Ragnarök verkar oundvikligt, därför kan Allfader inte göra annat än att försena dess ankomst. Det är nu den Nordiska Traditionens filosofi och Odens psykologi blir komplex, för Odens plan att skjuta upp Ragnarök drabbar ofta dödliga, och därför ser många honom som en opålitlig gud (”dårguden från Island som Abrahamiter gärna väljer kalla Allfader). Vad många verkar missa är konceptet ”svika de få för de många” som Oden verkar operera. Odens hängivenhet att bevara mänskligheten gör honom extremt pålitlig.
I jämförelse med andra asagudar, är Odens roll och krafter dunkla. Religionshistorikern Haugen kategoriserar Oden genom hans olika attribut allt från ”gudarnas och människornas patriark” och ”magins gud” till en mer komplex som i hårda drag kan kallas intellektuell. Andra religionsforskare väljer att fokusera på Oden som en visdomens gud, och ser detta som nyckeln till hans maktposition inom guda-sfären. Man kan även tänka sig Oden som en källa av visdom. I modern terminologi så hade man kunnat dela upp dessa två termer, intelligens och visdom, och särskilt dessa i två kognitiva termer IQ (intelligenskvot) och EQ (emotionell intelligenskvot). Men vad Oden verkar vara, är en högre kognition som har absorberat andra principiella väsen i ett försök till en manifestation av ”gestalt-arketypen”, snarlikt hinduismens Shiva.
En annan aspekt av Odens roll som Allfader kommer från den uppdelade divisionen av gudar i de två lägren asar och vaner, där den senare associeras med fertilitet och matriarkat, kämpar de mot varandra till en osäker fryspunkt. Denna konflikt har tolkats på flera vis, allt från en gradvis synkretism av två religioner, till en krock mellan ett matriarkalt och ett patriarkalt samhälle. Den mest logiska förklaringen verkar dock vara, att det är en konflikt mellan naturliga och civiliserade krafter. Denna opposition är väldigt lik den hinduistiska dikotomin mellan Vana (naturen) och Grama (byn). Människans psyke är naturligt uppdelad mellan det naturliga och civiliserade, varur begär och impulser fluktuerar en polaritet till den andra.
En viktig händelse som utspelas är avtalet mellan asar och vaner. Avtalet kräver ett fångutbyte som tecken på försoning. Detta tecken är Kvaser, skapad av båda guds-gruppers spott. Kvaser ska snart bli dödad och hans blod fermenteras till skaldemjöd – syntesens essens. Senare dricker Oden av mjödet, som nu blir symbol för de två polernas integrerade syntes. Återigen förkroppsligar Oden en gestalt-arketyp som kommer ur två motstridiga element i det mänskliga medvetandet: den naturliga, dionysiska impulsen (vanerna) och civiliseringens apollinska impuls (asarnas).
Slutligen
Det är Odens uppgift att skjuta upp Ragnarök, i vilket han är redo att böja på reglerna och offra mycket. En följeslagare åt Härfader måste därför hysa största tillit. När allt kommer omkring, vet Härfader om sitt slutliga öde, berättad i Vavtrudners spörsmål:
”Oden sade:
Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vilka asar råda
för gudarnas ägor,
då Surts låga slocknar?
Vavtrudner sade:
Vidar bor och Vale
i de gudaboningar,
när Surts låga slocknar;
Mode och Magne
Skola Mjollner hava,
då Vingners strid har stannat.
Oden sade:
Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vad blir Oden
till undergången,
då alla gudar förgås?
Vavtrudner sade:
Ulven skall sluka Allfader,
men honom skall Vidar hämna;
kalla käftar
han klyva skall
på vargen i stridens stund.”
Inte bara vet Oden om att Ragnarök stundar, utan även vissa detaljer. Man kan dock tro, att Oden missade den huvudsakliga orsaken till Ragnaröks uppkomst. Mer om Allfaders skugga – Loke, i nästa artikel.
Om skribenten: Robin Carell
