Det alternativa countrybandet 16 Horsepower vann på sin tid en hängiven publik genom sin känslosamma och säregna blandning av traditionell folkmusik med modernare influenser, komplett med en estetik och texter som var förankrade i historien och kristendomen. Efter att 16 Horsepower lade ner då andra medlemmar ville ägna sig åt sina gårdar och sina hästar, fortsatte sångaren David Eugene Edwards med soloprojektet Woven Hand.

Edwards har djupa rötter i den nordamerikanska myllan, han är barnbarn både till en pastor från nazarenkyrkan och en indiansk djurtränare. Genom den förre lärde han känna Hank Williams och Johnny Cash, och fick en inblick i denna världs förgänglighet genom att varje vecka betrakta de döda som skulle begravas. Den senare hade en tam björn, som åkte runt med honom i hans bil, och hade också varit luffare.

…certain things, older things, to me are more beautiful. More care and more thoughts gone into making them, from furniture, to instruments to paintings to everything. At the same time there’s a lot of modern stuff that I enjoy as well that I think is really creative, but a lot of that stuff just kinda gets thrown away because of ’progress’ and money.
– David Eugene Edwards

I have a very bleak view of humanity, I think all you have to do is look around. Look at yourself. That’s what I do. I can look at myself and have a bleak view of humanity, just from my own selfishness, my own lack of concern and compassion for other people, and you take that and multiply it by millions of people.
– Edwards

Woven Hand har idag släppt flera album, och texterna präglas av Edwards kristna tro. Han har ibland beskrivits som bokstavstroende, men presenterar alltid sin tro på ett personligt och äkta sätt. Existentiella teman som smärta, skuld och tro står i centrum. Estetiken präglas fortfarande av sin förankring i historien, ofta klädd i svart och på ett vis som för tankarna till amishfolket påminner Edwards om att vår egen historia också känner autenticitet. Han för här tankarna till Jim Goads skildringar av den mycket levande religiositet som lever bland de allra fattigaste vita amerikanerna, en religiositet som ännu känner tungomålstalandet, miraklen och dödliga giftormar som inslag under gudstjänsterna. ”Work hard, pray hard”, summerar Goad denna arbetarklassreligiositet som länge fyllt den bildade medelklassen med olust och avsky men i en tid som präglas av sökandet efter autenticitet ibland istället väcker deras fascination och intresse.

Edwards musik är en fängslande och intensiv upplevelse, inte minst live, och kan i likhet med den mänskliga tillvaron vara både mörk och tung. Samtidigt är den tidlös. Det finns alltså sammantaget mycket som talar för att Woven Hand kan vara en värdefull och givande bekantskap för den som har en identitär och traditionell världsbild, det finns rent musikaliskt också en hel del likheter med neofolkgenren.

Läs även

Throw me away – Woven Hand

Songs of Faith and Struggle, intervju

Splendidezine, intervju

Relaterat

16 Horsepower – Black Soul Choir

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.