Erich von Däniken

Okategoriserade

Om man har ett intresse för det obskyra har man sannolikt stött på den schweiziske författaren Erich von Däniken och hans teorier om förhistoriska astronauters betydelse för den moderna människans uppkomst. Hans verk var mycket populära för några decennier sedan, och finns därför i de flesta antikvariat. Även om man kan konstatera att ett intresse för det obskyra inte nödvändigtvis behöver innebära att man också accepterar obskyra påståenden, är det ofta underhållande läsning. Dels kan man se von Dänikens teorier och den popularitet de vann som ett samtidshistoriskt fenomen, i hög grad överlappar hans intresse för likheter mellan forntida civilisationer mer traditionalistiska intressen. Dels innehåller hans böcker ofta mer eller mindre okända platser och företeelser som kan utmana den gängse bilden av historien. Som kuriosa kan också nämnas att von Däniken ofta hänvisade till den franske förläggaren Louis Pauwels, som i sin tur stod Alain de Benoist och GRECE nära. Även den på sin tid så populäre jesuiten och filosofen Teilhard de Chardin, och Thor Heyerdahl, är flitigt återkommande i schweizarens referenser.

Gudar från rymden

von Däniken utgår i sina teorier från att människan på kort tid utvecklade sådant som religion, civilisation, et cetera. Under hundratusentals år hade människoliknande väsen levt på ungefär samma vis, men sedan äger det under kort tid rum en revolution. Denna revolution betraktade von Däniken som en fråga som krävde ett svar. I sina böcker tolkar han också myter, grottmålningar, uråldriga byggnadsverk och bibliska passager som tecken på att en avancerad ras av utomjordingar besökt vår planet. En del av förklaringen till hans popularitet får man sannolikt genom det sätt på vilket han utgick från modern vetenskap, bland annat sådana rön som antydde att interstellära resor och genmanipulation kunde vara möjligt.

Han ägnade en stor del av sin tid åt resor, ofta till otillgängliga och farliga delar av världen. På så vis kunde han på plats utforska bland annat de märkliga ruinerna Sete Cidades, Påskön, stenstaden Nan Madol i närheten av Ponape, och mäktiga stenanläggningar som Sacsayhuaman. Han utforskade också underjordiska grottor han betraktade som artificiellt skapade, och besökte pater Carlo Crespi och såg de underliga guldskatter denne skulle ha fått från regnskogens indianer, upphittade i underjordiska gångar. Överhuvudtaget var han duktig på att ställa frågor, bland annat kring sådant som hur klippblock som väger många ton kunde hanteras av människor för tusentals år sedan.

von Dänikens grundläggande tes är att avancerade väsen från en annan värld besökt vår planet i urtiden. Han ansåg sig finna tecken på detta i flera myter, särskilt fokuserade han på gamla myter från Sydamerika och Mellanöstern (bland annat mayafolkets Popol Vuh). I Gudasäd utgår han från den myt om ”krig i himlen” som finns i flera religioner, och menar att den kan ha handlat om ett krig långt bortom vår värld. Den förlorande sidan var tvingad att fly, och gömde sig på Jorden. von Däniken menar också att det inte är otänkbart att dessa flyende lyckades lura segrarna att de gömt sig på en annan planet, vilket ledde till att den förintades och lämnade efter sig asteroidbältet.

Assyrisk

Väl på Jorden manipulerade de avancerade besökarna den mest lämpliga livsformen, våra förfäder, till att utveckla sin intelligens. De gav dem också lagar och regler, och kan också ha delat med sig av sina kunskaper. När det i Bibeln talas om att skapa människan i en gudomlig ”avbild” tolkar von Däniken det på sitt vis, liksom myten om den sumeriske guden Enlils förbindelse med en människokvinna. Hans teorier för här tankarna till det tidiga 1900-talets ariosofer, som Lanz von Liebenfels. Gudarna gav nämligen stränga order åt både människorna, och åt de ”väktare” som satts att vaka över dem, att hålla sig till sina egna så att den evolutionära planen kunde fortskrida. Detta klarade de dock inte, de utvalda människorna ingick förbindelser med sådana människoliknande medlemmar av släktet homo som inte manipulerats av gudarna, samtidigt ingick väktarna förbindelser med människokvinnor, lärde människorna att smida vapen och föra krig, och gav upphov till ett släkte av jättar. När gudarna upptäckte detta blev de mycket vredgade, och utplånade stora delar av sin skapelse innan de började om på nytt. I några avsnitt som för tankarna till von Liebenfels theozoologie spekulerar von Däniken också kring de många hybrider mellan människa och djur som förekommer i både konst och myt, och gör kopplingar till de orgiastiska kulter där djur ingick.

Behållningen är annars de många fotografierna, även om man snabbt börjar tveka på von Dänikens förmåga att identifiera tecken på astronauter i allt från Saharas klippmålningar till aztekiska gudabilder. Att en figur befinner sig ovanför en annan figur på en plan yta tycks exempelvis ofta räcka för att det ska tolkas som att den svävar. Hornliknande utväxter tolkas konsekvent som antenner. von Dänikens autodidaktiska bakgrund gör också att man kan tvivla på hans förmåga att tolka de myter och stycken han baserar många teorier på, ofta behärskade han varken språket eller hade någon egentlig inblick i kulturen. Därför tolkar han också sådant som kabbalismens beskrivning av flera olika världar eller Hesekiels himlafärd bokstavligt och fysiskt. Försöket att förena naturvetenskap och myt leder alltså hos von Däniken till naturvetenskapens triumf. Värt att notera är också att han flera gånger erkänt att han överdrivit eller utlämnat information.

Hesekiel

Hans förmåga att hitta och beskriva intressanta fenomen, som de väldiga geoglyferna i Nazca eller Nan Madol, är däremot en bestående behållning. Även hans entusiastiska vilja att leta efter likheter mellan myter hos vitt skilda folkslag kan kännas uppfriskande. Även om man inte delar hans slutsatser kan man också konstatera att de tycks ligga i tiden, många nya religioner knyter an till sådana teman som rymdfärder och utomjordingar. Detta gäller allt från det tidiga Nation of Islams tro på ”the Mother Wheel” och Varg Vikernes tolkning av Irminsuls betydelse till Raelianerna och Scientologin. Man kan också nämna ett mer populärkulturellt fenomen som Stargate, eller för den delen David Ickes reptilteori.

Relaterat

Szukalski
Graham Hancock – Underworld
Graham Hancock och de vita gudarna
Redin – excerpter

Tack till herr D.