Inledning
Lever vi i fantastiska tider där kriget unisont ska ses som en tragedi och den allmänna tillgången till litterära källor om krigets betydelse har smalats ut till pacifistiska romaner som den ökända På västfronten intet nytt, eller lever vi i en mörk tidsålder som har begravt en perspektivistisk syn på kriget som metafysiskt och en potential för människans alstring? Den italienske esoterikern och traditionalisten Julius Evola (19 maj 1898–11 juni 1974) erbjuder i Metaphysics of War ett sublimt svar på den frågan.
Julius Evola torde vid detta lag vara ett hushållsnamn bland Motpols läsare. Vad som ständigt gör denna kulturfilosofiska radikal relevant är hans otroligt breda spektrum av ämnen som präglar hans texter. En läsare kan genom dessa texter finna intellektuell och andlig ammunition vad gäller allt om historia, politik, religion, liv och teknologi. Evola är därför en trogen bekantskap för den som vill vidareutveckla en autentisk mening med livet som alternativ till den amerikanska konsumtionskultur som idag råder i och över världen. I följande artikel ska jag försöka göra hans politisk-esoteriska verk Metaphysics of War – en essäsamling bestående av sexton artiklar som samtliga skrevs 1939 – någorlunda rättvisa.
Innan jag går in på ämnet som rör boken i fråga måste det klargöras att trots tiden när Metaphysics of War skrevs, då Europas mark snart skulle komma att skälva av krigstrummor, var essäsamlingen inte en politisk uppmaning till mobilisering per se, även om ett par korta avdelningar i verket tar upp den andliga och moraliska aspekt det ”nästkommande kriget” mot det bourgoisa tredje kastet kunde äga, som enligt Evola och med all historisk rätt var på intåg. Sanningen ligger snarare i vad John B Morgan skriver i förordet, nämligen att Evola såg fascism och nationalsocialism som modernistiska men att de kunde agera gateway för uppståndelsen av en europeisk order som var baserad på genuina traditionella värden och som med tiden lade grunden för en genuint traditionell social ordning som omkullkastade modernismen. Han hoppades att italienarna en dag – genom fascismen – skulle förvandlas till de antika romarna. Med tiden kände han att fascismen svek honom och därför utvecklade han konceptet om ”super-fascismen”, som inte så mycket var en önskan att utveckla fascismen som det var att transcendera. Metaphysics of War kan därför ses som ett storslaget bidrag till denna transcendens.
Krig och kast
För att förstå Evolas syn på krigets metafysik måste man förstå ett par av den perenniala Traditionens grundpelare. När Evola talar om det indo-europeiska folket så utgår han från tanken att indo-europeérna är ett och samma folkslag som migrerade från det dunkelt mystiska Hyperborea och som spreds över världen. Våra yttre livsstilar har formats av våra givna naturer och de utmaningar vi under tiderna stått inför, men den andliga kärnan som frodas inom indo-europeérna är densamma. Därför är det inte förvånande att Evola skriver om den Islamska Traditionen som en gång var avhängig den ariskt Persiska Traditionen. Andra mer givna Traditioner är den Nordiska, Romerska och Vediska. Ett av bokens centrala teman är heroism, och heroismen Evola utgår från rör sig inom ramarna av de fyra tidscyklernas doktrin. För västerlänningen är de mest kända tidsåldrarna Ovidius mytologiska metamorfos i fyra delar: guld, silver, brons och järn. Men Evola refererar hängivet till de fyra Vediska cyklerna, eller yugas, där järn refereras till Kali yuga, den mörka tidsåldern vi nu lever i. Till dessa fyra yugas korresponderar de fyra kasten i traditionella samhällen, med det prästerliga, andliga elementet som dominerade i den första tidsåldern, krigaren i den andra, köpmannen (eller borgaren/bourgouisie) i den tredje, och slaven/arbetaren i den fjärde. I den första yugan – den gyllene tidsåldern – samexisterade kasten i en absolut harmoni med prästen som det högsta, därefter krigaren, köpmannen och slaven. Dessa fyra kast utgjorde en holistisk bild av ett alstrande samhälle. Kastens existens var således inte enbart att bada i avglansen från den högsta vars ljus desto längre ner kommer ju svagare blir det. Det var alltså inte så mycket en hierarki av män som det var av funktioner. Varje kast hade sin stolthet och ära, och tillsammans fungerade de på samma vis som vitala organ i den mänskliga kroppen. När det tredje kastet styr skeppet, det vill säga köpmannen, så ”demokratiseras och materialiseras konceptet om nationen”. Evola beskriver krigen i köpmansåldern (med störst fokus på första världskriget) som antimänskliga och utan heder. Den tyske filosofen och krigaren Ernst Jünger (29 mars 1895–17 februari 1998) noterade något liknande när han i sin fantastiska krigsskildring av första världskriget I stålstormen (Evola refererar till detta verk i sin essäsamling och ställer sig positiv till Jüngers tankar om kriget, något som är högst ovanligt då Evola nästan uteslutande endast har mindre bra saker att säga om moderna tänkare) berättar om hur de färgsprakande, dekorativa uniformerna hade övergetts i förmån till de gråklädda arbetarna som gick mot graven i miljontalet. Trots de antimänskliga och ekonomiska inslagen i dessa moderna krig så var de enligt Evola inte mindre värda att utkämpa än tidigare epokers krig för den enskilde människans utveckling.
Evola tonsätter två huvudsakliga aspekter av den borgerliga naturen: sentimentalism och ekonomiska intressen. Evola förklarar att när köpmannens tid är förbi så öppnar detta upp två vägar, den ena leder till det undermänskliga; slavens tid härskar och slavmoralens triumf förkroppsligas inom kommunismen. Den andra vägen kan däremot leda till ett nyvaknade av övermänniskan. Vidare bör det nämnas att vilka som livnär och härskar det borgerliga köpmanskastet av idag är inget Evola skräder med orden. Han skriver följande: ”När det gäller den västerländska borgerligheten har dessa element erbjudits av judendomen. Låt oss vara ärliga: typen ’plutokrat’ och ’kapitalist’, de tre vise männen i den borgerligt-demokratiska civilisationen, är innerst en judisk typ, även när direkt härstamning från den judiska rasen inte kan påvisas.” En kan här invända att författaren sögs med i tidens anda, men den som känner sin Evola känner även till hans non-konforma attityd, något jag längre ner tänker återkomma till.
Enligt Evola är kriget en utomkroppslig upplevelse som kan leda till transcendens och ett andligt uppvaknade. Kriget har två drag: kontemplation och handling, båda är nedströms gudomliga krafter. Evola vänder sig här till Bhagavad-Gita som förklarar Krishnas uppmaning till krig för prinsen Arjuna. Denna dialog mellan Krishna och Arjuna beskriver Evola som en inre monolog spunnet av ett och samma väsen. Krishna visar prins Arjuna att det finns två typer av krig, ett mindre och ett större krig. Det mindre kriget är det som bedrivs i den fysiska världen med svärd och yxa, det större kriget är det som sker invärtes mot sin egen svaghet, sina rädslor och negativa tankar. Det mindre kriget är i sin natur asketiskt och därför kan handling och kontemplation genom det mindre kriget bidra till det större krigets vinst. Krigets metafysik är en kraft som väcker en krigare ur sin triviala omgivnings dvala. I kriget försvinner oron som annars härskar i det vanliga livet så till den punkt att man inte ens bryr sig om sitt eget jordliga liv längre. Det är nu man uppnår vad Evola kallar ”aktiv extas”. Det är även nu man inte längre identifierar sig som en människa av kött och blod utan har transcenderat till att vara en del av en gudomlig gnista.
Andra andliga aspekter av kriget tillfogas av främst den Nordiska Traditionen, med myten om Ragnarök och härfader Odens essens. Här beskriver Evola en krigare av den Nordiska Traditionen som strider och dör för att uppgå i en andlig armé av krigare som utkämpar ett kosmologiskt krig. Man kan tyda detta som att den Nordiska Traditionen är kollektivistisk i sin essens där krigaren ingår i ett större sammanhang bortom hans egna personlighet och själ; ett kosmologiskt drama som ger honom en mening.
”Tre grader av rasism” – Evolas koncept om den andliga rasen
Som tidigare nämnts var Evola kritisk till nationalsocialismen för att den var modernistisk. Vad Evola även vände sig mot och kritiserade var nationalsocialismens blodsmyt. Denna kritik var dock knappast av humanitära skäl. Faktum var att han ansåg dess rasbegrepp ”zoologisk” och andligt bankrutt. Han kände att kroppen behövde fyllas med en själ och ande. Här utvecklar Evola konceptet om ”tre graders rasism”. I samklang med fysiska antropologer menar Evola att det finns distinkta grupper med gemensamma fysiska egenskaper, så kallade fenotyper. Detta är vad Evola kallar ”kroppens ras”. Den andra gradens rasism kallas ”själens ras” och beskrivs som de kollektiva mentala och beteendemässiga egenskaperna för mänskliga folkslag, och en yttre stil som bildas av dessa egenskapers uttryck. Alla människor av alla typer har essentiellt samma mentala anlag, exempelvis önskar alla människor att hitta en partner för att ingå sexuell aktivitet. Däremot manifesterar olika folkslag dessa inre instinkter externt på olika vis, genom en egen stil. Namnet på själens ras korresponderar med kroppens ras: Nordisk själ, Medelhavssjäl etc. Detta leder oss till den tredje gradens rasism – andens ras (Razza dello spirito), vilket är ett annat viktigt begrepp för att förstå krigets metafysik. Evola definierar det som mänskliga folkslags “varierande attityder till den andliga, supermänskliga och gudomliga värld, som uttryckt i formerna av spekulativa system, myter och symboler, och mångfalden av religiösa upplevelser.” Ett exempel på en karaktäristisk andlig ras är Oswald Spenglers faustiska människa. Evola arbetar inom samma ramar fast i en djupare religiös kontext. Det handlar kort och gott om sättet ett folkslag interagerar med gudarna genom sin givna kultur. Denna kultur är inte en produkt av sociobiologiska orsaker utan är snarare resultatet av en så kallad ”meta-biologisk kraft”. Andens ras är därför det mest koncentrerade släktskapet mellan individuella medlemmar av ett folkslag och kan som tydligast manifesteras i kriget där alla band spänns åt. Detta leder oss till konceptet om ”Ragnapakt”, pakten att som nordbor kriga och gå under i den sista striden . Detta ger oss ett kollektivt öde som folk och kvalificeras därför som den enda nordiska motsvarigheten till arabernas begrepp ”asabiyyah” vilket är begreppet för en kollektiv social gemenskap genom gud, historia och mark.
Tillbaka till Evolas non-konforma attityd tåls det som kuriosa nämnas att till skillnad från vad många tror så doldes Evola aldrig i den fascistiska svarta fanans veck. Denna av politiska tillgångar anspråkslösa författaren hade vid ett tillfälle svarat på Mussolinis smärre invändningar om ett par av hans tankar med orden: ”synd för Mussolini”. Tvärtom doldes det fascistiska partiet i Evolas bokmärke: konceptet om den andliga rasen blev slutligen till officiell policy för Mussolinis fascistiska parti.
Metaphysics of War är en superb liten bok med mycket sprängstoff som utan tvekan får 5/5 Kalashnikov. Boken går att köpa hos Arktos här och hos Free Speech Library här.
Om skribenten: Robin Carell
