Författaren Chuck Palahniuk har genom åren skrivit flera intressanta skildringar av det senmoderna samhället, mest känd är den klassiska Fight Club. Återkommande teman i hans böcker är konflikten mellan det senmoderna samhällets olika aspekter, och arkaiska arketyper, subkulturer eller andra starkt avvikande fenomen. I Fight Club är det det nya klassamhället, med kontorsslaveri, konsumtion och en domesticerad manlighet, som skakas av återkomsten av våldet och risktagandet som aspekter av manligheten. I Rant är det istället ett indo-europeiskt idékomplex kopplat till död, sex, rabies, vargar och gudomlighet som återkommer. Ibland överdriver Palahniuk sin strävan efter det chockerande, avvikande och spektakulära, men oftast tillhör han ihop med bland andra Michel Houellebecq de bästa skildrarna av vår samtid.
Böckerna Pygmy och Snuff är intressanta inte minst då Palahniuk i dem utforskar begreppet frihet i vårt samhälle.
Pygmy
Även om han förmodligen inte är medveten om det själv, är det den nordeuropeiska guden Oden som Palahniuk cirklar kring när han i Fight Club utvecklar Tyler Durden som våldsam och dödlig trickster. Än mer tydlig är Odenarketypen i Rant. Förutom att han är en gud kopplad till bland annat krig, död, magi och sexualitet, finns det enligt professor Dumezil också ett totalitärt drag hos Oden. När han ledde nordeuropéerna i den mytiska forntiden var privat egendom exempelvis något som sågs med skepsis, eftersom det förvandlade en gemenskap av krigare till fattiga och rika. Denna totalitära sida fascinerar uppenbart Palahniuk. I Snuff spelar Hitler och det blonda, nordiska idealet en viss roll, och i Pygmy är det mötet mellan totalitärt och liberalt tänkande som står i fokus för handlingen.
Huvudpersonen i Pygmy är en trettonårig utbytesstudent från ett totalitärt samhälle som påminner starkt om Nordkorea (Palahniuk avslöjar aldrig dess namn, och även Hitler spelar en viktig roll som förebild). Han tillhör en elitgrupp, som å ena sidan är strängt indoktrinerad, å andra sidan så disciplinerad och kunnig i allt från kampsport till historia att han är överlägsen de flesta vuxna amerikaner. Palahniuk använder sig ofta av postmoderna metoder i sina böcker, i Pygmy är det den unge agentens ”rapporter” som för handlingen framåt. Hans grammatik är präglad av ett asiatiskt tänkande, och ofta snart sagt obegriplig. Detta bidrar dock till känslan av att han är främmande, och gör det mer realistiskt när mänskliga känslor någon enstaka gång låter sig anas. Han saknar rent språkligt redskapen att uttrycka både kärlek och vänskap.
Mouth of operative me assure equipped adequate chromosome so no burden society care for deformed monster progeny. Respected negroid female fashion mouth to display frown. Rotate face to one side, then other side, repeat rotate to make head meaning ”no”.
Utbytesstudenten är egentligen i USA på ett hemligt uppdrag, och drivs av ett starkt förakt och hat mot det amerikanska samhället. Här ställer Palahniuk skickligt två mentaliteter och världsbilder mot varandra. Värdfamiljen är postmoderna amerikaner, med en slentrianmässig syn på sex, en amerikansk kristendom, och ofta ganska korpulenta. Dessa betraktas av agenten, som representerar en totalitär mentalitet. Ibland förstår han inte ens deras beteende, men ibland blir hans kommentarer samhällskritik. Bland annat anser agenten att den ”fria kärleken” leder till planlös fortplantning, till skillnad från de noga arrangerade motsvarigheterna i hans hemland. Gradvis får vi dock också en inblick i den hårda utbildning som format ”operative me”, och dess många negativa sidor.
En extra bonus är Palahniuks förkärlek för faktoider och citat, som i Pygmy visar sig genom huvudpersonens vana att citera historiska diktatorer. Det spårar ur något, på flera sätt, mot slutet, där bland annat Idi Amin börjar citeras, men sammantaget är Pygmy en av Palahniuks klassiker. Varken det amerikanska eller det totalitära samhället framstår som särskilt lyckade, men mötet mellan dem ger nya perspektiv på båda.
Director master quote ample monarch, capacious tutor Adolf Hitler, say, ”Hate is more lasting than dislike.”
Snuff
Palahniuk låter i Pygmy sin indoktrinerade huvudperson studera frihetens följder i ett konformt konsumtionssamhälle, och den människotyp den leder till. I Snuff låter han den pornografiska filmindustrin utgöra bakgrunden. Den medelålders porrstjärnan Cassie Wright ska slå rekord genom att ha sex med 600 män i samma film, och handlingen följer tre av dessa män medan de väntar på att det ska bli deras tur. Under sin väntan konstaterar de bland annat att i ett fritt samhälle är det oundvikligt att någon förr eller senare gör en film som Wrights. Palahniuk låter ofta sina huvudpersoner fördjupa sig i anekdoter och filosofiska diskussioner, och Snuff är inget undantag.
Ett centralt tema i Snuff är vad frihet innebär i praktiken, inte minst för trasiga människor. Många individer vars ”fria val” för dem till sexindustrin har barndomstrauman av olika slag, så även Palahniuks huvudpersoner. Samtidigt frågar de sig vad skillnaden är mellan att utmana sina gränser genom att bestiga ett berg, eller genom att spela in World Whore Three.
Palahniuk har beskrivit sig som romantiker snarare än nihilist, och ett tragiskt sökande efter kärlek driver de flesta av huvudpersonerna i Snuff. Bataille föreställde sig att moderna prostituerade kunde återskapa något av forna tiders relation till hieroduler (”tempelprostituerade”) och många av de 600 statisterna har en sådan relation till Wright. Flera av dem tillhör olika kriminella och etniskt baserade gäng, som Palahniuk noga beskriver, men inför mötet med Wright lägger de sina konflikter åt sidan. För dem är hon både transnationell och helig. Ett lika centralt tema är hur Wright, och i förlängningen kändisar av alla slag, söker bekräftelse och kärlek genom sitt kändisskap. Här beskriver Palahniuk i ett flertal anekdoter vilka extremer detta kan gå till, och räknar bland annat upp ett otal kändisar som dött, vanställts eller skadats i sin jakt på berömmelse. Det antyds också tidigt i romanen att någon av huvudpersonerna kommer att dö i slutet.
Som helhet är Snuff inte lika tydlig som samhällskritik som Pygmy, men å andra sidan är den mer mångfacetterad och innehåller flera teman. Bland annat pornografins betydelse för den globala kapitalismen, då dess storkonsumenter ofta är först med att investera i ny teknologi av olika slag, kejsarinnan Messalina, och feministen Naomi Wolf. Båda romanerna är god litteratur, bland annat återfinns Palahniuks mörka sinne för humor i dem.
Relaterat
Om skribenten: Joakim Andersen
