Vem är egentligen extremist?

Aktuellt, Åsiktskorridoren, Filosofi, Ideologi, Inrikespolitik, Invandringspolitik, Liberalism, Metapolitik, PK, Politik, Rekommenderat, Samhälle, Vänstern

I kölvattnet efter Bechir Rabanis tragiska bortgång har etablissemangets förmåga att nå mänskliga bottennivåer återigen demonstrerats. Aftonbladets Lena Mellin beskriver i en kommentar den modige medborgarjournalisten som en ”hatande” person, kopplar honom omotiverat till terrorister, och beskriver honom som ”högerextrem”. Detta utan att ens nämna hans namn, och utan en tanke på sörjande anhöriga och vänner. Även om man vid det här laget bevittnat etablissemangets många klavertramp och mänskliga tillkortakommanden är det inte utan att man drabbas av overklighetskänslor när man ser Mellins hatiska oförmåga att respektera de döda (vilken Aftonbladetläsare kan undvika att haja till under läsningen, få en äcklig bismak i munnen av det Mellin avslöjar om sig själv?). Projiceringen är här för övrigt fullständig, Mellin anklagar offret för sin drapa för att ha varit ”hatande”. De människor som framöver ser Mellin som en journalist värd att respektera kommer vara svåra att ta på allvar, med texter som denna sållas agnarna från vetet.

Extremismbegreppet

Mellins text gör också en granskning, eller dekonstruktion, av extremismbegreppet aktuell. Det används flitigt i debatten, ofta utan närmare definition eller argument. Detta trots att ”extremist” är en allvarlig anklagelse med kännbara konsekvenser. Inte lika illa som ”rasist”, men inte långt ifrån. ”Extremister” får inte delta i debatter, de får inte delta på sociala medier som Twitter, ibland får de heller inte ha arbete och inkomst. Extremismbegreppet är alltså primärt ett vapen, som används mot oliktänkande. Det är en sanktion snarare än ett argument, och det används ofta av de som saknar det senare.

Den som säger extremism säger egentligen också etablissemang. Mellin kan kalla Bechir högerextrem, men Bechir skulle inte med framgång kunnat återgälda ovänligheten utan att bannlysas från etablerad offentlighet. I extremismdiskursen finns inbyggt ett tolkningsföreträde och det hör till etablissemanget. Det är ett vapen i etablissemangets arsenal. Samtidigt hänger det intimt samman med auktoritetstroende. En kritisk, eller okritisk om man så vill, massa av människor måste acceptera etablissemangets tolkningsföreträde för att vapnet ska fungera. Den massan minskar konstant, tack vare människor som Rabani, men den är ännu betydande.

Extremismbegreppet är samtidigt ett hinder för varje social förändring, det cementerar det bestående. Den tidiga arbetarrörelsens aktivister och hjältar var exempelvis lika ”extrema” som Bechir, om man med extrem menar kritiska och respektlösa mot makten. Eftersom extremism är motsatsen till status quo blir extremismbegreppet ett vapen mot visionärer, kritiker av det bestående och kritiker av makten. De är alla bara ”extremister”. Så länge begreppet tas på allvar av delar av allmänheten gör detta maktens tillvaro bekväm.

Extremismbegreppet framställs som objektiv utsaga om verkligheten, men är i själva verket subjektivt. Detta blir uppenbart om vi leker med tanken att kalla exempelvis incestivrarna i LUF eller förkämparna för vidöppna gränser för liberala extremister. Det är de naturligtvis om vi utgår från historiskt eller folkligt sunt förnuft, men extremismbegreppet bär på en liberal agenda. Detta gör det svårt, men inte nödvändigtvis omöjligt, för dissidenter att använda det mot liberaler och etablissemang. Den okritiska massan reagerar med ett förundrat ”men det bestämmer väl inte du vem som är extremist” om det riktas mot fel person, oavsett hur extrem denne egentligen är. Extremister är medlemmar av folket som utmanar etablissemanget.

”Extremist” är kort sagt den som etablissemanget kallar ”extremist”, och etablissemanget är dessutom av realpolitiska skäl betydligt mer intresserat av högerextremister än av stalinister och islamister. Ibland läggs ”våldsbejakande” som förled till det ohederliga begreppet, men även där avslöjas snart den liberala och auktoritetstroende ballasten. Liberala politiker kan bomba sönder Libyen, liera sig med Saudiarabien, skapa förutsättningar för inbördeskrig i de egna länderna, och hota Ryssland med världskrig utan att riskera att kallas våldsbejakande. När det talas om ”våldsbejakande” extremism dyker en treenighet av ”vit makt-rörelser”, ”autonoma” och ”islamister” snabbt upp därefter, aldrig liberala makthavare som genom sin politik skapar våld i stor skala.

Sammantaget finner vi att begreppen ”extremist” och ”extremism” är oanvändbara, annat än som exempel på det marxisterna kallade ideologi. De beskriver inte en verklighet utan används för att kontrollera en verklighet. Undantagsvis kan de användas mot etablissemanget, att kalla politiker för vänsterextrema eller våldsbejakande liberaler kan exempelvis fungera om det görs med en underton av förakt för hela extremismdiskursen. Lika viktigt är dock att dekonstruera begreppen som sådana.

Pin It
  • samuelafugglas

    Vågar vi kommentera, Löfvet och hans anhang kan ju härskna till?

    • Speciellt med tanke på med att han inte tänker avgå oavsett hur det går i valet. Ser framför mig hur Löfven sitter på en stol med armarna i kors och solglasögon och några övriga minister står bakom. Löfven vår egen Pinochet.

  • Viktor Johansson

    Det var ganska roligt på senaste Almedalsveckan när Nordiska Motståndsrörelsen debatterade med en massa personer, däribland liberaler som kallade organisationen för ”våldsbejakande extremister”. Detta vände de i sin tur emot liberalerna och nämnde deras iver med att bomba sönder fungerande länder i Mellanöstern som knappast utgjorde något hot mot vare sig Sverige eller resterande Europa. Man såg verkligen på dessa liberaler att de inte begrep någonting överhuvudtaget, som att de inte visste vad ren och skär bombning innebär… Sedan kan man säga vad man vill om NMR, men det gjorde de bra.

    Fast det klart. De gör ju detta i godhetens behjärtansvärda namn. Att bomba sönder fullt fungerande länder och samarbeta med andra stater som sponsrar terrorister etcetera är ju snällt och fint. Det är nästan som i en klassisk saga uppbyggd i ”svart och vitt-temat”.

    • Psykologiskt betraktat är det nog så att många av dem är beroende av ett tydligt narrativ där det finns gott och ont, svart och vitt, som de kan verka inom ramarna för. Ett sådant narrativ upprätthåller de verkliga makthavarna (med våld om behövs), därav lojaliteten mot dessa (även från sådana som kallar sig själva revolutionärer etc). Osäkerhet, gråskalor och konflikter om tolkningar är svårhanterligt och obehagligt för dessa liberaler och PK-människor, alla ska dela narrativ annars blir de genuint arga.

      • Viktor Johansson

        Ligger säkert mycket i det. Den genuina liberala ilskan såg man också, milt uttryckt, mycket av på dessa debatter som kan beskådas på YouTube (mycket nöje utlovas för de som inte har sett dessa ;)). Där får man verkligen en inblick i människor som kanske aldrig har stött på en annan åsikt och aldrig har behövt försvara sin sak då de också är så genuint dåliga på att just diskutera och försvara sina ståndpunkter…

        • Är man inte själv ett utpräglat flockdjur finns nog risken att man underskattar flockbeteendet hos många andra människor. 🙂

          • JB

            På dgs, under rubriken – Man måste lära sig att inte förstå – , (22/12 2017), finns en kommentar av BOERJE2, som radar upp kritiska tänkbara frågor som menas skulle kunna ställas i relation till islam. Kommentaren är välskriven, men ändå kanske lite väl enkelriktad?…

             

             

             

            Enkelriktad därför att man skulle ändå kunna tro och anta att det faktiskt inte i första rummet är islam som egentligen utgör en stridslinje i väst (fastän väldigt många av s.k. alternativa medier verkligen (är de sponsrade, eller s.k. betald opposition?..), verkligen vill försöka att bygga upp ett folkligt – momentum – , eller motstånd, mot endast, först och främst islam, vilket synes ändå i mina ögon vara lite väl – förenklat – , i det stora hela?…..

             

            Alltså att det i det stora hela egentligen mer handlar om vad ett mycket inflytelserikt globalt näringsliv, internationaliserad handel och tillverkningsindustri, önskar sig, vad gäller just en gränslös globalism, kontra vad eventuellt f.d. nationalstatsformationer inom Europa och Skandinavien, inklusive England och Brexit, med kanske flera länder, och dess befolkningar, egentligen önskar sig….

            Islam, och många muslimer, av vilka en del även är analfabeter, verkar alltså i sig ha blivit som ett slags redskap, eller som ett slags användbart – verktyg – , för dessa globalt agerande betydligt mer inflytelserika viljor, drömmare och aktörer på en världsmarknad, som då önskar sig en upplösning eller en nedmontering av tidigare nationalstatsgränser…

             

            Det är då alltså ett gränsöverskridande, inflytelserikt och multinationellt näringsliv, samt även en globaliserad produktionsindustri och global handel osv., som faktiskt har både resurser, viljor, önskningar och drömmar om en mer genomgripande gränslöshet, där islam då endast blir som ett redskap, och kanske även ibland som en slags medspelare, för dessa önskningar och stora drömmares drömmar, om en – gränslös värld – ?….

             

            Dessa påverkansstarka intressesfärer som i princip då har hela jordgloben som sitt arbetsfält, vill kanske då försöka att – använda sig av – , en islam som ett verktyg att kunna förändra dvs., att kunna bryta upp, de tidigare relativt homogena nationalstatsformationerna inom Europa och Skandinavien …

             

            Islam blir då slagpåse där man vill rikta folkmassors vrede för dessa stora och dramatiska förändringar, på endast islam, och muslimer, när det kaske istället är så oändligt många fler globala aktörer och intressenter som påverkar denna politiska förändring…

            Dessutom så behöver man försöka att undvika att koppla samman alla – de värsta elementen – , alltså de kriminella, narkomaner, bråkmakare, våldtäktsmän, tjuvar, banditer och rånare osv., med i första och främsta hand en islam…Det finns ju kriminella, mördare och våldtäktsmän, samt narkotikaligor osv., även från de gamla öststaterna, samt även polismördare, våldtäktsmän, flickmördare och andra hårdföra typer från också gamla Jugoslavien osv., ….

             

            Inom ett islamiskt samhälle, med sharialag, så skulle ju också många av sådana förövare antingen avlivas direkt eller bestraffas mycket strängt…. och därför …kan man anta att en liten andel av alla de unga invandrare, s.k. ensamkommande, som då kommer från muslimska länder, faktiskt kan vara mer eller mindre olika slag av kriminella redan i sina hemländer (vilka då eventuellt dessa flyr från för att då kanske kunna undgå straff där..)…

             

            (Ungefär alltså som när väldigt många kriminella kubaner, dvs., narkomaner, våldtäktsmän, mördare och knarklanger, – förflyttades – , med den amerikanska statens s.k. – goda minne – , eller tilltånd, till Florida, Amerika. Dessa kriminella – gäng – , byggde då upp en enorm narkotikaförsäljning där och startade kasinoverksamhet, byggde hotell och drev förmodligen även bordellverksamhet utöver spelindustrin…De byggde upp stora förmögenheter och byggde dyra villor och blev inflytelserika i att kunna påverka även politiskt i Amerika, och hade mer eller mindre egna – arméer – , av – s.k. poliser – , till att beskydda dem i Amerika…

            USA, The Great, Great Country ….)

          • JB

            Ps.
            De kriminella kubanernas -flytt – till USA, Florida, skedde alltså runt slutet av -50 talet, samt – 60 och – 70talets USA…

        • Parsifal

          Dom som framlever sina dagar i Åsiktskorridoren blir ju väldigt handikappade i det ögonblick då dom konfronteras med nonkonformister. Som du påpekar saknar dessa åsiktsmonopolister ofta förmåga att argumentera och då kommer moraliserandet fram. Motståndaren får höra vilken otäck människa han/hon är och hur hemska de åsikter är som framförs. Kommer motståndaren med fakta och statistik så kommer faktaresistensen och förnekelsen fram. Fungerar inte det så förklaras debatten/intervjun för avslutad den ”gode” avlägsnar sig rent fysiskt eller lägger på luren. Att man saknar argument gör ingenting så länge man har problemformuleringsprivilegiet och dominansen över systemmedia. Än så länge, men nu börjar det knaka i fogarna. Och det anar man instinktivt.

          • Viktor Johansson

            Väl rutet.

          • zeno

            när jag läste på flashback om miljöpartisten i norrtälje som bytt parti-tillhörighet till SD tänkte jag att ”nu har vindarna verkligen vänt”

            ”en fluga gör ingen sommar” sägs det men precis som du så både ser och hör jag till vardags sånt som tyder på ”oro i leden”

            även på makroplanet sker förändringar nu – tänker på österrike där frihetspartiet(FPÖ) tydligen tar plats i regeringen – och i tyskland verkar man inte kunna snickra ihop någon regering alls så nyval är nog det troligaste scenariot – och då kommer ju valmanskåren kunna bjuda på ännu större ”överraskningar” och ”utmaningar”

            (kan detta ha varit anledningen till att chefsnaivisten vägrade hålla sitt utlovade nyval i svedala och istället svetsade ihop den ökända DÖ(decemberöverrenskommelsen) – som ju naivisten bara en kort tid därefter självmant och helt sonika förklarade ogiltig – och att såssarna därför inte avser eller anser sig behöva hedra någon DÖ

            själv trodde jag då att ”nu jävlar blir det fyrverkerier” – men istället visade det sig att en röst på ”nya moderaterna” helt enkelt bara varit en röst på såssarna

            (en tid därefter utannonserades från den officiella propagandan att svedala ansåg sig vara ”en moralisk supermakt” och ”en humanitär stormakt”)

            till sist – nu hotas tydligen även polackerna av bryssel-sovjeten – ”lycka till med det” säger jag bara…

            spännande tider…verkligen

            ps
            SD eller DÖ 2.018 – valet är lätt – trots dassmedias kommande skitstorm

  • Raina Berglund

    Väl skrivet, som vanligt.

  • Leif_B

    Mellin som gav begreppet filterbubbla ett ansikte

  • En sak som vore intressant är att få ut statistik på hur många licensbetalare SVT tappat dom senaste 10 åren och hur mycket dom tappat i reda pengar under samma tid. Med tanke på att eländet snart kommer betalas via skatten istället så gissar jag på närmaste astronomiska belopp. Men det lär vi väl aldrig få reda på så vida ingen visselblåsare träder fram.

  • Mike

    Delar skribentens tankar i stort klockrent. Är ingen större tänkare men detta har blivit uppenbart de senaste åren. Har med munterhet följt Rabanis besök hos Thomas Matsson, Expressens chefsredaktör då Rabani inbjöd till samtal på Matssons trappa. Denne vägrade givetvis öppna och Rabani raljerade leende om denna vägran i kontrast till hur Expressens utsända tidigare tämligen hårdfört trakasserat påstådda, just det: högerextremister. Bl.a yttrade Rabani att det nog var typ första gången man såg en invandrare i dessa kvarter. Detta gjorde sedan Matsson en jäkla offerkoftegrej v, då var det inte alls ok med hembesök av journalister. Det var väldigt synd om Matsson helt enkelt. Snacka om att omtolka 2 liknande händelser på ett extremt vis. För mig som gräsrotare kvittar det i stort sett vad man kallar mig. Jag är varken extremist eller rasist eller sexist, är solid i det. Visst hyser jag fördomar som hanteras, tycker kvinnor är vackra och fina. Givetvis är det känsligare för er med ordet som levebröd eller annan offentlig roll, då kan man förstås inte rycka på axlarna åt urvattnade glåpord för det är vad de är. Och det är jävligt extremt sjukt att dessa begrepp funkar så pass som vapen att styra debatten med. Tack för Motpol!

  • Pingback: Kritiskt svar på Lena Mellins artikel ”Därför sprider högerextrema sajter lögner” | Vetenskapliga partiet()