Tomislav Sunic har valt en provocerande titel för sin bok: "Against democracy and equality". Ett av bokens viktigaste budskap är att politiska aktivister måste inse hur viktig den kulturella hegemonin är. Idéer styr världen och politiska handlingar följer i deras kölvatten.
I sitt läsvärda förord påpekar Alain de Benoist att titeln nog är vald just för att provocera och han hävdar att den europeiska nya högern aldrig har försvarat positioner som är fientliga mot demokrati och jämlikhet, men att den är kritisk mot egalitarismen och att den har belyst den liberala demokratins brister. Egalitarismen försöker föra in jämlikhet där det inte finns någon plats för den. Alla individer har exempelvis inte samma begåvning eller samma talanger och lika politiska rättigheter för medborgarna i en demokrati förutsätter inte att alla medborgare är identiska. Den europeiska nya högern har alltid förkastat likhetens ideologi som försöker reducera världens mångfald till en enhetlig modell, enligt de Benoist. Idag är det det kapitalistiska systemet som försöker förvandla hela världen till en homogen marknadsplats, där individerna har reducerats till producenter och konsumenter och homo economicus är den dominerande mentaliteten. Den europeiska nya högern ska inte blandas samman med den amerikanska neokonservatismen, som är en förklädd nyliberalism som på den här punkten försvarar motsatsen till det som den europeiska nya högern står för.
Den europeiska nya högern försvarar inte despotism eller diktatur och än mindre har den försvarat totalitarism. Demokrati, där alla medborgare har samma rättigheter, är det bästa systemet för vår tid, enligt de Benoist. Men det han försvarar är inte representativ, utan participativ demokrati (även kallad organisk demokrati).
Bland de tänkare som har influerat den europeiska nya högern finns Oswald Spengler, Vilfredo Pareto och Carl Schmitt. Sunic ger dem varsitt kapitel i sin bok. Enligt Carl Schmitt håller det moderna samhället snabbt på att avpolitiseras. Men kan vi komma undan politikens grepp? Enligt Schmitt kan vi inte det. Politiken kan manifestera sig på olika sätt i olika tider, men den finns alltid där, vad vi än tycker om saken. Om en tänkt lättlurad nation, som inte längre orkar hävda sig politiskt, skriver Schmitt: "If a people no longer possess the energy or the will to maintain itself in the sphere of politics, the latter will not thereby vanish from the world. Only a weak people will disappear."
I Oswald Spenglers historiska morfologi är kulturerna levande och organiska entiteter som kan visa tecken på hälsa eller drabbas av sjukdomar. Varje kultur passerar genom olika cykler eller årstider. Först kommer den tidiga blomstringen, kulturens vår. Sedan följer en period av mognad, som Spengler kallar sommar och höst. Slutligen kommer en period som är frusen av självdestruktivitet och som innebär slutet för kulturen. Spengler kallar den fasen för civilisation eller vinter. Europa befinner sig nu i vintern av sitt liv. Nya former av det politiska livet har framträtt som kännetecknas av ekonomism och plutokratins dominans. Alla delar av det sociala livet reduceras till en stor ekonomisk transaktion.
Vilfredo Pareto var en sociolog och ekonom som har jämförts med Freud. Medan Freud försökte gräva fram patologiskt beteende hos till synes normala individer så försökte Pareto demaskera patologiska tendenser som ligger dolda även i de mest respektabla politiska föreställningarna och ideologierna. För Pareto finns inget trossystem och ingen ideologi som är immun mot patologiskt inflytande. Varje ideologi och varje system undergår förr eller senare en process av demytologisering. Det slutliga resultatet av den processen är en nedgång för ideologin tillsammans med eliten som har satt ideologin i praktik. Pareto har inget tillövers för progressiva illusioner: "The world has always belonged to the stronger, and will belong to them for many years to come. Men only respect those who make themselves respected. Whoever becomes a lamb will find a wolf to eat him." Det citatet förtydligas av följande: "A strong man strikes only when it is absolutely necessary and then nothing stops him. Trajan was strong but not violent; Caligula was violent but not strong."
En av dogmerna som vi indoktrineras med av det nuvarande systemet går ut på att människan är en slags tabula rasa. Stämmer det? Nobelpristagaren Konrad Lorenz skrev följande:
"Among the factors stabilising the technocratic system belongs the doctrine of the absolute equality of all humans, in other words, the erroneous belief that the human is born as a tabula rasa, a blank tablet, a clean slate, and that his entire personal identity and personality are determined, initially, by the learning process. This doctrine, in which unfortunately many people still believe even today with nothing less than religious fervour, had its origin, as Philip Wylie shows us in his book The Magic Animal, in a misrepresentation of a famous phrase found in the American Declaration of Independence drafted by Thomas Jefferson. There it states that "all men are created equal."
…
As effective as the declaration was, so was also the subsequent double distortion of the phrases logic; the first incorrect deduction was that if all humans had ideal conditions for development, they would develop into ideal beings. From this incorrect deduction it was further inferred, in another logical somersault, that all humans at birth are absolutely identical."
Tomislav Sunic visar att det finns stora likheter mellan den europeiska nya högern och några äldre tänkare som Nietzsche, Spengler, Pareto och Schmitt. Han menar att den nya högern har lyckats återupprätta en del av trovärdigheten för det konservativa intellektuella arvet och att de har utmanat vänsterns kulturella hegemoni i Europa.
Vi behöver inte längre vara lika begåvade som Konrad Lorenz för att urskilja den tilltagande idiotin som systemet ger upphov till. Det är kanske ett tecken på att tiden är mogen för andra idéer.
Against democracy and equality.
Om skribenten: Joakim Fredriksson
