Genomgången av Michael O’Mearas bok om den Nya Högern, New Culture, New Right, går mot sitt slut. Det kan då vara av intresse att ta upp författaren själv, och hans förhållande till den idéströmning han skriver om. Man får en inblick i detta i det avslutande kapitlet, Conclusions, där man kan dra vissa slutsatser kring vilka inslag i den Nya Högerns metapolitiska strategi som varit lyckade och vilka som varit mindre lyckade. Det kan också vara intressant att följa O’Mearas tankar i andra artiklar han skrivit.
Något som tidigt blir uppenbart är då att O’Meara är etnonationalist, och hans betoning av den rasliga/biologiska aspekten av begreppet biokultur är starkare än hos en del medlemmar i den Nya Högern. För honom är alltså den Nya Högern av praktiskt intresse, det är ett medel att rädda den hotade europén även rasligt.
O’Mearas metapolitiska råd
Detta innebär att han kritiserar de medlemmar av den Nya Högern som mer och mer kommit att bli rena akademiker, och som gradvis accepterat delar av den världsbild som hotar de europeiska folkens överlevnad. Bland annat menar han att när Benoist accepterar invandrargruppers ”rätt till skillnad” i själva Europa och säger att ”invandringen är ett faktum”, så sviker han den Nya Högerns ursprungliga projekt. O’Meara lyfter då fram andra identitärer, som hellre ser en Reconquista, alltså att européerna återerövrar sina hemländer. Han står därför närmare mer politiska och etniska identitärer som Guillaume Faye och Robert Steuckers. Förmodligen innebär detta dock även att O’Mearas bok är av större intresse för många svenska etnonationalister, då han hela tiden har ett praktiskt, politiskt och etniskt mål.
Detta praktiska intresse gör också att O’Meara kritiserar det han ser som skadliga inslag i delar av den Nya Högern. Detta gäller till exempel den anti-amerikanism som gärna överdrivs till att se alla euro-amerikaner som främlingar och fiender. O’Meara anser istället att det finns många europeiska folktraditioner även i Nordamerika, och att det snarare är Hollywood och Vita huset som är hotet, medan många vanliga amerikaner snarare är våra allierade (faktiska eller potentiella). På samma sätt ser han den anti-kristna tendensen, som han menar är överdriven och politiskt naiv i en situation då kristendomen är en av de delar av Europas arv som ännu väcker känslor hos en del européer.
O’Meara är här en nyttig påminnelse om att det kan vara väldigt njutbart att sitta i sitt hem och känna sig överlägsen både amerikaner och kristna, men särskilt politiskt begåvat, eller ens nödvändigtvis särskilt verklighetsförankrat, är det inte.
På samma sätt poängterar O’Meara att den Nya Högerns inflytande på det franska samhället varit begränsat. Han menar att detta beror på att man undvikit kopplingar till politiska rörelser, vilket inneburit att exempelvis Le Pens Front National bara indirekt kunnat berikas av den Nya Högerns tankar och analyser. Om man undvikit kopplingar till existerande partier för att lättare kunna påverka etablissemanget och den politiska klassen, så har man alltså misslyckats då den politiskt korrekta inkvisitionens grepp om dessa grupper varit hårdare än man kunnat ana.
O’Meara menar däremot att den Nya Högern beväpnat de verkligt systemkritiska grupperna intellektuellt, genom att återföra gamla tänkare som Schmitt och Dumezil till dem. Deras idéer har också ett växande inflytande bland de yngre generationerna, både politiska och opolitiska. Så O’Meara menar att den Nya Högerns inflytande kommer att fortsätta växa framöver. Kampen mellan ”vänster” och ”höger” tillhör det förflutna, framtiden kommer att avgöras av kampen mellan universalistisk liberalism och dess identitära motståndare.
O’Meara på internet
Man får också en klarare bild av O’Mearas vision och samhällsfilosofi när man läser de artiklar av honom som finns på internet, liksom de texter han ansett vara tillräckligt viktiga för att översätta till engelska. Några av dessa återfinns nedan:
Har den europeiska Nya Högern övergett etnonationalismen?
The Criminalization of the Nation: on the Bankruptcy of the Liberal State (O’Mearas översättning av ett manifest till stöd för Vlaams Blok som förbjöds när det var på väg att få närmare 30% av rösterna)
From Nihilism to Tradition (O’Mearas recension av Dominique Venners bok Histoire et tradition des européennes: 30 000 ans d’identité)
An Historical and Geopolitical Analysis of the Crisis in Beslan (en värdefull analys av gisslankrisen i Beslan häromåret, översatt av O’Meara)
Racial Nationalism and the French Presidential Election of 2007
The Foundations of the 21st Century
Michael O’Meara-artiklar (artiklar på Vanguard News Network. Där finns bra analyser av situationen i Frankrike, men olyckligtvis tycks O’Meara i några av dessa senare texter också ha utvecklat en fixering vid den judiska frågan som inte är märkbar i New Culture, New Right)
Fler recensioner av O’Meara hittas här:
Om skribenten: Joakim Andersen
