Det verkar som att jag väljer en intressant kväll till att skriva mitt första Motpol-inlägg på åtta år. Rentav det första inlägget under riktigt namn. Vi har just fått höra om en serie uteslutningsärenden, öppnade av Sverigedemokraterna, som inte kan få annat än stora konsekvenser.
Vad kan en sådan sak som att 20-30 personer i kretsen kring William Hahne har fått uteslutningsärenden riktade mot sig betyda? Siffran är en uppskattning som kommer från Hahne själv, som för egen del delgivits ett dylikt ärende gentemot sig själv. Min första tanke var att tillbudet kommer att sända en stämning av splittring genom partiets led med direkt ödesdigra konsekvenser. Lena Melin verkar för Aftonbladet i och för sig tro att ingenting påverkar opinionen mot Sverigedemokraterna, annat än i positiv riktning då.
Dessa måste vara rysligt peppande ord för varje sann SD:are! Men jag tror emellertid att Lena talar om den gamla hederliga typen av massmediala hetskampanjer mot partiet. Ni vet, den där som sker på diverse olika lösa grunder och titt som tätt. Vi har ju sett ”avslöjanden” om Sverigedemokraterna avlösa varandra som ett ständigt bakgrundsbrus ända sedan partiet fick sitt genombrott på den politiska arenan. Det är en sak, och jag har full förståelse för att partiet bara fortsätter att växa i ljuset av den typen av trams. Men jag måste tro att det kan leda till lite sann skada om man utesluter ordföranden för Sverigedemokraterna i Stockholms stad, en god portion av den övriga styrelsen i samma församling och SDU i stort, inklusive Gustav Kasselstrand.
I skrivandets stund har nämligen även Kasselstrand, för ett par timmar sedan, bekräftat via Twitter att även han själv skall uteslutas. Det är svårt att spekulera i just vilka konsekvenser allt detta kan komma att få. Men om vi skall lära oss av historien av i stort sett vilken rörelse som helst så vet vi att angrepp utifrån ibland rentav kan stärka en rörelse, men angrepp inifrån tenderar att ofta sluta i undergång.
Jag kan inte föreställa mig att det på sikt kommer att vara till gagn för det här partiet att utesluta kritiska delar av sin mest livskraftiga och utåtriktade kärna. Att utesluta en bunt egna medlemmar för sina politiska fienders räkning hade varit en sjuk sak att göra. Även om man så var rädd för att få sina medlemmar på typiskt långsökta avvägar typiskt associerade med mörkrets typiska krafter i tidningen så vore det fortfarande frågan om att försöka imponera på människor som ändå inte röstar på en genom att slå mot de som skulle kunna tänka sig att rösta på en. Etter värre är det om uteslutningen sker för att ledningen är personligt missnöjd med den låga graden av kontroll man har över personerna som vinner stöd i frånvaron från ingrepp från moderpartiet. Att man är maktgalen, struntar i resten och försöker konsolidera sin egen position och politiska karriär genom att göra sig av med de som inte tillhör tuffa gänget. I det fallet handlar det inte om tvivelaktiga strategiska val med urskuldande uppsåt, utan helt enkelt om samvetslös splittring och maktstrid.
Vad kan den här typen av saker då få för konsekvenser? Som sagt blir de svårligen positiva för Sverigedemokraterna. Jag gillar inte Sverigedemokraterna så värst mycket rent personligen, och hoppas optimistiskt att den omskakade båten kanske skall kunna tillföra något positivt för svensken ändå. Det är ju trots allt ganska osunt om ett helt folk skulle hänga upp alla sina hopp på ett parti, som utöver att de kanske någon gång ibland mumlade lite vagt om lägre invandring, endast urskilde sig från mängden genom sin entusiasm till att lydigt gå sina politiska fienders ärenden och vända sina egna ryggen.
Om skribenten: Alexander Syding
