En av dagens nyheter har varit en rasistisk video som ”skakar Sydafrika”. Det har i media tagits upp som ett exempel på att rasismen växer i Sydafrika. Man skulle överhuvudtaget kunna ifrågasätta nyhetsvärdet i det inträffade, liksom värdet i ett medialandskap som alltmer låter Youtubeklipp fungera som ”nyheter”. Men man kan även se ett annat nyhetsvärde hos det hela, men då snarare låta det hela tjäna som utgångspunkt för en närmare studie av de outtalade grundantaganden om världen som människorna bakom media styrs av.

Det blir då SvD:s nyhetsartikel som står i centrum för analysen, mediet blir budskapet för att parafrasera McLuhan. En sådan analys skulle bland annat inrikta sig på två saker.

Etnomasochismen som världsbild

Det intressanta i en sådan analys blir då inte bara vad artikeln tar upp, utan också de artiklar som inte skrivs. Vi vet nämligen att Sydafrika är ett land som med jämna mellanrum skakas av blodiga överfall på boerna på landsbygden, ett våld som antagit sådana proportioner att neutrala bedömare börjat jämföra det med folkmord. Det skulle i det sammanhanget gå att leta fram betydligt mer skakande bilder och filmklipp än vaktmästare som tvingas inmundiga urin.

Detta folkmord bedöms dock av media inte ha något nyhetsvärde, utan det viktiga är ett degenererat upptåg som förvisso är motbjudande men som i varje fall inte krävde några dödsoffer. Detta är så häpnadsväckande att det tarvar en förklaring, och den förklaring som webblogg Oskorei ansluter sig till är att det hela beror på något som kallas etnomasochism. Etnomasochismen är en i grunden djupt rasistisk världsåskådning och historiesyn, där man utgår från att vita historiskt utsatt människor med annan hudfärg för illdåd, och därför bär på en historisk skuld. Detta innebär att man som vit måste skämmas för sin hudfärg, och aktivt söka rätta till historiens illdåd genom att gynna individer med annan hudfärg på de egnas bekostnad. En mer eller mindre central aspekt av etnomasochismen är även misstanken att bara en tunn fernissa av civilisation förhindrar de vita från att återigen begå illdåd i massiv skala. Därav de ständiga kampanjerna mot alla former av etniskt medvetande, då man tror att detta skulle slå över i fradgande rashat.

Etnomasochismen innebär två ting avseende händelserna i Sydafrika. För det första att folkmordet på boer ses som ointressant. Det går nämligen inte att passa in i den gängse historiesynen, och blir därför ett undantag, en icke-händelse utan nyhetsvärde. För det andra blir det farligt att rapportera om ett sådant folkmord, då det kan leda till att den tunna fernissan av civilisation försvagas.

Denna etnomasochism gör att man som journalist omedelbart tolkar den sydafrikanska videon som ett exempel på vitas ”rasism”. Att det skulle finnas andra tolkningar, som att det handlar om en inspelning av någon sorts amatörmotsvarighet till Fear Factor är då inget man föreställer sig.

Neutrala fakta och värderingar

Kopplat till etnomasochismen och journalistkollektivets gemensamma världsbild är presentationen av subjektiva värderingar som objektiva fakta. Detta ser vi bland annat i artiklar om Sverigedemokraterna, där subjektiva åsikter ofta smyger sig in i ”vanliga” nyhetsartiklar (exempelvis att de skulle vara ”främlingsfientliga”). Anledningen till detta torde vara att de inblandade journalisterna ser dessa värderingar som så allmänt accepterade att de är fakta. Och allmänt accepterade är de sannolikt också bland just journalister (vi missar ofta hur lika varandra dessa ofta är, vad gäller allt från social bakgrund till värderingar man fått genom sin utbildning).

Detta insmygande av diskutabla värderingar i nyhetstexter återkommer i artikeln om Sydafrika genom den korta kommentaren: afrikaans, det gamla förtryckarspråket. Mig veterligen finns det egentligen inga ”förtryckarspråk”, men uppenbarligen anser vissa journalister att det är så allmänt accepterat att afrikaans varit ett sådant att man riskfritt kan skriva det.

Det verkliga nyhetsvärdet är i varje fall inte att studentspex spårat ur i Sydafrika (även om detta mycket väl kan leda till att de vita i Sydafrika befinner sig i en än mer prekär situation nu, och att ”hämnd” kommer att utkrävas på dem). Det verkliga nyhetsvärdet är att våra media har en så tydlig agenda. Och detta är sant oavsett om denna agenda är medveten eller omedveten.

Äldre inlägg om etnomasochismen:

Etnomasochismen (dagens inlägg är i ärlighetens namn något av ett hastverk, och detta äldre inlägg om etnomasochismen går betydligt mer på djupet vad gäller det europeiska självhatet)

Alain Finkielkraut och den Andre

Svenskarna och slavhandeln

White trash ur ett marxistiskt perspektiv

Äldre inlägg om Sydafrika:

Tankar kring Ian Smith och rhodesiernas tragedi

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.