Strömavbrott i Tensta

Aktuellt, Inrikespolitik, Invandringspolitik

Under söndagskvällen den 29:e november drabbades invandrarförorterna Tensta och Rinkeby av ett kortare strömavbrott som varade två timmar. Strömavbrottet fick omedelbart konsekvenser i form av inbrott och rån. Kroggäster fick evakueras till ett förrådsutrymme för att skydda dem från plundrarna.

Frågan som direkt inställer sig är: varför hände aldrig sådant här när det blev strömavbrott under min uppväxt? Hur många upplopp och plundringar drabbade Sverige när orkanen Gudrun drog fram och hundratusentals människor förlorade strömmen under flera dagar? Mig veterligen kände polisen inget behov av att skicka ut kravallutrustad polis och ändå blev det ingen stormflod av inbrott, våldtäkter eller upplopp.

Ingen behövde låsa in sig för att söka skydd, utan snarare gick människor varandra till mötes, för att hjälpa till att lindra den svåra situationen. Mängder av frivilliga gick ut för att se till att samhället skulle kunna fortsätta att fungera, inte för att aktivt bidra till att rasera det.

Skillnaden i de två fallen är att orkanen Gudrun främst drabbade svenskar och svenskar kravallar inte. Det beteende som svenskar uppvisar, att efter bästa förmåga försöka bidra till att samhällsfunktioner och säkerhet upprätthålls, är för många folk fullkomligt främmande och likheterna mellan helgens Tensta/Rinkeby och de kravaller som regelmässigt utspelar sig i USA:s svarta områden är slående. Värt att notera är också att vi i princip aldrig ser liknande scenarion i områden med en liknande social sammansättning, men etniskt europeisk bakgrund.

Med den nuvarande utvecklingen så kommer vi att få uppleva de scener som utspelat sig i Tensta betydligt oftare. Både på grund av att infrastrukturen krackelerar när resurser styrs om till de invällande massorna från tredje världen och att andelen människor som ser dylika tillfällen som en utmärkt chans att just på göra inbrott, våldta och kravalla kommer att öka.

I en allt snabbare takt förvandlas Sverige till ett tredje världen-samhälle och något annat var heller inte att förvänta. Man kan helt enkelt inte ha ett utvecklat, demokratiskt, industrisamhälle med en tredje världen-befolkning.