Under snart en vecka har flera danska städer skakats av upplopp, där ett flertal bilar och byggnader satts i brand. För en opartisk betraktare ligger det därför nära till hands att dra slutsatsen att även vårt södra grannland nu nåtts av de problem som med jämna mellanrum drabbar Frankrike. När man läser svenska media blir man dock osäker på denna sin teori. Där står det nämligen att ingen vet vad upploppen beror på.

Vänder man sig istället till danska media upptäcker man dock att det hela är tämligen uppenbart. I Jyllands-Posten kan vi läsa om en imam som uppmanar sina åhörare att låta bli att delta i kravaller. Vi får även läsa välfärdsminister Karen Jespersens förklaring till oroligheterna:

Men der er en gruppe, der har visse æresbegreber, en oplevelse af sig selv som offer og en manglende erfaring med at bruge samtale i stedet for aggressioner. Vi skal tage problemerne med parallelsamfund og den her særlige adfærd i nogle grupper af unge alvorligt.

I Berlingske Tidende kan vi också läsa om den grupp som i svenska media brukat betecknas blott och bart som ”ungdomar” i konflikter med polisen, nämligen de vänsterautonoma och deras planer på att försöka göra gemensam sak med de våldsamma kolonisterna.

Det står alltså snabbt klart vid en studie av danska källor att detta för det första är en konflikt med tydligt etniska förtecken. Men om detta nämner svenska media inte ett ord, annat än att polisernas ”rasism” kan ha förvärrat det hela. Fascinerande är också att i de svenska artiklarna om det hela får dessa anklagelser om rasism större utrymme än själva grundnyheten, vilket ger en antydan om vad som anses vara värst.

I det läget kan man fråga sig om svenska media i första hand fyller en nyhetsförmedlande funktion, eller en rent ideologisk/propagandistisk.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.