Memetik och vitalism

Aktuellt, Filosofi, Ideologi, Metapolitik, Natur, Politik, Rekommenderat, Samhälle, Vetenskap

Här på bloggen tar vi oss an samhällsproblem utifrån vissa givna utgångspunkter. En av dessa utgångspunkter är att vi alltid betraktar frågor utifrån ett vitalistiskt perspektiv. Vitalism betyder i det här sammanhanget helt enkelt att vi förespråkar det som gynnar hälsa och liv, och skyr det som leder till död och sjukdom. Vi krånglar därför inte till saker i onödan. Det är till exempel bättre att vara frisk än sjuk, det är bättre att vara vacker än ful, det är bättre att vara glad än ledsen, det är bättre att vara begåvad än korkad, och så vidare. Självfallet finns det tillfällen när de här nästan barnsliga självklarheterna måste modereras en smula, och ett mer kritiskt perspektiv måste anläggas. Men i de allra flesta fall kommer man långt genom att bara hålla sig till de här grundläggande axiomen. Ett tankesystem som distanserar sig allt för mycket ifrån de här vitalistiska utgångspunkterna, blir degenerativt och sjukligt, och kan i värsta fall leda till genetisk utplåning för utövaren.

Alla mänskliga kulturuttryck, vare sig det rör sig om stora system, ideologier, konstarter, teknologiska landvinningar et cetera; eller smärre uttryck som livsstilsbeslut eller enkelt sammansatta idéer hos den enskilde individen – allt kan vara mer eller mindre vitalistiskt.

De mänskliga kulturuttrycken, och vitalismen, förenas på ett naturligt sätt i den memetiska vetenskapen. Memetiken har sin upprinnelse i Richard Dawkins bok Den själviska genen från 1976. Memen är för socialvetenskapen vad genen är för biologin. Genen är en biologisk enhet som är bärare av information, den kan mångfaldigas och spridas, och dess framgång är avhängighet selektionstryck. På samma sätt är memen en bärare av kulturell information (av egentligen vilket slag eller omfattning som helst), den kan mångfaldigas och spridas, och dess överlevnad är avhängig en kulturell selektion.

Men det kanske mest fascinerande med den memetiska evolutionen är att den också kan påverka den biologiska evolutionen. Det här var något som Dawkins underströk i sin bok, men vilket allt mer har kommit att tonas ned i takt med memetiken har gått och blivit mainstream.

De inställningar du har till livet, de tankar du tänker, de prioriteringar du gör, de råd du lyssnar till, allt kommer inverka på i vilken utsträckning dina gener förs vidare.

Ett historiskt exempel: I arla forntid fanns det tydliga malthusianiska begränsningar för hur mycket en population kunde expandera. För en grupp av jägare- och samlare fanns det tydliga gränser för hur mycket villebråd som kunde fällas, hur mycket rötter som kunde samlas in, och så vidare. Mattillgången var i mångt och mycket slumpmässig, och konserveringsmöjligheterna dåliga. Tillvaron var nomadisk och oviss. Med jordbruks-memen förändrades allt det här i en handvändning. Förutsägbarheten i mattillgången blev nu betydligt säkrare. Den neolitiska gruppen kunde nu för första gången i historien producera ett överskott av mat. Resultatet blev en befolkningsexplosion. Uppfinnandet av ett kulturuttryck, en idé, belönade uppfinnarna med en kraftig expansion av deras genetiska material. Samma gåvor fick även alla andra populationer som adopterade memen.

Idag ser förutsättningarna annorlunda ut, men relationen memetik och genetik är lika stark. På det mest basala planet, det biologiska planet, är den individ som inte fortplantar sig, ett evolutionärt misslyckande. Människan är i grund och botten bara en farkost för en samling gener. Dessa gener vill till varje pris fortleva. Misslyckas individen med att fortplanta sig beror det antingen på att de gener som hon/han bär, är av såpass dålig kvalitet att ingen vill fortplanta sig med vederbörande, men mer troligt: individen är programmerad med dålig kulturell kod, han/hon är bärare av destruktiva memer, och vederbörande sabbar sålunda sina egna möjligheter till fortplantning.

Ta till exempel den socialt kompetente och sexuellt framgångsrike unge mannen som drar hem en ny kvinna varje helg. Livet leker. Hans memer kan sammanfattas med deviser som: ”de ska vara gött och leva”, ”man är bara ung en gång i livet”, och så vidare. Han lägrar oändligt många kvinnor, men inga barn föds. Allt eftersom tiden går utvecklar han ett sex- och bekräftelseberoende. Han försöker vara monogam, men tillgången på kvinnor gör att han aldrig kan hålla sig trogen. Han gifter sig aldrig, han kan inte ge upp sin livsstil, och han dör barnlös.

Låt oss ta ett annat exempel. Den superduktiga och feministiska pluggtjejen. Hon är både snygg och smart. Har pojkvänner i perioder. Men på grund av hennes feministiska programmering anser hon i Simone de Beauvoirs anda att havandeskapet är det ultimata fängelset. Kanske kan hon eventuellt tänka sig att skaffa barn i framtiden, förutsatt att hon och hennes framtida partner delar hushållsarbetet exakt 50/50 – där tänker hon inte kompromissa. Hon satsar på journalistkarriären, eller juristkarriären – det är trots allt det viktigaste, hon har en plikt att visa att kvinnor minsann kan vara exakt som män. Hon fyller 35 år, det tar slut med sambon – precis när hon började få sug på barn, precis när allt var på plats. Hon åker på fertilitets-resor till Danmark, men den köpta arvsmassan fäster inte. Hon får gå in i klimakteriet barnlös – ständigt splittrad mellan känslan att vara en kvinnlig förebild och ett misslyckande.

De här två fiktiva individerna vars liv jag har tecknat ovan är på många sätt svenska hjältar. De är Reinfeldt-människor, de är sådana de vill att vi ska vara. Men sanningen är att de här människorna är biologiska monster. De har misslyckats med allt. Deras gener har bara dansat runt i en klump med kött, ben och fett, och aldrig kommit vidare, aldrig nått sin aktualitet, för att låna ett begrepp från Aristoteles.

Som etnisk aktivist kan man naturligtvis sörja över att sådana här memer är så förhärskande hos svenskarna. Det enda fina i kråksången är att de människor som är mottagliga för skadlig kulturell kod, också kommer dö ut snabbare och i högre utsträckning, än de som vårdar en sund inre memetik. Vi som konsumerar och praktiserar vitalistiska memer, och som också förmår överföra dessa till våra barn – oss tillhör framtiden. De av våra landsmän som konsumerar dålig och degenerativ memetik, de kommer dö ut – och med dem, all liberalism, all dekadens, och allt annat vi föraktar. Men förutsättningen för det ska bli så, är att vi tar det vitalistiska imperativet på allvar, att vi inte slarvar, att vi inte är ljumma.

Framtiden tillhör den som dyker upp!

Gästskribenten driver bloggen Biopolitik, med fokus på biologi, demografi, sociologi, kultur och politik – och skärningspunkterna där emellan.

Pin It
  • Talibananas

    Evolutionen befattar sig inte med individen, utan populationer och slutligen arten. Men visst, kulturella koder, tidsanda, samhällsutveckling, politik osv har säkerligen inflytande över fertiliteten; det är bara att titta på olika familjeideal i olika delar i världen. Med en massa singelhushåll i Sverige och barnrika hyddor i Afrika och Mellanöstern. Och sedermera barnrika hushåll afrikaner och araber i Sverige även… Arten röner numerär framgång, men vissa raser trängs undan och kanske försvinner med tiden. En internationell, åtminstone europeisk, dumbing down pågår förmodligen också. Ett uppblandat eller rent av icke-vitt Europa blir resultatet, medan mer exkluderande etniciteter och raser – massimmigranternas ursprungsländer i MENA samt ett och annat asiatland – lever ohotade vidare där. Man kan med fog hävda att EU, med Sverige i den progressiva spetsen, blivit ett multikulturellt högrisklab.

  • The Chamber Pot

    Efter kvasidebatten i Almedalen förra veckan var det befriande att äntligen få läsa ett vettigt och viktigt debattinlägg i befolkningsfrågan. Beskrivningen av den moderna mannen och kvinnan är tragiskt träffande.

  • Ozcarian

    Skönt att fler hakar på de affirmativa, eller vitalistiska resonemangen. Det är ingen idé att diskutera evolutionär utveckling på populationsnivå om man som individ inte är med på budskapet, man måste börja där. En helgalen rasessentialist som babblar om rasens undergång men som själv inte har egna barn, borde verka som avskräckande exempel. De nationella banden kan bara vitaliseras genom stamtänk, och där är ännu många fortfarande fast i parti-messianism.
    Riktigt bra artikel. Fokus måste ställas på individen att ta ansvar, inte bara biologiskt utan också allmänt, att överlag leva glatt och hälsosamt, bort från ressentimentkänslor och mindervärdeskomplex, som tyvärr många i Högern lider av.

    • Patria

      Jag tycker att du resonerar märkligt. Det är väl kvalitén på en persons resonemang som är det väsentliga, snarare än civiltillståndet? En stark stat med nationell inriktning är enda vägen framåt. Allt annat är dömt att misslyckas.

      • Ozcarian

        Jag kunde formulerat mig tydligare. Självklart är resonemanget väsentligt, men om någon enskild person går runt och ständigt pratar om rasens betydelse och fortsatta existens utan att själv bidra till densamma uppstår ju en diskrepans som gör resonemanget ihåligt. Det betyder inte att resonemanget är fel, men de flesta sansade människor kommer att sky dylika personer som pesten, bara för deras blotta hysteri och det är ingen betjänt av. Därav det vitalistiska: att föregå med gott exempel.

        Mig veterligen lyckades inte ens Nationalsocialisterna i Tyskland att höja födelsetalen särskilt mycket (granted, de hade inte många år på sig) och då var det ändå en av deras profilfrågor. Min poäng är väl snarast att ju mer man pratar om rasens undergång, om rasblandning och rasdegeneration, ja, ju mer man politiserar fortplantningsfrågan överhuvudtaget, desto mindre positiv inverkan har det. Människor skaffar inte många barn för att de läser en hysterisk politiserad pamflett – de skaffar barn för att de är livsglada, för att de kan hantera det, för att tröskeln att skaffa det är låg, för att klimatet att ta hand om barnen i är gynnsamt, för att de ser något affirmativt i det, osv.

        • Patria

          Det äger nog sin riktighet, gott humör skadar aldrig. Frågan kan ändå koka ner till om huruvida en ny folkledare är möjlig, vilket nog är ytterst tveksamt. Jag hör knappast till optimisterna på detta forum, och dagens vita svenskar har i mina ögon inget nämnvärt större existensberättigande än någon annan folkgrupp på jorden. Om svenskarna som etnicitet helt dör ut är det i dagsläget likgiltigt.

  • Glenn

    Nu är det sällan jag försöker vara finkänslig, men jag tar det som att du inte känner några som är ofrivilligt barnlösa? Ibland så går det bara inte mellan två individer. Det är inget som någon pratar högt om, eller för den delen vill prata om, då det är ett stort gapande hål i själen som smittar allt man gör och tar i. Det är mer utbrett än vad man kan tro. Man kan inte heller föreställa känslan av det. Det tog oss flera år innan vi fick barn med hjälp av IVF. Men den insikten, när det inte gick, slog mig som ett slag i bröstet, och då är jag ändå en hyfsat balanserad människa. Att se den riktiga döden i vitögat; att man är det sista i en linje av genetiskt material som har utvecklats under miljoner år, är fruktansvärd. Jag trodde allvarligt talat att jag skulle tappa förståndet. Och jag tror att det är ännu värre för kvinnor. Tycker ni att kvinnor som är barnlösa vid 40 är hispiga så kom ihåg att det antagligen är full storm i huvudet på dem.

    • Patria

      Visst kan jag förstå det. Men att de samtidigt skiter i nationens framtid gör dem till idioter. Över detta uppstår minsann inga stormar i huvudena. Och kanske får nästkommande generation själv ingen avkomma, då har ju alltsammans varit förgäves likt förbannat?

      • Glenn

        Nejnej, jag uttrycker mig dåligt: det är inte synd om dem, det är inte det jag säger. Jag menar bara att de är mer hispiga i huvudet än vad man kan föreställa sig. Har de medvetet valt att inte skaffa barn så kommer antagligen deras ressentiment förstärkas då de undermedvetet vet att det här blivit fel ur ett evolutionärt och biologiskt perspektiv, vilket förstärker deras hat mot vita män, och kvinnor, och barn för den delen.

        • Patria

          Jag förstår. Ja, sådana spillror går det säkert tretton på dussinet av Svärje, imbecillernas paradis.

          • Patria

            Missade ett ”i” där, efter ”av”.

        • Oskorei

          Jag kan tycka synd om dem. Det är människor som lurats och manipulerats, och som följd av det gått miste om något värdefullt. Människor i gemen är flockdjur, och ganska lättlurade. Dessutom är nidbilden av oss att vi är empatistörda, vilket både är fel (oftast) och ett stort PR-problem, så det skadar inte att ibland visa prov på motsatsen.

          • Glenn

            Ja. Nu lyckades vi få barn, men jag vet känslan, och jag vet att man inte skyltar med det. Jag försöker alltid att vara väldigt försiktig kring par som börjar bli äldre och som är barnlösa, en fråga eller kommentar som ”ni måste tycka det är skönt som inte har några barn” kan vara ett riktigt slag. Har man med barnlösa äldre par att göra så ska man komma ihåg att många försöker rationalisera utåt för att slippa hantera frågan och prata om det. Så man får passa sig för att döma barnlösa för lättvindigt.

          • Oskorei

            Instämmer. Trevligt att höra att ni lyckades få barn för övrigt.

  • Baldersvis

    Många viktiga poänger men samtidigt som man givetvis ska betona vikten av att bilda familj är det oerhört viktigt att även de som inte har barn är en del av gemenskapen. En av alla de tragiska konsekvenser av de senaste decenniernas antisvenska strömningar har handlat om att vända personer som kanske inte är typiska personer för att bilda familj mot familjen. Men de utan barn som finns i och runt dessa familjer behöver även vara med och bygga framtiden. I genetiska och biologiska termer handlar det om biologisk altruism där det är gynnsamt att (även barnlösa) investera mycket i att stötta personer som man i hög grad delar gener med.

    Den naturliga ur-evolutionära drift att rå om över det som står nära en själv i form av familj, släkt och biologiska/sociala gemenskaper har i vårt samhälle kapats och perverterats till att hjälpa främlingar på bekostnad ens egen, familjens, släktens och folkets framtid. Denna perverterade form av hjälpbeteende mot främlingar som är dränkt i hyckleri, lögn och illvilja mot det egna måste bort från staten. Statens hjälpbeteende ska vara inriktat mot det egna folket men inte så att det förslappar och gör oss oberoende av varandra. I grunden behöver gemenskapen och hjälpbeteendet komma från oss själva i våra relationer till varandra.