I Sverige kom både miljörörelsen och det gamla bondepartiet att anamma 1968 års idéer. Så är inte fallet i Finland, där finns en genuin och djupekologisk miljörörelse (Pentti Linkola är bara en av dess företrädare). Ur den gamla bonde- och landsbygdsrörelsen kom också att utvecklas Perussuomalaiset, Sannfinländarna. Det är ett intressant parti, populistiskt i ordets ursprungliga betydelse, och därmed också bortom höger och vänster. Det är inspirerande på ett vis Centerpartiet förmodligen aldrig kommer att bli igen. Vi kommer återkomma till både sannfinländarna och det finlandssvenska framöver.

Det finns i Finland också en livaktig och värdefull ny höger. Ett par av de personer som inspirerar delar av den nya högern i Europa och Nordamerika är finnar, ovan nämnde Linkola och den närmast nationalmaoistiske Kai Murros. Dessa tycks också vara populära på hemmaplan. Den tidigare starka finlandssvenska traditionen av nationalkonservatism, med Runeberg och Mannerheim som kända representanter, är däremot svårare att finna prov på idag. Besläktad med den kan möjligen Georg von Wrights intressanta kulturpessimism sägas vara.

Sarastus

Kansallinen ja eurooppalainen, traditionalistinen ja radikaali verkkolehti
– Sarastus

Det finns ett stort antal intressanta finska bloggare och skribenter. I centrum står tidskriften Sarastus, grundad 2012. Den beskrivs som ”nationell, europeisk och radikaltraditionalistisk”. I redaktionen finner vi bland annat Murros, matematikern och antropologen Jukka Aakula och poeten och skribenten Timo Hännikäinen. Hännikäinen driver även den för traditionalister mycket intressanta bloggen Marginalia, med artiklar om bland annat Ligotti och Ortega y Gassets tankar om jakt, och don Colacho på finska.

Sarastus erbjuder under underrubriken Henkilökuvat ett antal porträtt av värdefulla representanter för vår idétradition. Här finner vi bland annat artiklar om Solsjenitsyn, don Colacho, de Maistres syn på Ryssland och Julius Evola, men också inhemska gestalter som Paavo Susitaival.

Under rubriken Historia hittar vi bland annat en intressant diskussion om maktkampen i NSDAP och de ”långa knivarnas natt” med utgångspunkt i Mishimas pjäs ”Min vän Hitler”, nationalistiska studentföreningen Akateemisen Karjala-Seuran och von Salomon.

Det finns också artiklar om kultur, politik och ideologi, och vetenskap. Många berör framträdande företrädare för både ny och gammal höger, som Jack Donovan, Carl Schmitt, Markus Willinger och de Benoist. Vi finner också artiklar som bland annat Jarkko Pesonens analys av konsumismen, Markku Siiras studie av traditionalismen och Alaric Notis studie av Casa Pound

Sammantaget handlar det alltså om en värdefull resurs, om traditionalism och systemkritik med tydligt finska former och rötter och med positiva alternativ till den moderna världen. Inspirerande för den svenska besökaren bör inte minst vara den starka koppling mellan djupekologi och nationalism, insikten om bandet mellan folk och land, som finns hos vårt östra brödrafolk. Detta tycks ofta vara både en insikt och en realitet, vilket delvis kan förklara varför de negativa sidorna av moderniteten haft svårt att få fäste.

– Akseli Gallen-Kallela

Relaterat Sarastus

Sarastus
Timo Hännikäinen intervjuar Jack Donovan
Timo Hännikäinen – Marginalia
Kai Murros

Relaterat djupekologi

Pentti Linkola
Luonnonperintösäätio
Eero Paloheimo

Relaterat på Motpol

John Järvenpää – Ett enkelt och logiskt folk går till val
Kim Petrusson – Johan Ludvig Runeberg
Pentti Linkola – Can Life Survive?
John Järvenpää – Ständig ekonomisk tillväxt – historiens värsta utopi
Lennart Svensson – Okänd soldat – en operativ verklighet
Lennart Svensson – Litteratur om Finlands krig 1939-1945
John Järvenpää – Ett sista tack och farväl

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.