själv kan framstå som förvirrad i frågan.

Tyskland avskaffar sig självt

I en färsk enkät uppger 18 procent av de tillfrågade att det skulle rösta på ett parti med Sarrazin i spetsen. I en mätning av Forsa uppger 70 procent att de delar Sarrazins teser (se faktarutan) delvis eller fullt ut medan 22 procent betraktar dem som oacceptabla.
– SvD

Efter att ha gjort kontroversiella uttalanden kring vissa invandrargruppers oförmåga att assimileras, har Sarrazin populariserat sina ståndpunkter med boken Deutschland schafft sich ab, ”Tyskland avskaffar sig självt”. Boken har snabbt sålt slut, och Sarrazins föreläsningar likaså. Den gamle riksbanksledamoten anlägger i hög grad ett ekonomiskt perspektiv, där han ser på det tyska humankapitalet. När detta blir mindre intelligent, mer heterogent, och mindre utbildat, framstår det som ett ekonomiskt problem. Sarrazin har många gånger uttryckt sig nedlåtande mot lägre socialgrupper, inte enbart icke-tyskar, och bland annat sagt att större delen av Berlins turkar och kurder rent ekonomiskt inte tillför någonting.

The Turks are taking over Germany exactly as the Kosovars took over Kosovo: via a higher birth rate.

– Sarrazin

Betraktar man fallet Sarrazin i ett europeiskt perspektiv är det tydligt att vi nu ser början på normaliseringen. Liknande fenomen är Sarkozys taktiska anammande av delar av Front Nationals retorik, det brittiska erkännandet av invandringspolitikens misslyckande, Berlusconialliansens hegemoni, Dansk Folkeparti, och Sverigedemokraternas frammarsch. Vi bör betrakta detta historiskt, och inser då att det rör sig om den första, förvirrade början på en längre utveckling. Detta gör att även om vi ogillar aspekter av den konkreta personen Berlusconi eller Sarrazins klassförakt, så är dessa aspekter inte en nödvändig del av den historiska trenden. Sällan har man varit så frestad att anlägga en Hegels eller en Yockeys perspektiv, och tala om att Världsanden, ”the Spirit of the Age” eller bara tidsandan nu verkar i ett flertal europeiska länder samtidigt. Och denna Spirit of the Age, historiens riktning, har ett klart innehåll även när det uttrycks av förvirrade opinioner och politiker med ett flertal brister. Vi lever nu inte bara i spännande tider, utan också i tider som ger skäl till framtidstro. Misströsta månde de politiskt korrekta, för Sarrazin är bara början.

Läs även

Thilo Sarrazin (tysk artikel på Wikipedia)
Deutschland schafft sich ab (tysk artikel)
Gudomlig komedi – Och verkligheten?