Det moderna samhället är till sitt väsen nihilistiskt, vilket innebär att alla värden ytterst bygger på överenskommelser och lagstiftning. Samtidigt är det, som alla historiska samhällen, i behov både av värdehierarkier och en överhet som företräder dessa värden. Sociologer som Durkheim har historiskt studerat sådana heliga symboler och värden, man kan utan problem se paralleller mellan exempelvis korset och påven under medeltiden och Förintelsen och invandrare i dagens samhälle. Religionspsykologiska begrepp som ”det heliga” och ”hädelse” är inte oanvändbara för att förstå vårt eget samhälle och företeelsen politisk korrekthet, liksom den koppling mellan ”ideologi” och överklasser som gjordes av bland annat Karl Marx.

Här finns dock en inbyggd motsättning, mellan senmodern nihilism och senmodern ideologi, mellan generell och specifik senmodernitet. När de nya överklassernas grepp om samhället, och deras legitimitet, blir mer osäker, innebär detta att vi också får se hur deras definition av det heliga utmanas. Inte minst från de nya generationerna, och ofta med humorn som vapen.

Dagens inlägg kommer att beröra ett antal exempel på hur den post-moraliska generationen driver med det den Nya Klassen vill etablera som vårt samhälles heliga symboler och värden. Detta innebär naturligtvis inte att allt är lika konstruktivt, man kan exempelvis identifiera en negativ syn på funktionshindrade och en fixering vid chockerande sexuella praktiker. Några positiva alternativ eller ideal förs normalt inte fram överhuvudtaget. Målet är att chockera, och tonläget är oftast infantilt. I nuläget är det trots detta en potentiellt positiv utveckling. Man kan här identifiera orsaker som att stora delar av ungdomskulturen på internet domineras av europeiskättade och det därför ständigt finns en möjlighet att implicit whiteness slår över i det mer explicita, liksom att 68-generationen idag ses som ”the man” och är den naturliga måltavlan för varje ungdomsrevolt värd namnet. 1968 års idéer har förlorat sin air av fräschör.

Encyclopedia Dramatica

Ett både underhållande och bitvis djupt politiskt inkorrekt projekt är engelskspråkiga ED, Encyclopedia Dramatica. Projektet påminner om uppslagsverket Wikipedia, men artiklarna präglas av det bisarra och stötande. En del artiklar kretsar kring märkliga internetfenomen som ”furries”, wapaneser och Google. Dessa är ofta underhållande i sin egen rätt, även om många inslag kan vara stötande och sexuellt infantila. Verkligt intressant för den nyfikne samtidshistorikern blir dock artiklarna om ämnen som är heliga i det senmoderna samhället, såsom lesbiska kvinnor, liberal guilt och svarta. Den hugade kan leta vidare själv, ED är oavsett vilket en guldgruva när det gäller subversiva bilder och annat att sprida vidare. I sina försök att få batikhäxor och genus-teoretiker att känna olust har ED-medarbetarna också övergivit all beröringsångest, och har inga problem att hämta bilder direkt från ”white pride”-sidor som Tom Metzgers. Vad ED effektivt demonstrerar är att det är roligt att vara politiskt inkorrekt, de har också en känsla för sådana internetfenomen som de kallar memer.

Youtubefenomen

Du fattar inte hur jävla dåliga ni är,
men allt är erat fel för ni ska inte vara här
– Juice – Nu vet ni

På Youtube förekommer också ett stort antal populära trender, där senmoderna heliga fenomen görs till åtlöje. Dessa trender når ofta stor popularitet, trots att de utvecklas i total mediaskugga. Här kan nämnas tendensen med ”Skogsturken (vem var det som kasta?)” som framställer invandrarungdomar som potentiellt hotfulla, Ansiktsburkfenomenet som framställer utomeuropeiska sångtexter som komiska, eller svenska rapparna i Juice och deras ”diss” av de svenskhatande ”Albys kungar”. Kultfenomenet Zyklon Boom kan också nämnas.

Ett annat intressant fenomen är ”Ned calls”, där en påträngande amerikansk man bland annat ringer The Gay and Lesbian Alliance, postverket angående Malcolm X-frimärket, och företaget RealDoll.

Liknande fenomen är den telefonerande och ombytlige finske romen ”Leifi”, och busringarna i Eurocop som nådde sin största popularitet med busringningen ”Abdullah”. Detta övergår ofta från det infantilt provokativa till det verkligt tveksamma, som de misantropiska busringarna i Pranknet. Även här kan man dock urskilja en avsky mot det moderna samhället, även om skälen till denna avsky kan vara av mer suspekt natur (man kan alltså hysa avsky mot samhället även när man själv är en undermänniska). Ännu ett fenomen som är svårt att sympatisera med, samtidigt som det är riktat mot en aspekt av den politiska korrektheten, är den mycket misogyna kvinnosynen i ett antal hiphoptexter.

Kalle tar syra

Snart når dom Sverige. Ett föredetta rikt land som krossats av sin egen givmildhet.
– Den magiska amuletten

Ett intressant svenskt fenomen, som också visar hur alltför strikt copyrightlagstiftning kan förhindra kreativt nyskapande, är projektet Kalle tar syra. Ett flertal medlemmar från internetforumet Flashback har tävlat i konsten att ge klassiska Kalle Anka-serier nya texter, och resultatet pendlar mellan att vara väldigt infantilt och riktigt träffsäkert. Även här återkommer diverse garanterat stötande sexuella beteenden, liksom ett antal rasliga epitet, men genomgående är också ett djupt förakt för den politiskt korrekta överheten och dess värderingar.

Sammantaget kan man alltså dra slutsatsen att den liberala synen på utbildning och uppfostran på många sätt förstört de uppväxande generationerna, men också att denna förstörelse kanske varit lite för effektiv och att de små post-moraliska monstren nu även vänder sig mot det liberalerna håller heligt. Om detta sedan i nästa skede innebär att indo-europeisk traditionalism och etnisk medvetenhet kommer vinna växande popularitet i de döende värdenas ställe är en annan fråga och beror delvis också på våra egna handlingar. Vi lever i varje fall i spännande tider.

Relaterat

Whitest Kids U’Know

Hitler som modernitetens paradox

Hip to be square – högerströmningar i indiesfären

The Goode Family

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.