Karl Marx och 1700-talets hemliga diplomati

Okategoriserade


Den svenska stormaktstiden avslutades tvärt i samband med det stora nordiska kriget 1700-1721. Geopolitiskt innebar detta att Ryssland flyttade fram sina positioner i norra Europa. Danmark och Polen vann inte mycket, tvärtom kan man argumentera för att kriget var ett led i en ny form av internationella relationer som på sikt skulle leda till Polens delning.

Karl Marx analyserar den hemliga diplomati och det spel bakom kulisserna som ledde till den svenska östersjömaktens undergång i 1700-talets hemliga diplomati. Det är en intressant skrift av flera skäl. Marx beskriver här hur England, på pappret Sveriges allierade, både öppet och i hemlighet motarbetade landet. Man kan här också identifiera ansatserna till en marxsk geopolitik, liksom en inte helt igenom positiv bild av den ryska nationalkaraktären (skriften var länge utesluten ur sovjetiska Marx/Engels-utgåvor).

Marx och det perfida Albion

Under 1715 hade bildats en nordeuropeisk allians mellan Ryssland, Danmark, Polen, Preussen och Hannover för att dela, inte själva Sverige, men det vi kan kalla det svenska imperiet. Denna delning utgör den moderna diplomatins första stora handling, den logiska premissen för Polens delning… i delningsfördraget fanns inte ens en låtsad förevändning, utom det tilltänkta offrets olycka.
– Marx

Under Marx tid betraktade man i radikala kretsar ofta Ryssland som de reaktionära krafternas bålverk. Detta kunde implicit leda till ett stöd för England (precis som kritik av Putin idag gärna leder till att ”vänstern” stödjer neokonservativa anfallskrig). Med sina analyser av den hemliga diplomatin ville Marx moderera denna inställning, och visa att bakom den ryska expansionen hade engelska intressen spelat en betydelsefull roll.

Intressant är att han samtidigt visade hur delen här agerat i motsättning till helhetens intressen. England hade i grunden inget intresse av att Östersjön blev en rysk intressesfär, tvärtom, men kapitalintressen i Ryska kompaniet hade agerat för att kontrollera utrikespolitiken. Främst genom köpta whigpolitiker, men också genom köpta tories.

Marx letade här upp ett flertal historiska dokument, brev och pamfletter som bekräftade hans tes. Breven från brittiska diplomater i Ryssland präglas av en krypande attityd och vad som kan förefalla vara ren dumhet. Enligt Marx döljer denna dumhet dock deras egentliga intressen. Han skriver:

Om så varken Englands sjöfart eller allmänna handel hade intresse av det förrädiska stödet till Ryssland mot Sverige, fanns det helt visst en liten del av den brittiska köpmanskåren vars intressen var identiska med de ryska köpmännens Ryska handelskompaniet. Det var dessa gunstiga herrar som skriade mot Sverige.

H

Med import- och exportstatistik från perioden visar Marx att England inte tjänade på att Ryssland ersatte Sverige som östersjömakt, tvärtom. Han räknar upp ett flertal exempel på att England i praktiken var fientligt mot Sverige, trots att länderna var allierade. På så vis blir 1700-talets hemliga diplomati en del i litteraturen om ”det perfida Albion”, det förrädiska och opålitliga England (och i vår tid i förlängningen även USA).

I inledningen till 1700-talets hemliga diplomati framgår också hur England under 1700-talet agerade mellanhand för ryska intressen som köpte sig inflytande i Sverige, en uppdelning av själva Sverige var under denna tid ett reellt hot. Detta bröts dock med Gustav III:s kupp.

Fragment av en marxsk geopolitik

Man kan i Marx skrifter, bland annat 1700-talets hemliga diplomati och The Eastern Question, identifiera ansatserna till en marxsk geopolitik. Detta kan förefalla vara en kuriosasyssla för marxologer, men fyller också funktionen att underlätta för marxismens vinddrivna spillror att röra sig i riktning mot en fjärde politisk teori.

Marx uttrycker i 1700-talets hemliga diplomati en grundläggande förståelse av skillnaden mellan land och hav. Han skriver:

För en kombination av lokala utvidgningar räckte det med land. För ett system av världsomspännande aggression hade det blivit oundgängligt med vatten.

Intressant är också att han ser flytten av huvudstad till St Petersburg som skapandet av ett ”excentriskt centrum”, som ”angav en periferi som ännu inte dragits upp.” Ryssland som östersjömakt kunde också avskaffa svenska och andra mellanhänder i handeln med Västeuropa, vilka behövde ryska resurser för sina flottor. I den marxska geopolitiken finns en ekonomisk komponent som för tankarna till vår tids William Engdahl. Det finns också, bland annat i The Eastern Question, långa resonemang om olika etniska grupper, deras inbördes relationer, och relationen mellan klass och nationalitet. Dessa resonemang leder naturligt till Engels konstaterande att ”A nation cannot be free and at the same time continue to oppress other nations”, svårförenligt med hans senare tankar om ”ahistoriska nationer” men fullt förenligt med etnopluralism och samnationalism.

Samtidigt finns det hos Marx och Engels, vilket antyds av just begreppet ahistoriska nationer, en tendens att betrakta skapandet av större politiska rum som logiskt. Marx skriver exempelvis i The Eastern Question:

They have made the better experience, that, by quarreling amongst themselves, instead of confederating, Germans and Scandinavians, both of them belonging to the same great race, only prepare the way for their hereditary enemy, the Slav.

Av detta kan man dra slutsatsen att varje marxist med självaktning bör intressera sig för geopolitiska frågor, något som naturligt leder vidare till insikten att ett förenat Europa, eller Eurasien, är en nödvändig motvikt mot det amerikanska imperiet.

Marx om Ryssland

Det är vatten som Ryssland behöver.
– Peter den Store

Det finns hos Marx en närmast nietzscheansk analys av den ryska historien och den nationalkaraktär den gett upphov till. Han utgår här från tatarväldet och Ivan Kalinas manövrerande för att bryta det. Han beskriver Kalinas politik som ”att agera som khanens föraktliga redskap, att på så sätt låna dennes makt och vända den mot sina furstliga rivaler”. Marx jämför Kalinas relation till tatarerna med spanjorernas heroiska kamp mot morerna, och menar att detta oärliga agerande bildat skola för ryska furstars utrikespolitik ända in i modern tid (inklusive alltså relationen till England under 1700-talet). Han talar här om en politik där man blir ”virtuos i träldomens hantverk… slaven som herre.

Marx noterar också att ”det finns ett drag hos den slaviska rasen som är kännetecknande för den…. nästan överallt har den hållit sig till inlandet och lämnat kustområdena till icke-slaviska stammar”. Med detta drag bröt Peter den Store, efter hans tid har björnen gradvis lärt sig simma.

Marx nietzscheanska skildring av den ryska utrikespolitiken och karaktären som ett fall av ”mongolslaven som herre” kan idag framstå både som chauvinistisk och orättvis. Man kan då notera att den äldre Marx i brev till Vera Zasulich beskriver det som möjligt för den ryska bondekommunen att ”incorporate in the commune all the positive acquisitions devised by the capitalist system without passing through its Caudine Forks”.

Sammantaget är 1700-talets hemliga diplomati en intressant skrift för varje marxist som vill följa Marx analyser av konkreta historiska skeenden. En oväntad bonus är den positiva bild av Sverige och Karl XII som försvarare av Europa som framträder under läsningen. För den icke-marxistiske läsaren är det däremot på sin höjd kuriosa, även om de pamfletter och brev Marx återger kan ha ett visst intresse. Skriften leder naturligt till två frågor som hör hemma i den kontrafaktiska eller alternativa historieskrivningen. För det första, den eviga frågan, WWKMD, ”what would Karl Marx do?” Hur skulle Karl Marx betrakta vår samtid, bland annat den ideologi som kalles kulturmarxism och den realitet som är det amerikanska imperiet? Skulle han ha utvecklat liknande analyser som Soral, Preve och Elsässer eller skulle han ha stått närmare Negri och Mouffe? För det andra, hur skulle världen och Sverige ha sett ut om det svenska imperiet inte svekfullt skjutits i sank av det perfida Albion? Det abrupta brottet med den egna historien och identiteten som uppstått efter mitten av 1900-talet torde sannolikt inte ha ägt rum, man kan också fråga sig om en svensk östersjömakt hade bidragit till att utomeuropeiska makter som USA och Sovjet fått ett mindre avgörande inflytande på vår kontinent.