En aspekt av en nordisk och europeisk renässans utgörs av en ny, eller snarare nygammal, människotyp. Den moderna europén, vars horisonter begränsas av konsumtionssamhället och marknadens begrepp, är historiskt sett en anomali, en tragisk varelse som förlorat perspektiv på livets möjligheter, en konform trygghetsnarkoman. Historiskt finns det mängder av inspirationskällor och förebilder, som visar hur livet istället skulle kunna levas. Här återfinner vi exempelvis äventyrare som Ernst Jünger, Edward Abbey, Ferdinand Ossendowski, Julius Evola och Ernst von Salomon.

En av dessa män som visar ett alternativt sätt att se på livet är Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944). de Saint-Exupéry tillhörde en gammal aristokratisk släkt, och valde att söka sig till det unga och farofyllda flyget. Han kom också att bli en framgångsrik författare, idag kanske mest känd för historien om den Lille Prinsen. Under Andra världskriget anslöt han sig till den franska kampen mot tyskarna, och försvann med sitt plan över Medelhavet 1944.

Vind, sand och stjärnor

I know nothing, nothing in the world, equal to the wonder of nightfall in the air. Those who have been enthralled by the witchery of flying will know what I mean – and I do not speak of the men who, among other sports, enjoy taking a turn in a plane. I speak of those who fly professionaly and have sacrificed much to their craft. Mermoz said one, ”It’s worth it, it’s worth the final smash-up.”
– de Saint-Exupéry

de Saint-Exupéry tillhörde de första piloterna, under en era då flygrutter och lufthav fortfarande höll på att utforskas. Han beskrev sina upplevelser i Vind, sand och stjärnor, en på många sätt fascinerande bok. Detta beror dels på att de Saint-Exupéry beskriver flygningen som ett tidlöst möte med elementen, dels på hans filosofiska reflektioner kring sitt värv.

de Saint-Exupéry menade att han under flygningen var levande på ett sätt de flesta bara kunde drömma om, och jämförde detta med det liv småborgare levde. I sitt plan mötte han elementen; vinden, sanden och stjärnorna. Hans poetiska språk för här tankarna till ett mytiskt, närmast hedniskt, tänkande. de Saint-Exupéry jämförde sina upplevelser med de tidiga kritikerna av den moderna teknologin, vilka ansåg att teknologin avlägsnade människan från naturen. Tvärtemot dessa menade han att planet gjorde att han kunde uppleva naturen och elementen på ett nytt sätt. I linje med detta ligger också hans känslor för planet, ordet kärlek är här inte främmande för de Saint-Exupéry, och hans jämförelser mellan sina experter och gamla tiders alkemister. de Saint-Exupéry fångar kort sagt magin i flygandet, han jämför det bland annat med barndomens världar.

Sahara

Hans resor för honom gång på gång till de europeiska kolonierna i Sahara, ofta isolerade utposter omgivna av fientliga nomader. de Saint-Exupéry uttrycker här en respekt för dessa stammar, och en kärlek till öknen. Vid ett tillfälle skildrar han hur nomaderna hade för vana att fånga slavar från de afrikanska folken, och sedan frige dem då de blivit för gamla för att kunna bidra. Skildringen av hur dessa åldrade män då gick från dörr till dörr för att finna en ny herre, och ensamma och brutna dog på gatorna, är tragisk. de Saint-Exupéry och hans kollegor köpte dock en sådan slav, som de sedan frigav. Fiendskapen mellan nomader och européer har också ett inslag av respekt som saknas i vår tids ideologiska, dualistiska krig. Särskilt tydligt blir detta i ökenfolkens känslor för den franske officeren Bonnafous, känslor som i lika grad präglas av kärlek och hat och leder till en känsla av djup besvikelse när den värdige fienden Bonnafous återvänder till Frankrike. Även de Saint-Exupérys skildringar av öknen ger den en magi och en mystik, som för tankarna till Edward Abbeys skildringar av den nordamerikanska öknen. Detta gäller inte minst efter den krasch i libyska Sahara som nästan kostar honom livet.

Ett liv för äventyrare

Great black waterspouts had reared themselves seemingly in the immobility of temple pillars… through these uninhabited ruins Mermoz made his way, gliding slantwise from one channel of light to the next, climbing roound these giant pillars in which there must have rumbled the upsurge of the sea, flying for four hours through these corridors of moonlight toward the exit from that temple… only after he had got through the Black Hole did Mermoz awaken to the fact that he had not been afraid.
– de Saint-Exupéry

de Saint-Exupérys bana sammanföll med den era då lufthavet utforskades, något som innebar stora risker för flygarna. Många av dem förlorade livet, men samtidigt möjliggjorde denna era individuella stordåd och skapade hjältar. Bland dessa kan nämnas de Saint-Exupérys kollegor Guillaumet och Mermoz, svenske von Rosen, ”den röde baronen” von Richthofen, Göring, och Howard Hughes. Alla dessa var äventyrare, och många av dem hade också ovanliga öden efter sin karriär som flygare.

de Saint-Exupérys respekt för sina kollegor är tydlig, och han menar att det är ett liv för män som de lever. Han beskriver hur Guillaumet under försöken att korsa Anderna nära nog fryser ihjäl, liksom hur Mermoz hamnar i det såkallade ”svarta hålet” utanför Afrika, omgiven av svarta pelare av havsvatten.

Intressanta är också de Saint-Exupérys skildringar av det spanska inbördeskriget, och dess tragik. Hans uppdrag är att rädda fransmän, vilket gör att han rör sig bland de republikanska styrkorna. Inbördeskrigets tragedi drabbar de Saint-Exupéry med full kraft, hur ideologier kan få landsmän att mörda varandra. Och för den som trott att republikanerna och anarkisterna inte var kapabla att mörda oskyldiga ger de Saint-Exupéry ett tydligt vittnesmål om hur människor klassades som ”fascister” och sedan avrättades utan annan anledning än att de var munkar, tjänstefolk åt präster, eller bara ägde mer mark än andra bybor.

Sammantaget är det alltså en fängslande skildring av de tidiga piloternas äventyr i en ny värld, och deras möte med elementen, med vind, sand och stjärnor. Hans beskrivningar av möten med stormar och nomader är mycket levande, hans filosofiska reflektioner placerar det hela i en europeisk tradition. Som ett exempel på den europeiske äventyraren är de Saint-Exupéry också inspirerande.

Relaterat
SvD – 100 år i det blå

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.