Den första frågan vi måste ställa oss är: Vad är kapital?
Kapital är inte något i och för sig. Kapitalet är inte en viss sak eller en viss typ av saker. Det finns inte någon kapitalets substans som gör en del saker till kapital och andra inte. Kapital är ett visst sätt att använda saker på. Det är genom att använda saker på ett ”kapitalmässigt” sätt som de blir till kapital. De utgör kapital så länge de används på detta sätt.
Men eftersom ett kapitalmässigt användningssätt ställer vissa krav på sakerna och deras egenskaper, och eftersom vissa saker därför går lättare att använda som kapital än andra, har en del saker kommit att identifieras med kapital. Ett exempel på detta är pengarna. Det är denna omständighet som har gett upphov till missuppfattningen att kapital är en viss typ av saker, t.ex. pengar, och inte ett visst sätt att använda sakerna på.
När vi väl har förstått detta kan vi också förstå följande: (1) att i princip vad som helst kan fungera som kapital och (2) att det är vi agenter som genom vårt handlande gör något till kapital.
Men det är vilseledande att säga att agenterna själva bestämmer vad som är kapital, för en agent kan inte ensam avgöra detta. Kapital utgör alltid en del av en relation mellan flera självständiga agenter och det formas och får sin funktion genom denna relation. Vad som är kapital eller inte bestäms av de överenskommelser agenterna når fram till och av de koordinerade handlingar som basera sig på dessa överenskommelser. Häri påminner kapitalet om pengarna, och liksom pengarna skiljer det sig från de saker vars identitet är oberoende av agenternas uppfattningar och avsikter.
En följdfråga blir då: Vad är det för användningssätt som gör en sak till kapital? Vad är det för verkningssätt eller funktioner som utmärker kapitalet?
Vi kan först och främst konstatera att kapitalet är något som verkar, att det är något som arbetar eller uträttar något. Det som inte verkar är inte kapital. Det som människan inte kan sätta i arbete på något energiframbringande eller energieffektiviserande sätt kan inte heller fungera som kapital. Även kapitalet är m.a.o. ett slags verktyg.
En sak kan verka på i princip två olika sätt: (1) den kan verka i kraft av vad den är i sig själv, d.v.s. i kraft av de egenskaper den har oberoende av om den står i relation till någon agent eller ej, och (2) den kan verka i kraft av den betydelse eller, mer specifikt, det värde den har för de agenter den står i relation till.
Det värde en sak har är givetvis kopplat till dess egenskaper. Sakens värde är åtminstone till någon del och i någon form en värdering av dess egenskaper. Men värdet är till skillnad från den fysiska funktionen inte en direkt konsekvens av dessa egenskaper utan något som medieras genom agenten och hans egenskaper: genom hans kunskaper om dessa egenskaper och hans förståelse av deras möjligheter, genom de mål och avsikter han har, genom den sinnesstämning han råkar befinna sig i och, som en följd av allt detta och ytterligare annat, av det intresse han har för saken, vilket kan vara alltifrån positivt till negativt och allting däremellan. En saks värde är situationsbetingat, rörligt och instabilt. Värden uppkommer, förändras och försvinner.1
En förtydligande parentes
Det som existerar oberoende av oss människor är beskaffat på ett sätt som är oberoende av hur vi uppfattar och förstår det. Det är upplevelsen av detta oberoende hos vår omvärld som vi kallar dess realitet. Upplevelsen av omvärldens realitet är f.ö. en förutsättning för att vi ska kunna uppleva oss själva som verkliga.2
Men det faktum att en sak existerar oberoende av människan innebär inte att dess egenskaper är oberoende av oss eller, rättare sagt, att de är oberoende av de av våra egenskaper som är oberoende av oss själva, d.v.s. av vår kropps beskaffenhet och dess sätt att fungera. Vilka egenskaper en sak har påverkas av de egenskaper vi själva har och av hur vi utnyttjar dem i relation till saken. En sak är gripbar på det sätt som en agent i kraft av sin hands utformning och sin fysiska förmåga kan gripa den, den är formbar på de sätt som en agent kan forma den och den har de mönster som en agents sinnen kan registrera o.s.v. Så länge de egenskaper hos agenten som påverkar tingen i hans omgivning är objektiva, d.v.s. är oberoende av vad agenten vill och tänker, är de egenskaper de identifierar och framhäver hos tingen också objektiva. Det är genom vår kropps identitet som vi kan lära känna omvärldens identitet.
De värden vi ger åt sakerna i vår omvärld gäller de egenskaper som definieras av vår fysiska relation till dem. Även om våra värderingar påverkas av vår fysiska beskaffenhet och begränsas av våra fysiska möjligheter är de på ett betydligt mer djupgående och omfattande sätt beroende av vad vi vill och vet, av vilka behov och målsättningar vi har, av våra känslor och sinnesstämningar, av våra moraliska värderingar och övriga kulturella färdigheter eller, kort sagt, av vår personlighet. (Våra kroppsliga möjligheter påverkas dessutom av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, och vi vet därför inte riktigt vilka gränser de har.) Våra värderingar av en sak kan förändras utan att saken och dess egenskaper själva förändras. Värdet kan under inverkan från förändringar hos vårt intresse gå från att vara positivt till att bli negativt och tillbaka igen. Våra värderingar är m.a.o. subjektiva. Men det kan de bara vara så länge de värderade egenskaperna är objektiva, d.v.s. oberoende av värderingarna av dem. Värderingarnas subjektivitet, eller annorlunda fattat deras rörlighet och anpassningsförmåga, förutsätter sakernas objektivitet eller m.a.o. tillvarons realitet.
Värdena subjektivitet är inte en brist, är inte ett uttryck för vår mänskliga ofullkomlighet, utan en förutsättning för att de ska kunna fungera som en orienterande drivkraft i en tillvaro som vår. Genom att förutsättningarna för vårt handlande, för att vi ska kunna agera framgångsrikt, är situationsbetingade, genom att de påverkas av en mängd skiftande och föränderliga faktorer, måste även våra värderingar äga dynamik och anpassningsförmåga. Att prioritera samma saker på samma sätt hela tiden är en oanvändbar strategi i en värld som hela tiden förändras och där det som sker i många fall är svårt eller omöjligt att förutsäga och kontrollera. Våra värderingar måste vara som kameleontens hud. Men under sin hud är kameleonten alltid samma kameleont.
Det som kännetecknar kapitalet är att det arbetar i kraft av sitt värde. Det är värdet som ger kapitalet möjlighet att uträtta saker och det är storleken hos detta värde som bestämmer storleken hos kapitalets handlingsmöjligheter. Vad som sedan bestämmer storleken hos kapitalets värde är en annan och ytterst komplicerad fråga.
Vi kan fatta kapitalet som den renodlade formen av arbetande värde, som det som verkar helt och hållet i kraft av sitt värde. Men vi kan också fatta kapitalet som den värdedimension hos en sak vilken under vissa betingelser lyfts fram av agenterna och får möjlighet att verka parallellt med eller istället för sakens objektiva egenskaper.
Hur arbetar kapitalet? Hur kan man använda det och vad kan man göra med det?
De tre huvudtyperna av kapitalanvändning: (1) man kan låna ut sitt kapital till andra agenter (mot någon form av ränta), (2) man kan använda sitt kapital som säkerhet för att få låna något av andra agenter eller för att få lägre ränta, (3) man kan investera sitt kapital i något i förhoppningen att detta ska öka i värde och att kapitalet därigenom ska växa.
Liksom en sak kan användas antingen för sina egenskapers eller för sitt värdes skull kan en sak köpas antingen för sina egenskapers eller för sitt värdes skull. I det senare fallet rör det sig om en kapitalinvestering. Kapitalinvesteringar görs i syfte att säkra eller öka kapitalets värde. Några vanliga investeringsobjekt är aktier, fastigheter, ädla metaller och konst.
Att köpa aktier är att köpa andelar i någon annans (förhoppningsvis vinstdrivande) verksamhet.3 Att investera är en form av köp, men det är inte köp för konsumtion eller praktiskt bruk utan för att öka eller trygga det kapital man har. De pengar som används vid detta slags köp förlorar därför inte sin egenskap av kapital utan antar genom köpet en ny kapitalform, t.ex. guld eller aktier. Om omständigheterna är ogynnsamma kan denna form visa sig sämre än den ursprungliga (osäkrare, mindre värdebeständig), om de tvärtom är gynnsamma kan den visa sig vara (mycket) bättre och resultera i (stora) vinster.
Exemplet med ångloket
Ett ånglok som drar ett tågset mellan två stationer verkar i kraft av vad det är för typ av sak. Det verkar i kraft av effekten hos dess motor och i kraft av de fysiska egenskaperna hos dess konstruktion i övrigt. Den som kör loket måste ha kunskap om lokets konstruktion för att kunna få det att arbeta på rätt sätt och med så stor effekt som möjligt.
Ett ånglok som används som säkerhet vid ett lån verkar i kraft av sitt ekonomiska värde. Detta värde är kopplat till lokets fysiska egenskaper och hur väl de kan utnyttjas. Men för att loket ska få något ekonomiskt värde måste detta värde erkännas av andra agenter, fr.a. av dem lokets ägare är beroende av och som han vill låna pengar av. Detta erkännande är varken enkelt eller självklart. För den som ser till lokets fysiska egenskaper och det arbete det utför kan det tyckas självklart att det har ett (betydande) värde, men för någon med ett annat perspektiv och andra kunskaper kan saken te sig annorlunda. Medan loket för den gamle lokföraren är det värdefullaste av allt i hela världen kan det för en investerare med kunskaper om ny och effektivare teknik och insikter i det politiska spelet runt järnvägslinjens framtid rentav vara värdelöst. Men om den presumtive långivaren inte är någon kallt kalkylerande affärsbank utan en lokal järnvägsentusiast med gott om pengar kan det välfungerande gamla ångloket tvärtom var mer värt (representera ett större kapital) än ett nytt och modernt diesellok. Att vi talar om kapital här innebär inte att kapitalets värde alltid kan räknas i pengar och ekonomisk avkastning. Ett kapital vars värde inte kan räknas i något annat än pengar vore i realiteten värdelöst.
Vi måste också komma ihåg att det ofta förekommer diverse taktiska spel vid en låneförhandling. Den som vill låna tenderar att överdriva värdet hos de säkerheter han kan erbjuda genom att framhäva deras positiva egenskaper, medan den som lånar ut i regel gör en mer konservativ bedömning av värdet eller rentav medvetet försöker förminska det för att kunna motivera hårdare lånevillkor. Kort sagt: även om alla är överens om vad det är för sak man värderar och hur den är beskaffad kan värderingsprocessen vara invecklad och konfliktfylld och det är inte säkert att den leder till något resultat, d.v.s. till en värdering som kan accepteras av de inblandade parterna.
Men det finns andra sätt att använda kapitalet på än de rent ekonomiska. En agent kan kapitalisera på värdet hos sina egendomar i andra syften än för att göra ekonomiska vinster. De flesta av dessa sätt har på ett eller annat sätt att göra med den sociala status, eller m.a.o. det sociala värde, som framgång och rikedom skänker oss.
Materiell rikedom ger social status. Stor materiell rikedom ger hög social status.4 Denna status kan sedan användas för att uppnå diverse mål. Den kan användas för att upprätta ömsesidigt gagneliga släktskapsband mellan rika släkter. Den kan användas för att utöva politiskt inflytande. (Att knyta lämpliga släktskapsband har f.ö. varit ett vanligt sätt för rika släkter att stärka sitt politiska inflytande på.) Rikedomens status gör det lättare att skaffa sig själv och sina släktingar olika praktiska fördelar, t.ex. en fin lägenhet i Paris innerstad, en utbildningsplats på ett välrenommerat universitet eller en välavlönad tjänst i den statliga byråkratin. Den kan också användas negativt för att utestänga individer med lägre status från konkurrensen eller för att övertala/tvinga dem att göra som man vill. Fast rikedomens status kan givetvis också användas på många konstruktiva och socialt gagneliga sätt. Det handlar här som alltid inte om vad du har utan om vem du är som person. En av den materiella statusens allra betydelsefullaste och konsekvensrikaste verkningar är att skapa sammanhållning och gemenskap mellan likar, d.v.s. att formera en kast eller klass av rika människor.
Människans sociala status är en komplex och djupt personlig sak, och de som äger hög social status behöver inte alltid utnyttja den medvetet eller ha full vetskap om dess olika verkningar.
Den sociala status som uppnås genom själva innehavet eller ägandet av saker vilka besitter ett stort eller unikt värde, t.ex. en exklusiv bil eller ett dyrbart konstverk, är ett viktigt exempel på kapitalisering. Så länge en sak arbetar mot ett mål i kraft av sitt allmänt erkända värde, så länge den – medvetet eller omedvetet – används som ett medel inte därför att den har vissa praktiska funktioner utan för att den har eller anses ha ett visst värde, fungerar den som kapital. I människans historia har kapitalet ofta använts på icke ekonomiska eller endast indirekt ekonomiska sätt. Om vi med kapitalism menar användandet av kapital i syfte att uppnå någon form av avkastning, oavsett om denna är ekonomisk, social eller av något annat slag, är kapitalet inte någon kapitalistisk uppfinning utan lika gammalt som människans tjusning inför sköna ting och materiellt överflöd. Och denna tjusning är lika gammal som människans skräck inför fattigdom, lidande och död.
Historiskt och kulturellt sett har kapitalets sociala vinster (eller effekter) förmodligen spelat en (betydligt) större roll än dess ekonomiska.
För att förstå kapitalet måste vi först och främst inse att varje sak som kan få ett allmänt erkänt värde kan fungera som kapital. (Värdet måste erkännas av andra agenter för annars kan saken inte användas i transaktionerna mellan dem och då kan den inte heller fungera som kapital.) Det är därför som vi med god mening kan tala om moraliskt och kulturellt kapital. Genom att begränsa oss till pengarna, vilket är den form kapitalet vanligen tar sig eftersom den är den allmännaste och behändigaste, riskerar vi att missförstå (underskatta) kapitalets roll och betydelse. Genom sin renodling är de nominella pengarna inte representativa för kapitalet. Medan de flesta praktiska saker kan användas som kapital kan de nominella pengarna i praktiken bara användas som kapital.
Vid sidan av allmänt erkända betalningsmedel som pengar är jordegendomar och maskiner (produktionstekniska hjälpmedel) två av de genom historien inflytelserikaste formerna av kapital.5 Jord och maskiner används i regel som de saker de är, med de funktioner de objektivt sett har, men det är också vanligt att de används som kapital, t.ex. som säkerhet för lån (funktion 2 ovan) i syfte att kunna bibehålla eller expandera den verksamhet som är kopplad till sakernas praktiska funktioner. När jord arrenderas ut och maskiner hyrs ut används de istället som ränteproducerande kapital (funktion 1 ovan).
Den starka ställning som jorden alltid har haft som egendomsslag beror givetvis först och främst på vikten av de saker den producerar: mat, kläder, virke och malmer. Men den har också att göra med de goda möjligheter som finns att kapitalisera på den, d.v.s. att sätta den i arbete som kapital.
Sammanfattningsvis: Kapital är under alla omständigheter något som verkar i kraft av sitt positiva värde.6 Det som inte verkar i kraft av sitt värde är inte kapital. Det som inte på något sätt kan verka i kraft av sitt värde kan inte vara kapital. Vad som kan vara och inte kan vara kapital beror ytterst på vad som erkänns ha ett positivt värde av andra agenter än den agent som innehar eller bestämmer över saken i fråga. Kapital är det man använder som kapital, det som man i kraft av dess värde använder som medel för att uppnå ett mål. Att ha kapital är att använda något som kapital.
Den andra frågan vi ställer oss är: Vad gör kapitalet? Vad är det kapitalet kan göra som andra saker inte kan? Vari ligger kapitalets styrka?
Jag ska här begränsa mig till ekonomiskt kapital och till kapitalets ekonomiska verkningsförmåga. Det sociala kapitalets beskaffenhet och betydelse och kapitalets sociala verkningsförmåga är ett mycket omfattande och komplicerat ämne. Om släktskap utgör grunden för socialt liv utgör det sociala kapitalet en viktig förutsättning för de samhällsformer som bygger på denna grund. Det utgör troligen en nödvändig förutsättning för de mer avancerade samhällsformerna.
Medan pengarna är ett transaktionsmedel, något som underlättar och effektiviserar transaktioner av varor och tjänster mellan oberoende agenter, och som i praktiken i många fall även möjliggör dem, så är kapitalet – i form av pengar eller i någon annan form – en särskilt typ av transaktionsmedel som underlättar eller möjliggör särskilda typer av transaktioner.
Mycket av kapitalets förmåga har med kapitalackumulationen att göra. Det kapital som består av pengar eller andra betalningsmedel utgör en ackumulation av dessa medel. Utan en ackumulation av betalningsmedel finns det inget kapital av denna typ. Pengar, om vi låter dem representera samtliga betalningsmedel, måste frigöras från transaktionernas konstanta ström och sparas för att ett kapital ska kunna bildas. Detta förutsätter i praktiken att transaktionerna gör ett överskott eller m.a.o. en vinst. Genom regelbundna vinster kan pengar ackumuleras till ett kapital.
Men kapitalet kan inte vara hur litet som helst för att det ska kunna fungera som ett sådant. Det måste vara av en viss storlek. Hur stort behöver det vara? Det går inte att avgöra på förhand, eftersom det krävs olika mycket kapital i olika sammanhang. Det finns inte någon bestämd gräns där pengar blir kapital på det sätt som det finns en bestämd temperatur när vatten börjar koka. Storleken betingas av behovet av kapital, och detta behov betingas bl.a. av omfattningen och livaktigheten hos den ekonomi som kapitalet är en del av och som det vill verka i. En mindre mängd pengar kan fungera som kapital i en liten och enkel lokal ekonomi, men inte i en dynamisk och komplex global dito.7 En sak kan däremot sägas med säkerhet: ju mer kapital desto bättre. Ju större kapitalet är på desto fler sätt kan det användas och desto större kan dess verkan bli. När ett kapital väl har bildats och man har upptäckt dess styrka finns det därför alltid ett incitament till fortsatt kapitalackumulation. Följaktligen finns det också alltid ett incitament till vinst. Det är dessa båda incitament som frambringar och håller igång det vi kallar en kapitalistisk ekonomi.
Ett sätt att ackumulera kapital på är genom bankverksamhet. Genom att mot lämplig ränta låna in pengar från ett större antal enskilda agenter kan en bank relativt lätt och snabbt få tillgång till en tillräckligt stor mängd pengar för att den ska kunna fungera som kapital. När denna verksamhet väl har uppnått en viss storlek kan banken använda sitt kapital och sin omsättning (inlåning och utlåning) som säkerhet för att låna ut (betydligt) mer pengar än vad som finns i banken. På detta sätt kan den öka sin ekonomiska handlingsförmåga ytterligare.
Bankverksamhet är ett intelligent och effektivt sätt att ackumulera kapital på. Det är intelligent därför att det är möjligt att generera en vinst utan någon svår och kostsam produktion av fysiska varor. Vad en bank gör är att tillhandahålla en fysiskt sett relativt okomplicerad och billig om än långt ifrån riskfri ekonomisk tjänst. Det är effektivt därför att det går att få ihop ett stort kapital genom att låna in litet pengar från många sparare.
Man kan förstå banken som en verksamhet som är specialiserad på kapitalackumulation. De räntevinster som kan göras på att låna ut pengar är redan de ett incitament för bankverksamhet, men det är möjligheterna till stor och säker kapitalackumulation genom inlåningsverksamhet som möjliggör de stora räntevinsterna.8
Bankerna är en av de viktigaste drivkrafterna bakom kapitalackumulationen i samhället. Detta gör dem till en av de viktigaste drivkrafterna bakom utvecklingen av en kapitalistisk ekonomi. De utgör förmodligen den enskilt viktigaste ekonomiska kraften. Men en ekonomi är beroende av andra krafter än de ekonomiska för att fungera väl. Den är beroende av politisk stabilitet, av att yttre och inre konflikter kan undvikas eller lösas med fredliga medel, och av att det finns institutioner som garanterar de enskilda agenternas rätt till liv, frihet och egendom.
Ackumulationen producerar primärt kapital och sekundärt överskott. Vinsten utgör grunden för kapitalet och kapitalet utgör en grund för nya (och större) vinster. Kapitalets handlingsform och kraft gör det möjligt för det att uträtta mer än vad pengar i obunden form kan.
Det finns ingen gräns för denna ackumulation. Det finns inte heller några begränsningar för den i tid och rum. Dessa omständigheter är en nyckel till kapitalets kapacitet.
Kapitalet utgör djupast sett i en ackumulation av energi. Kapitalbildning är på ett fysiskt plan en form av energiackumulation. Det är det större måttet av energi hos kapitalet som skiljer det från pengarna. Men kapitalets energi representerar inte bara en större kvantitet utan också en ny kvalitet. Kapitalet uppstår genom en kvalitetstransformation, där en kvantitet av en sak i kraft av sin storlek erhåller nya kvaliteter.
Kvalitetstransformationer är en process som kan iakttas på många ställen i naturen. De kan ge upphov till stora och dramatiska förändringar med långtgående och svårförutsägbara konsekvenser. Det fascinerande med processen är enkelheten hos dess mekanism: mer av detsamma blir vid en viss tidpunkt något nytt. När t.ex. ett istäcke blir tillräckligt stort börjar det påverka atmosfären på ett sådan sätt att det bidrar till att öka sin egen tillväxt. I människans värld är kvalitetstransformationer en vanlig och betydelsefull företeelse. Medan en ensam man inte kan rubba en trädstam kan tio män tillsammans, genom en koordinerad ansträngning, flytta den utan svårigheter. Men vad kan de då inte mer åstadkomma tillsammans? Om de kan flytta en stor trädstam så kan de kanske också göra något annat med den och med andra liknande volymer. Upptäckten av kraften hos enkla former av samarbete öppnar möjligheter som kan få stora konsekvenser för de samarbetande individerna och för den grupp de är medlemmar av.
På samma sätt är det när kraften hos enskilda pengar koordineras till kapital. Det som en liten summa pengar inte kan göra, och som därför ligger utanför dess horisont och fattningsförmåga, kan utan svårigheter åstadkommas av ett kapital, vars förmåga att uppfatta och analysera möjligheter är kraftfullare och vidsträcktare. Kapitalet kan m.a.o. förstå pengarna på ett sätt som pengarna inte kan förstå kapitalet på. På motsvarande sätt kan en grupp samarbetande agenter förstå en enskild agent som inte känner samarbetet och dess möjligheter på ett annat sätt än vad han kan förstå dem. Ett verkande kollektiv har en djupare förståelse för en ensam agent än vad en ensam agent har för kollektivet.9 Även om kapitalet ur ett perspektiv bara består av en summa pengar utgör det något kvalitativt nytt genom att det kan verka på helt nya och mer omfattande sätt.
Genom att kapitalackumulationsprocessen kan pågå samtidigt med kapitalets kraftutveckling (användandet av kapitalet) kan kapitalet komma att fungera som en extern motor för ekonomin eller, mer exakt, för de olika verksamheter (företag och andra projekt) som äger rum i den, d.v.s. det kan fungera som en separat energikälla eller drivkraft som kan kopplas ihop på skilda sätt med olika verksamheter. Kapitalet är givetvis inte externt i förhållande till ekonomin i dess helhet. Det är tvärtom en integrerad del av den. Kapitalet verkar i och genom ekonomin. Det växer fram ur de energivinster och det sparande som sker i ekonomin och livnär sig på dem. Kapital i form av pengar kan inte existera utanför och oberoende av de kontinuerliga ekonomiska transaktionerna.
Bankverksamhet är det perfekta exemplet på denna förening av ackumulation och kraftutveckling. En bank arbetar hela tiden för att ta in mer kapital samtidigt som den investerar det kapital den redan har tillgång till i nya projekt. En bank är i själva verket en institution som har konstruerats för att göra dessa båda saker samtidigt.
Den konstanta ackumulationen och den rörlighet som den möjliggör, den fria hopkopplingsförmåga som kapitalet får genom att växa, är en följd av att det som ackumuleras utgör ett värde och inte fysiska ting av något slag. Ett fysiskt ting är ett individuellt ting. Inget individuellt ting är identiskt likt något annat. Om inte annat så skiljer sig tingen åt genom sin position i tid och rum. Men den energi som finns hos dem är av samma slag och den kan därför läggas samman och delas upp utan att dess identitet förändras. På samma sätt är det med det i pengar mätbara ekonomiska värdet. Genom att det rör sig om värde kan kapitalet bilda en samverkande helhet vars olika delar är av samma slag som helheten. Det innebär att det kan flyttas som en helhet och verka som en helhet. Allt kapital är identiskt till sin form: pengar.10 Man kan här jämföra med energin i en ångpanna. Varje del av denna energi är identisk med varje annan del och det har ingen betydelse hur energin har uppstått, d.v.s. det har ingen betydelse om ångpannan eldas med träkol, stenkol, olja eller något annat. Ångan är densamma och därmed är kraften det.
Kapitalet har haft samma revolutionerande betydelse för produktionen (och för det av produktionen beroende samhället) som ångmaskinen. Ångmaskinen utgjorde inte bara en ny och kraftfullare energikälla utan kunde dessutom med små modifikationer kopplas ihop med en mängd olika slags mekanismer inom många skilda verksamhetsområden: kvarnar, sågverk, pumpverk, vävstolar, valsverk, lokomotiv, traktorer, ångbåtar m.m. Med ångmaskinens hjälp kunde man mekanisera och industrialisera i stor skala inom många olika delar av produktionen.11 Banken är på många sätt ångmaskinens motsvarighet inom kapitalindustrin.
Kapitalets universella förmåga innebär att kapitalägaren, t.ex. banken, får frihet att använda kapitalet som han vill. Om det går att koppla ihop kapitalet med en mängd skilda verksamheter, om många olika saker kan drivas med kapitalets hjälp, får man möjlighet att välja mellan dessa verksamheter. Man kan då välja de saker där kapitalet kommer mest till sin rätt, där dess effekt är som störst, och där som en följd av detta avkastningen på kapitalet eller vinsten också blir störst. Där möjligheten att välja realiseras aktualiseras också olika valprinciper samt behovet av kunskaper och analys. Kapitalägaren kan välja mellan att investera i företag som ger små och snabba vinster eller i företag som ger större vinster vid en senare tidpunkt, han kan välja mellan små men trygga vinster och stora men riskabla o.s.v. Vi ska inte bedöma dessa principer ur något slags moraliskt perspektiv. Det väsentliga är inte principerna i sig utan hur de tillämpas i det konkreta fallet. Att sträva efter snabba vinster är inte i sig mindre moraliskt eller förnuftigt än att sträva efter långsiktiga vinster. Om situationen är sådan att det bara med rimlig säkerhet går att göra snabba och kortsiktiga vinster måste kapitalet underhållas på detta sätt. Vilka sätt det går att göra vinster på beror i hög grad på vilka institutioner som finns i samhället och hur starka de är, t.ex. hur stark äganderätten är och hur omfattande staten är. Ju starkare skyddet för äganderätten är och ju mindre ”resursomfördelning” staten ägnar sig åt desto lättare är det att planera långsiktigt och investera i stora och kostnadskrävande projekt.
Kapitalismen är inte hänsynlös och rovgirig i sig, liksom inte människan är det, men den är anpassningsbar och den vill överleva. Liksom människan. Den kan därför, om omständigheterna är de rätta, lika väl utvecklas till statskapitalism som till konkurrenskapitalism. Vi hyser en förhoppning om att konkurrenskapitalismen ska visa sig vara den långsiktigt bästa strategin, för om detta inte är fallet finns det faktiskt inget, förutom krig och en allmän samhällssplittring av det slag som inträffade vid Romarrikets upplösning, som kan förhindra framväxten av en global stat. En välfungerande symbios mellan stat och kapitalackumulation gör i praktiken staten oövervinnelig. I valet mellan trygghet och frihet kommer de flesta människor alltid att välja tryggheten.
Om kapitalet kan identifieras med ackumulation, med en ackumulering av allmänt accepterade betalningsmedel eller m.a.o. pengar, kan den andra frågan omformuleras till: Vad är det ackumulationsprocessen gör? Vad är det en ackumulation av pengar kan göra som pengarna inte kan?
Sammanfattningsvis: att ha kapital är (1) att ha en separat och flyttbar ekonomisk kraftkälla, (2) att kunna koppla denna kraftkälla till olika verksamheter i ekonomin, (3) att ha möjlighet att välja vilken av dessa verksamheter man ska koppa den till, (4) att kunna underhålla och förstärka denna kraftkälla genom det överskott den verksamhet ger som man har kopplat den till och (5) att genom kraftkällans tillväxt få ännu större valfrihet och kunna använda de ökade resurserna till att investera i ännu fler eller ännu större verksamheter.
Om vi kallar den verksamhet som skisseras i dessa punkter för kapitalism så är kapitalismens knutpunkt den primära kapitalbildningen. Den utgör förutsättningen för den process som skisseras i dessa punkter och måste därför föregå den. Primär kapitalbildning måste ske genom vinster som genererats i egen icke-kapitalistisk verksamhet eller genom lån som ytterst kommer från vinster som genererats i någon sådan verksamhet driven av andra. När väl ångmaskinen finns är vi i ett nytt läge. Nu handlar det om att upptäcka möjliga tillämpningar och att utnyttja dem på bästa sätt. Detsamma gäller när kapitalet väl finns tillgängligt och när det finns banker att låna av. Nu gäller det att se var det finns tillräckligt stora vinster att göra för att vi ska våga satsa vårt kapital alternativt för att vi ska få låna av en bank. Nu är det upptäckarnas och entreprenörernas tid. De djärva och äventyrliga människornas tid – de vackras och de lyckligas men också de misslyckades och sjunknas.
Noter
1 Detta är, som man lätt förstår, inte någon bekännelse till värdenas relativitet.
2 Här finns det grader och nyanser. Ju påtagligare tillvarons realitet är desto tydligare blir vår upplevelse av vår egen realitet. Den djupaste realitet man kan uppleva som människa är i relation till Gud, eftersom Guds realitet inte bara omfattar den fysiska världen utan även den andliga, inte bara gäller det yttre utan också det inre, och därför bekräftar vår realitet inte bara i kroppsligt hänseende utan också i själsligt. Det närmaste vi utan Gud kommer denna fullkomning är i kärleken till en annan människa. Det är därför kärleken spelar en så central roll i den kristna tron – och det är därför som kristendomen är den religion som, inom ofullkomlighetens ramar, äger det största måttet av fullkomlighet och realitet. Kristendomen är den bästa måttstock vi har på vad en religion är och bör vara.
3 Denna verksamhet avser alltid en produktion av varor eller tjänster av något slag, eftersom det bara är produktion som kan generera avkastning och vinster. Men en av de tjänster man kan investera i är kapitalförvaltning. Man kan köpa aktier eller andelar i ett företag vars verksamhet består i att analysera andra företag och att investera i dem som bedöms ha framtiden för sig. Företag av denna typ spelar en nyckelroll för utvecklingen inom nya och innovativa branscher och enskilda företag, där osäkerheten och riskerna gör det svårt att få lån. De som driver dessa företag kallas därför ibland för riskkapitalister.
4 Detta gäller i synnerhet när rikedomen har uppnåtts på rätt sätt, d.v.s. på ett sätt som väcker respekt inom den kultur agenten tillhör, eller om den har innehafts under så lång tid att den fått det självklaras styrka. För att få respekt och erkännande i en krigarkultur, d.v.s. i en icke borgerlig kultur, bör rikedomen vinnas på ett sätt som kräver mod och risktagande, t.ex. genom plundring och våld, snarare än med återhållsamma hederliga medel och hårt arbete. Men ren plundring är ett minusspel. Den är värdeförstörande och ökar den totala knappheten. Historiskt sett har de folk eller folkgrupper som berikat sig genom plundring huvudsakligen livnärt sig på verksamheter som jakt och boskapsskötsel, jordbruk och handel.
5 Här borde jag nog också ha nämnt väpnade män (hövdingens hird, kungens armé, senatens legioner) och det våldskapital de representerar. Att ha våldskapital ger social status samt innebär goda möjligheter att, med mer eller mindre drastiska metoder, höja sin materiella status. Våldskapitalet förtjänar sin egen studie.
6 Är kapitalets värde alltid positivt? Finns det negativt kapital? Det finns skulder. I en balansräkning kallar vi ett underskott för negativt kapital. Men av detta följer inte att en sak, något som skulle kunna användas som kapital, kan ha ett negativt värde. Antingen har den ett värde eller så har den det inte. Vi kan förvisso om en skadlig sak säga att den har ett negativt värde, men då syftar vi på att dess egenskaper har funktioner som är eller kan vara negativa för oss, t.ex. förgifta oss, inte på att dess transaktionsvärde är eller kan vara negativt. För att skulder och underskott ska kunna uppstå måste kapitalets värde vara positivt, för annars kan vi inte skuldsätta oss när vi lånar mer kapital. Liksom det på rent logiska grunder inte kan finnas något sådant som negativ ränta, eftersom ränta definitionsvis är avkastning, finns det inte negativt kapital. Det som vissa riksbankchefer och andra har kallat negativ ränta eller minusränta är en avgift uttryckt i procent på en insatt summa pengar. I det aktuella fallet ledde uttaget av denna avgift till att den insatta summans värde sjönk under sitt insättningsvärde. Insättaren fick m.a.o. ingen ränta.
7 Kapitalackumulation och globalisering är två samverkande och ömsesidigt pådrivande processer. Det verkningsfullaste sättet att motverka globaliseringsprocessen på, om man nu av någon anledning skulle vilja göra det, är genom att motverka kapitalackumulationen. Därmed inte sagt att det går att motverka kapitalackumulationen. Incitamenten bakom den är, som sagt, starka.
8 När jag här talar om banker underförstår jag banker på en fri marknad, d.v.s. kreditinstitut som konkurrerar fritt med varandra och som kan gå i konkurs om de agerar kortsiktigt eller oförsiktigt. I samma mån som bankerna blir en del av den politiska makten förändras situationen. De kan skaffa sig statliga garantier och göra sig mindre beroende av insättarna.
9 Det är häri den egentliga alienationen består. En atomär individ bland andra atomär individer i ett tillstånd av fullständig social entropi är inte alienerad. Han är inte någonting alls. Han vet inte vad han är. Att vara alienerad förutsätter någon form av känsla eller förståelse för vad man är skild ifrån: ett meningsfullt sammanhang, en mänsklig gemenskap.
10 Det är denna kapitalets homogenitet som är nyckeln till dess gränsöverskridande förmåga och alltså till dess ”globaliserande” effekter.
11 Om mekaniseringens förutsättningar och betydelse se Mises Human Action, s. 164-5. Det är kanske ingen tillfällighet att dessa båda energikällor, ångmaskinen och den kapitalistiska ekonomin, tog form och expanderade under samma tidsperiod.
(Påbörjad i augusti 2022.)
Tidigare delar:
Pengarnas logik 1 – Utgångspunkter
Pengarnas logik 4 – Alternativ
Pengarnas logik 5 – Det immateriella
Pengarnas logik 7 – Bytet av pengar
Om skribenten: Jonas Åberg
