Marknadsföring som är korrekt utformad har till syfte att påverka ett beteende, att utlösa en handling. Det blir tydligt och lätt att förstå vad gäller försäljning av en vara eller tjänst. Det är ointressant för ett företag om du tycker mycket om en vara men aldrig köper den eller förmår någon annan att köpa den. Det är en specifik handling, själv köpet, som företaget vill få dig till.
Politisk marknadsföring, ibland benämnd som propaganda eller psykologisk krigsföring har givetvis samma mål – att utlösa eller hindra en handling. Vad du tycker är underordnat vad du gör.
Sverige genomför en total omstöpning av hela samhället med hjälp av totalinvandringen. Våld, otrygghet och skenande skulder är bara några av konsekvenserna. I marknadsföringstermer är dock de som önskar genomföra nuvarande politik ytterst framgångsrika. De lyckas sälja en vara trots att den är både värdelös och direkt skadlig samtidigt som befolkningen tycker illa om varan. Befolkningen har faktiskt varit emot varje given nivå av invandring och önskat en sänkning sedan i alla fall 1980-talet.[1]
Ta reportagen om ensamkommande flyktingbarn som exempel. Vi känner alla till Sveriges snabbaste 14-åring eller den vuxna mannen som gosar med en nallebjörn i ett rosa rum. Det är lätt att skratta åt, hur kan någon tro på detta? Det är ju infantilt, en vuxen man halvmetern högre än sina ”klasskompisar” är inget barn. Eller en vuxen man som gosa med en nallebjörn, trovärdigt? Skulle det hänt på riktigt kan vi nog lugnt konstatera att denna man inte skulle vilja att någon dokumentera det hela.
Det är nästan som man kan tro att detta har gjorts som ironisk propaganda från den sverigevänliga sidan, lite som när Nordisk Ungdom samlade in nallar och andra leksaker för att ge till de ensamkommande flyktingbarnen. De möttes av unga män som troligen var äldre än aktivisterna själva, rökandes och talandes i mobiltelefoner och med måttligt intresse för barns leksaker. En påhittig aktion som med ett gott skratt synliggjorde att kejsaren var naken.
Men hur ska vi förklara förekomsten av denna typ av artiklar i vanlig media? Inkompetens, narcissistisk godhetskomplex? Men en motståndare som har lyckats med sitt uppsåt, att genomföra en viss politik tvärt emot befolkningens vilja, ska vi vara försiktiga med att idiotförklara. Tänk om syftet i själva verket är det omvända. Att vi ska förstå. Att det är så enkelt att marknadsföring görs för att uppnå en handling. Precis så som alla företag jobbar.
Utvecklingen har gått så långt så att det inte längre finns någon som vid sina fulla sinnens bruk tror på mångkulturen. Det är uppenbart för alla att det är ett fattigare och otryggare samhälle vi går emot. Slaget om både sanningen och visionen har vänstern förlorat. Vad som istället skulle kunna vara ett tänkbart syfte är att lära dig passivitet, att hindra dig från att agera efter din övertygelse. Det hela påminner om gamla dagars förbudsträning för hundar. Ge hunden en retning, ex kasta en boll, straffa den om den avviker från din sida. Det är kanske en effektiv hunduppfostran men i mänskliga termer skapar det en oreflekterad och räddhågsen servilitet.
Tesen är följande; dessa reportage publiceras just för att du ska få veta att de ensamkommande flyktingbarnen är unga män i sina bästa år och att du samtidigt är för feg för att agera på informationen. Det är en form av psykologisk krigsföring som bryter ner din självkänsla och den lär dig att skilja din tanke från din handling.
Just att förena tanke och handling till en organisk helhet är en förutsättning för att växa till en man värd namnet, en sådan man som vi verkligen behöver. Idén fanns i de tidiga germanska samhällena, hos grekiska filosofer som Aristoteles och inte minst inom traditionell kristendom. Låt oss inte komplicera; bara att tala ut på jobbet eller i skolan kommer direkt att ha en positiv inverkan både på dig själv och din omgivning. Du mår bättre av att stå upp för vad som är rätt och riktigt och inte frottera dig i självförnekelse samtidigt visar du omgivningen att det är möjlig att följa sin övertygelse, att det finns ett motstånd.
Fienden vet att slaget om sanningen är förlorat och inriktar sig på att bryta ner din självkänsla och vilja att agera. Frågan är – ska han lyckas?
[1] ”Notera dock att även i den relativt mest positiva gruppen (kvinnor 30-39 år) finns det en opinionsövervikt för att minska antalet flyktingar som tas emot i Sverige [1991]” s. 262 Svensk migrationspolitisk opinion 1991–2012, SOM-institutets temaserie 2013
Om skribenten: Björn Herstad
