Nassim Taleb och Prokrustes säng

Filosofi, Litteratur, Rekommenderat, Samhälle

Nassim Taleb är en av vår tids mest intressanta tänkare. Han är född i en framstående grekisk-ortodox, libanesisk familj, i den kulturella miljö han själv beskriver som levantinsk. Innan han blev författare var han en framgångsrik handlare på finansmarknaderna. Taleb har introducerat flera användbara begrepp, och med dem ett helt perspektiv kring sådant som osäkerhet och vår oförmåga att förutspå framtiden. Sådana begrepp är bland annat svarta svanar, fragil, robust och anti-fragil, negativa råd, skin-in-the-game, fuck you-pengar, Mediokristan och Extremistan, det icke-linjära och Talebs ”Ludic fallacy”.

Den centrala lärdomen man får från Taleb är att när olika experter, politiker, ekonomer och andra, påstår sig kunna förutspå framtiden mot bakgrund av vad som skett hittills, så har de drabbats av hybris. Nassim gör här en liknelse med en kalkon, som i tusen dagar behandlats väl och utgår från att det kommer fortsätta så. Verkligheten är mer komplex än så, plötsligt kan det dyka upp en ”svart svan”, något som inte hänt innan, och då gäller det att inte vara för fragil/skör. Både finanskrascher och explosiva etniska konflikter kan ses som exempel på sådana ”svarta svanar”, saker som händer sällan men har allvarliga konsekvenser, något beslutsfattare bör ha i åtanke men sällan har.

Taleb och konsten att leva

Don’t talk about ”progress” in terms of longevity, safety, or comfort before comparing zoo animals to those in the wilderness.
– Nassim Taleb

En fascinerande bok av Taleb är The Bed of Procrustes. Till skillnad från Kuehnelt-Leddihn använder han inte den dålige värden Prokrustes som symbol för den moderna massans vilja till likhet, utan för att beskriva vår förmåga att anpassa verkligheten till de kategorier vi har, och att missa det som inte passar in i dem. Talebs pedagogiska tilltal i boken utgår från aforismer, han är bland annat inspirerad av Montaigne, Nietzsche, Almutanabbi, Koranen och Heraklit.

The megalopsuchos while merciful, cannot be humble.. He does not gossip, only takes grand tasks, does not care for honors, does not work for Goldman Sachs (wearing a tie, demeaning “annual reviews”, in exchange for millions in bonuses), does not care for academic tenure & for the company of academics and other half-men (but does not hold grudges), does not kiss the clients’ behinds, does not read the NYT, etc.
– Taleb

Några genomgående teman kan identifieras i de många aforismer som utgör boken. Så skriver Taleb bland annat om konsten att leva och konsten att tänka. Både dessa konster kan kopplas till det fragila respektive det robusta, eller rentav anti-fragila. Målet är inte att vara för fragil/skör, utan att vara rustad för även det oväntade. Den som exempelvis läst statskunskap i fyra år kan vara mer sårbar för det oväntade än den som är självlärd hantverkare.

Vad gäller konsten att leva återgår Nassim i hög grad till antika förebilder, vilka han menar bevarats i den levantinska kulturen. Detta gäller inte minst Aristoteles megalopsuchos, egenskapen att vara ”storsjälad”. Den storsjälade människan präglas av en naturlig generositet och ärlighet. Så skriver Taleb bland annat att när man önskar någon ”lycka till”, så menar den svaga människan egentligen raka motsatsen, den starka är likgiltig, och bara den storsjälade menar det verkligen. Han noterar också att en svag människa aldrig kan vara god. Det finns hos Taleb en respekt för heroiska och bildade människor, samtidigt som han noterar att ”vilken idiot som helst kan vara intelligent”. Hans människoideal är på samma gång bildat och heroiskt, bland annat har han tränat för att skaffa sig en ”livvakts fysik” och betraktar ärlighet som en viktig del av ett sant och gott liv.

You have to pull back and let the system destroy itself, and then come back. That’s Seneca’s recommendation. He’s the one who says that the sage should let the republic destroy itself.
– Taleb

Taleb skriver också att den som vill bli filosof bör börja med att promenera långsamt, och att kunskap bygger på subtraktion snarare än addition. Det handlar alltså om att ta bort sådant som inte fungerar, att hitta kärnan av visdom som faktiskt säger något vettigt om världen snarare än att addera en massa kunskaper av tveksamt värde. Det finns också en tydlig udd riktad mot begär efter berömmelse och rikedom hos Taleb. Konsten att leva, att vara ”anti-fragile”, bygger bland annat på ointresse för vad journalister och andra säger om en. Den som är beroende av rikedom och berömmelse är skör och sårbar.

kalkon
– Nassim Talebs kalkon

Det finns också en tydlig udd riktad mot den moderna världen. Taleb skriver att den moderna människan lever sitt liv i lådor, från lägenheten och kontoret till kistan. Lönarbete betraktar han som en form av slaveri, han noterar att man inte kan lita på en människa som behöver en lön. En människa som på morgonen vet exakt hur hans eller hennes dag kommer att se ut har redan dött en aning. Taleb råder oss också att lära konsten att inte göra något alls. Han varnar för långtgående standardisering, repetition och specialisering, vilket bland annat innebär att han är skeptisk till repetitiv och artificiell vistelse både i gym och föreläsningssalar. För att då inte tala om lönarbeten. Nassim beskriver det som en negativ aspekt av den moderna världen att människor låter sin etik påverkas av sitt yrkesval, snarare än att låta sitt yrkesval styras av sin etik.

Konsten att tänka

To mark a separation between holy and profane, I take a ritual bath after any contact… with consultants, economists, Harvard Business School professors, journalists, and those in similarly depraved pursuits…
– Taleb

Taleb erbjuder också en värdefull guide till konsten att tänka. Han skriver om vår tendens att förväxla det osedda med det icke-existerande, vår ovilja att säga emot oss själva, och vetenskapens oförmåga att förklara livet eller hantera skillnaden mellan heligt och profant. Hans förakt för ekonomer, journalister och liknande är uppfriskande, bland annat noterar han att 1900-talets största visionärer rörde sig utanför den akademiska världen. Överhuvudtaget finns hos honom ett starkt patos för ”den lilla människan”, han råder oss också att skaffa oss ”anti-förebilder” snarare än förebilder. Sådana anti-förebilder är människor vi absolut inte vill likna.

Taleb skriver också att besattheten av effektivitet är det största hindret för ett ”poetiskt, ädelt, elegant, robust och heroiskt liv”. Intressant är också hans beskrivning av hur moderniteten drabbat konversationerna. Målet med en konversation, eller för den delen en bok, är bland annat att den inte helt kan ersättas med stycken från andra konversationer eller böcker. Han noterar också att det oftast är de minst lämpliga som ger andra råd.

Ett värdefullt inslag i hans tänkande är termen ”skin-in-the-game”. De som fattar beslut måste på något sätt också ta konsekvenserna av dem. Så straffades byggherren vars hus rasade över invånarna av Hammurabi med döden, men i vårt samhälle finns sällan denna konsekvens. Detta gäller både bankchefer och politiker, vilka tvärtom ofta belönas med ”fallskärmar” och liknande när de misslyckats. De har inte det Taleb kallar ”skin-in-the-game”, och bland annat därför fungerar vårt samhälle dåligt.

nt
– Mediokristan och Extremistan

Sammantaget är Nassim Taleb alltså en givande och värdefull bekantskap. Släktskapet med Nietzsche är tydligt, inte minst vad gäller varningarna för ressentiment i olika former. Den storsjälade är varken bitter eller reaktiv. Samtidigt påminner han oss om det tidlösa i mycket av den antika visdomen, och släktskapet mellan Europa och Levanten. Värdefullt och inspirerande är också hans intresse för det antika idealet megalopsuchos, och de klassiska tänkarna överlag. Bland hans läsare finns allt från libertarianer till liberaler, och åtminstone en del av dessa torde kunna inspireras av hans texter till att ifrågasätta den moderna världen och söka det tidlösa i den antika.

Talebs tankar kring svarta svanar och osäkerhet har också hög relevans för det storskaliga och centralstyrda moderna samhället, vilket knappast kan beskrivas som särskilt robust. Det saknar förmågan både att förutse och hantera stora risker, centraliseringen gör det också extra sårbart (med, exempelvis, ”too big to fail”-banker). Något som dock inte innebär att vi som personer behöver vara likadana, vi kan hitta sätt att leva och tänka som gör oss både robusta och anti-fragila. Nassim Taleb kan alltså vara värdefull för den som vill bygga både ett mer robust samhälle och ett mer robust liv.

Vi hittar Nassim Talebs filosofiska anteckningsbok här:

Opacity

NT