Under Andra Världskriget kom amerikanerna gång på gång att drabbas av de självmordspiloter som flög sina flygplan rakt in i deras fartyg. Dessa piloter tog sitt namn från de tyfoner som en gång räddade Japan från att invaderas av koreansk-mongoliska arméer, och går än idag under namnet kamikaze, ”den heliga vinden”. Fenomenet tas upp i boken Kamikaze av Albert Axell och Hideaki Kase.
Kase och Axell har skrivit en läsvärd och inspirerande bok, fylld av detaljer och berättelser från människor som har egna erfarenheter av ämnet.
Kulturell bakgrund
De beskriver inledningsvis det japanska samhället och sinnelaget, som var bakgrunden till kamikazefenomenet. Det är en särpräglad men samtidigt djupt sympatisk kultur som framträder, där blandningen av shintoism och buddhism gett upphov till en nation väl värd den beundran den väckte hos så skilda personer som Roosevelt och Bismarck.
Vid tiden för Andra Världskriget hade det japanska folket kommit att se samurajernas gamla hederskodex, bushido, som ett etiskt föredöme. Detta gav naturligtvis deras militär stora fördelar, och kom även att leda till att kamikazetaktiken framstod som ett alternativ när andra taktiker visade sig fungera mindre väl.
Paralleller i andra kulturer
Samtidigt visar författarna att fenomenet självmordspiloter inte begränsas till ett enda folk. Idag känner vi alla väl till de självmordsbombare från den muslimska världen som sprider skräck i militärt överlägsna motståndare, men författarna tar även upp mindre kända exempel från Andra Världskriget. Vi får veta att ryssarna medvetet rammade Luftwaffeplan under krigets inledande fas, då de var kraftigt underlägsna i luftkriget. Även tyskarna använde sig av en liknande taktik under krigets slutskede, och liknande förekom även hos britter och amerikaner.
Man bör dock här kanske skilja mellan olika former av självmordsattacker. Det finns en traditionell inställning till det hela, som uttryckts både av nordiska stridsmän och av japanska samurajer. Nordmännen menade att detta förde en till Valhall efter döden, där man som enhärjare kom att delta i kampen för den ordnade världen, medan man i Japan menade att den som stupade på slagfältet för sitt land blev en av dess skyddsandar, och kamikazepiloterna kom också att ”förgudas” efter sin död i Yasukunitemplet. ”Vi ses i Yasukunitemplet” var en vanlig avskedshälsning bland dem.
Den paradox som innebär att man lever mer fullskaligt i dödens skugga uttrycks bland annat av en Tagara med orden att han vid beskedet om att han blivit utvald kände en ”enastående religiös upplevelse. Jag hade fått igenom min önskan att gå med i kamikazepiloternas led, och nu kände jag mig som en helt annan människa… Plötsligt tycktes världen omkring mig helig och jag upplevde ett slags sinnesro. Det var inte som jag var berusad, snarare hade jag känslor av befrielse, av osjälviskhet, till och med renhet.”
Den mer moderna inställningen är att man i en förtvivlad situation väljer att offra sitt eget liv för att skydda folk och familj, och för att tillfoga fienden maximal skada. Detta kan också vara en hedervärd inställning, och i praktiken befann sig många kamikazepiloter mentalt någonstans mellan en mer traditionell och en mer modern inställning till det egna offret.
Andra Världskriget ur japanskt perspektiv
Den gängse inställningen idag hos många människor som bildar sin världsbild utifrån det de sett på TV är väl ofta något i stil med ”japanerna – allierade med Hitler – onda”, men efter en läsning av Kamikaze får man en delvis annan bild av det hela, och blir mer medveten om att riktigt så enkel är aldrig verkligheten. Efter att ha läst om USA:s ultimatum och handelsbojkott mot Japan inser man att landets val stod mellan underkastelse, ekonomisk undergång, eller en storskalig, men riskabel, offensiv. Paradoxalt nog inser man också att landet av många asiater sågs som en antikolonialistisk befriare, vilket understryks av att både taiwaneser och koreaner stupade som kamikazepiloter. Det är också tydligt att japanerna betraktade sig själva på det viset, och att deras känsla för rättfärdig krigföring upprördes av att USA:s bombräder redan tidigt riktades mot civila mål (precis som var fallet i Europa frestas man tillägga).
Som helhet är det alltså en läsvärd och spännande bok, som samtidigt ger en inspirerande inblick i en kultur och en livsstil som är väsensfrämmande från den kommersiella, senmoderna kulturen och de undermänniskor den fostrar. Boken ger också en grundlig beskrivning av specialkommandon och vapen som kaiten, den bemannade torpeden, och oka, den bemannade raketen. Gripande är också de brev från kamikazepiloterna som återges i boken. Där framträder liberaler som egentligen skulle velat se att deras fosterland anammade mer av den liberala ordningen, men som ändå valde att offra sig för folk och familj, och där framträder även kristna piloter som gjort samma val. Boken ger också en bra skildring av det storpolitiska sammanhanget i vilket man bör se kamikazefenomenet, och hur det moderna Japan ser på denna era.
Äldre inlägg på temat:
Om skribenten: Joakim Andersen
