Efter demonstrationen i Lund har proffstyckarna börjat säga sitt. Föga överraskande blir inte huvudfrågan våld och skadegörelse, utan yttrandefriheten. Något mer överraskande är hur långt man går i ifrågasättandet av densamma.
En doktor i etik har behagat uttala sig om demonstrationen i Lund som urartade i sedvanligt kaos när vänsterextremister började kasta stenar och flaskor mot demonstranter och polis. Jag tvivlar på att högstämda demonstrationer är ett särskilt effektivt sätt att bedriva politik, och har hittills aldrig stämt upp i någon hyllningssång till Fria Nationalister och deras verksamhet. Men det har ingen betydelse i det här sammanhanget, för när någon blir så absurd som Doktor Ann Heberlein måste man säga ifrån.
I allt väsentligt handlar hennes debattartikel i Sydsvenskan om en apologi för extremvänsterns beteende, men det är en sällsynt inkompetent sådan, till och med för att komma från ett svenskt universitet. Så här förklarar hon sitt motstånd mot demonstrationsrätten:
" De [Fria Nationalister] är en grupp med tydliga rasistiska och antidemokratiska värderingar, människor som inte värnar det öppna samhället utan tvärtom bryter mot de regler vi faktiskt kommit överens om.Â
En av de mer grundläggande principerna vårt samhälle bygger på är uppfattningen att alla människor har samma värde. Den motsätter sig Fria nationalister redan i sin programförklaring. De spelar inte enligt samma regler som vi. När vi spelar monopol spelar de fia med knuff. Att de trots det ges rätt att demonstrera är obegripligt. "
Märk formuleringarna här. För det första bryter man mot reglerna "vi har kommit överens om". Det låter som om någon av ungarna på dagis har kastat mat i lekrummet, eller inte bjudit de andra på sitt medhavda godis. För det andra består brottet inte i något man gjort, utan något man säger. Man bryter mot "en av de mer grundläggande principerna vårt samhälle bygger på". Vad Heberlein inte begriper är att det är exakt den rätten som ger demokratin någon som helst möjlighet att hävda någon överlägsenhet gentemot andra statsskick. Det finns inga länder där det är olagligt att lovsjunga samhällets "grundläggande principer" tvärtom är det synnerligen välkommet i både Nordkorea och Zimbabwe.
Sedan låter hon meddela att
" Demonstrationsrätten är säkrad i vår grundlag. Det är bra och viktigt, men frågan är om vi inte är på väg att förlora något större och viktigare, nämligen våra barns förtroende."
Det här säger ytterligare något om den här människan. Att hennes generation behåller "förtroendet" hos barn som hänfallit åt vänsterextrem våldsromantik är alltså viktigare än demonstrationsrätt och yttrandefrihet. Är det bara otäcka högerextremister som jag som tar sig för pannan, eller finns det någon tänkande människa kvar i Sverige?
Det är just exakt rätten att ifrågasätta sådant som hålls för heligt, "de mer grundläggande principerna", som är poängen med det demokratiska samhället. Är det bra? Kanske inte, men om man ger upp den tanken och anser att staten ska välja vilka som får demonstrera och inte utifrån vilka åsikter de representerar, då har man själv slutat vara demokrat. Och fattar man inte det ska man inte ha någon doktorshatt i etik, utan en helt vanlig dumstrut.
Om skribenten: Solguru
