I ett inlägg på Facebook den 27 juli förklarade Huddingepolisen att man ser det som en del av sitt uppdrag att ta tydlig ställning för en extrem politisk rörelse, för demokratins skull:
”Som en självklar del i det ansvarsfulla uppdraget så värnar vi naturligtvis om alla människors lika värde.
Vi hoppas på mindre trångsynthet, okunnighet, rädsla och hat – mer av respekt, förståelse, omtanke och kärlek. Ingen kan bestämma vem man ska älska.”
Detta är en mycket otäck utveckling som starkt undergräver förtroendet för ordningsmakten och demokratin. Polistalesmannen Reines svar i tråden låter skrämmande likt resonemang som hade kunnat komma från en Volkspolizist, vilket borde få varje sann demokrat att dra öronen åt sig.
Tanken med den maktdelning som demokratin bygger på, är primärt att förhindra tunnelseende och att alla springer åt samma håll. Speciellt skall ordnings- och krigsmakt förhålla sig neutral i förhållande till samhällsdebatt, så att de som skall föra debatten, medborgarna och deras ombud, kan föra den utan rädsla för repressalier eller felbehandling från en politiskt genomsyrad ordningsmakt. Därför är det väldigt oroande att institutioner som skall garantera att ett demokratiskt samtal *mellan* grupper som tycker olika kan föras, så tydligt ställer sig på den ena partens sida. För ponera att någon vill genomföra en fredlig demonstration mot prenatalt barnamord eller samkönat ”äktenskap”, kommer då polisen att skydda dem från eventuellt våld från Pridedemonstranterna?
Det känns obehagligt när en ordningsmakt som skall förhålla sig politiskt neutral, väljer att medverka i och ge sitt stöd till en politisk rörelse som absolut inte är okontroversiell och vars politiska målsättningar en stor del av jordens befolkning ställer sig avvisande till. Att det handlar om just en extrem och politisk rörelse förstår man lätt när man tar del av den studie som utfördes av institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs Universitet vid förra årets Pride. Där framgår att 30% av deltagarna röstar på F!, 20% på S och Mp samt ingen på Kd eller Sd.
Vad hade hänt om polisen hade valt att stödja andra politiska rörelser som enligt egen utsago står för ”alla människors lika värde”, men där alla kanske inte är eniga om att så är fallet? De socialistiska och kommunistiska rörelserna såg och ser sig sig som mänsklighetens frigörare, liksom nationalsocialister. Även de kan säkert ställa sig bakom just sin tolkning av ”alla människors lika värde”.
Min tanke går i riktning mot DDR:s Volkspolizei när jag läser sådant här. I Sverige demonstrerar polisen för ”alla människors lika värde”, i DDR demonstrerade de för ”Frieden und Sozialismus” (där det senare enligt deras egen utsago inkluderade Alla Människors Lika Värde). Likheten är oroväckande slående.
Facebooktråd Polisen Huddinge/Pride
Edit
Efter att jag skrivit ihop ovanstående inlägg väljer polistalesmannen att besvara mina invändningar mot deltagande och svaret minskar inte oron för tillståndet i den svenska poliskåren. Polisen, som skall vara demokratins värn, verkar ju inte ens förstå vad demokrati är. Talesmannen verkar tro att det är den bestämda uppsättningen åsikter som ingår i den politiska ideologin ”värdegrunden” som ÄR demokratin, inte att demokratin är det system som gör fritt åsiktsutbyte möjligt.
Hur skall polisen kunna verka för och försvara demokratin, om de inte ens vet vad demokrati är? Hur skall polisen kunna stå politiskt oberoende, om dess företrädare anser sig kunna godtyckligt avgöra huruvida en politisk rörelse är just en politisk rörelse eller ej?
Om det synsätt på demokratin som polistalesmannen ger uttryck för, är representativa för Polisen i allmänhet, så har Polisen i praktiken gått från att vara en opartisk myndighet, till att bli en politisk aktör. I kraft av dess formella myndighetsroll, så har den därmed gått från att vara demokratins värn och försvarare, till att bli en av dess främsta fiender.
Lämna ett svar