På den internationella kvinnodagen har det under åren blivit en tradition att vi bekantar oss med mindre kända former av feminism. Det har tidigare handlat om sådana feminister jag själv uppskattar, som den feministiska stirneristen Dora Marsden och den mer kända Camille Paglia. En annan mindre känd aspekt av feminismens historia är kopplingen mellan feminism och eugenik under perioden kring det förrförra sekelskiftet. Det ger en inblick både i det faktum att feminism kan ta många olika former, inte enbart dagens politiskt korrekta fientlighet mot ”vita män”, och i framväxten av vår tids terapeutiska stat och den ”nya klass” som administrerar den.
Eugenik och feminism
All youth is revolted by ugliness, consciously or unconsciously. A girl should not be indirectly taught to dread motherhood herself by seeing the wreckage her own mother has allowed it to make of her. A high demand for beauty of form in mothers is not selfishness but a racial duty.
– Marie Stopes
Darwin påverkade Västerlandet på många sätt, och det var inte förvånande att hans perspektiv även tillämpades för att förstå det mänskliga samhället. Hans nära släkting Francis Galton spelade här en viktig roll, i skapandet av det synsätt och projekt som fick namnet eugenik. Man menade att det moderna samhället satte det naturliga urvalet ur spel. Istället för att kampen för tillvaron gynnade önskvärda egenskaper så riskerade nu istället mindre önskvärda anlag att spridas. Medveten handling krävdes för att motverka detta. Eugeniken var utbredd i samhället som helhet, i hög grad även bland socialister och anarkister. Både judiska och afro-amerikanska tänkare anammade eugeniska synsätt, eugeniken var kort sagt en del av periodens sunda förnuft. En del förespråkade tvångsåtgärder som sterilisering, andra mer frivilliga och utbildande former av eugenik.
Även många feminister anammade eugeniken, och då inte direkt några marginella sådana. Suffragetten Victoria Woodhull (1838-1927), bland annat medlem i Första Internationalen och förmodligen den första kvinnliga presidentkandidaten i USA, var en av dem. Woodhull var också abortmotståndare. Hon var en förkämpe både för fri kärlek och för eugenik. Även Marie Stopes (1880-1958) bör här nämnas. Hon var en framstående paleobotaniker, men också förkämpe för familjeplanering, sexualupplysning och kvinnors rättigheter. Stopes var även abortmotståndare och förespråkare för eugenik. Hon skrev i Radiant Motherhood att barn har vissa rättigheter. En rättighet är att vara älskad både före och efter födseln, en annan är att vara önskad. Men en ytterligare rättighet Stopes tog upp var en kropp som inte är drabbad av ärftliga sjukdomar, därav hennes eugeniska perspektiv.
Intressant i sammanhanget är också Margaret Sanger (1879-1966), grundare av det som idag är Planned Parenthood och den som populariserade termen ”birth control”. Sanger var aktiv i kampen för kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och sexualupplysning, hon var också abortmotståndare och förespråkare för eugenik. I The Pivot of Civilization framträdde hon delvis som särartsfeminist, och menade att det manliga synsättet dominerat synen på samtiden och historien för mycket. Manlig logik fokuserade på Hunger som problem, men en mer kvinnlig logik tog också upp problem kopplade till Sex (produktion kontra reproduktion, för den som läst sina post-marxister). Sangers feministiska vision var en värld där barn föddes önskade, efterlängtade och friska:
Birth Control concerns itself with the spirit no less than the body. It looks for the liberation of the spirit of woman and through woman of the child. To-day motherhood is wasted, penalized, tortured. Children brought into the world by unwilling mothers suffer an initial handicap that cannot be measured by cold statistics. Their lives are blighted from the start.
Hon menade att barn inte värderades särskilt högt i USA, vilket bland annat yttrade sig i form av barnarbete. Hon såg också okontrollerade familjer som ett problem, eftersom det ledde till fattigdom och barnarbete. Här tog hon upp det hon kallade ”the Fertility of the Feeble-Minded”, vilket innebar att lågbegåvade grupper fick många barn. Något som gynnade varken dem själva eller samhället i stort (Sanger talade här om ”rasen”).
Feminismen, eugeniken och den nya klassen
No one can understand the necessity for Birth Control education without a complete comprehension of the dangers, the inadequacies, or the limitations of the present attempts at control, or the proposed programs for social reconstruction and racial regeneration.
– Margaret Sanger
Vi finner alltså en stark koppling mellan feminism, sexualundervisning och eugenik under tidigt 1900-tal. Den kunde ibland motiveras med omsorg om barnen, ibland med samhällets eller rasens bästa. Ibland nöjde man sig med utbildning och familjeplanering, ibland krävde man även lagstiftning av olika slag. För att förstå fenomenet bör vi vända oss till teorier kring den terapeutiska staten och den nya klassen, och i synnerhet då det idékomplex under tidigt 1900-tal som getts namnet progressivismen. Det var i hög grad ett amerikanskt fenomen, där man intresserade sig för statens möjligheter att skapa ett rationellt och progressivt samhälle. Vissa inslag skulle vi idag se som ”höger”, som just eugenik och nordicistisk migrationspolitik. Andra inslag skulle vi kanske snarare se som ”vänster”, bland annat kvinnors rättigheter och en mer aktiv roll för staten i ekonomin, överhuvudtaget den ganska naiva övertron på statens och planeringens möjligheter. Vissa inslag kom senare att falla bort, andra att tillkomma. Men i grunden handlade det om ett tidigt steg i framväxten av den managerial state bland annat Paul Gottfried och Sam Francis studerat, en stat som senare kom att bli vår tids terapeutiska stat. I hög grad var dåtidens progressiva också förelöpare till vår tids nya klass av samhällsplanerare i stort och smått. Detta påminner oss dock även om att den terapeutiska staten kunde ha tagit andra former, exempelvis kunde den ha behållit sitt tidiga fokus på eugenik. Vi kunde då också ha haft andra former av feminism, vilka förenat nordisk tradition av kapabla kvinnor med helhetens intressen.
Sammantaget är det i varje fall ett intressant stycke idéhistoria, oavsett om man sedan vill använda det för att slå samtida feminister i huvudet med eller för att försöka skapa synteser av feminism och populism.
Om skribenten: Joakim Andersen
