av Joakim Andersen
13 februari, 2006
Fascism, Historia, Okategoriserade, Samhälle
Helgen har ägnats åt att översätta en artikel från det gamla OriginalDissentforumet om den portugisiska nationalsyndikalismen. Då den är i längsta laget för att sluka utrymme på bloggen, återfinns den på Skadi:
http://forum.skadi.net/showthread.php?t=48369
Texten kan förhoppningsvis demonstrera att ”höger” och ”vänster” är ointressanta och föråldrade begrepp (och var så redan 1932), och att inspirerande synteser är möjliga för den som hellre tänker själv än upprepar invanda fraser. Den pekar även på ett problem som jag saknar en bra lösning på, nämligen att ”revolutionen äter sina egna”. Detta tycks vara ett återkommande fenomen, och drabbar särskilt de mest idealistiska, från Evola, bröderna Strasser och nationalsyndikalisterna till Makhno, de kubanska syndikalisterna och rådskommunisterna. Hur bemöter man detta på bästa sätt?
Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.
