Något som alltid fascinerat mig är personer som har lyckats bli framgångsrika på grund av deras självdestruktivitet. När vi här talar om ruskarriärister så talar vi inte om exempelvis Ernst Jünger eller Julius Evola, där rus och droger var en perifer liten del av deras gestalt. Vi talar om de personer som gjorde en karriär enbart på grund av droger, alkohol inräknat givetvis. Att ta sin inre demon och göra den till en gyllene drake är inte endast fascinerande, det är även inspirerande. Nedan följer några ruskarriärister av intresse.

Charles Bukowski

Charles Bukowski (16 augusti 1920 – 9 mars 1994) var i många år ansiktet utåt för misantropin. Han var alkoholist av den extremt depraverade sorten. Med sliten strupe och magsår kämpade han länge med att hälla i sig whiskey och skriva sina texter. Innan han släppte sitt första och mest kända verk Postverket (1971) hade han traskat med flaskan i handen och tagit flertalet ströjobb under många år som han flitigt nedtecknade i sina memoarer. Hans skriftspråk är långt ifrån mysigt. Det är slentrianmässigt och segt men trots det kan man inte låta bli att streckläsa Bukowskis texter. Det är en viss hypnos över det gråa och depraverade. Hans tre första böcker, postverket som vi tidigare nämnde, Faktotum (1975) och Kvinnor (1978) är baserade på händelser tagna ur hans liv. De kretsar kring sprit, kvinnojakt och en hel del svordomar. Vad vi finner intressant är hans läggning mot människor i allmänhet. Samtidigt som han föraktar dem så dras han till dem likt en fluga till ljus. Främst under berusningens tid. Hans eviga kamp att återuppleva gårdagens fylla för att lindra dagens smärta i ett sjuttio och åttio talets Los angeles ses även som intressant. Så vill han slita sig från den vanliga massan, trots att han är dess centrum. Främst rekommenderar jag Postverket och samlingsboken Historier från ingenstans (1982).

“I don’t hate them (people)…I just feel better when they’re not around.”
― Charles Bukowski

Hunter S Thompson

Det är få personer som kan beskriva en ”tripp” på ett vis som Hunter S Thompson ( 18 juli 1937 – 20 februari 2005). Hans liv har kantats av ungdomsbrottslighet och droger i väldigt stora mängder genom hela alfabetet. 22 år ung skrev han boken The rum diary efter att ha inspirerats av sin vistelse som journalist i Puerto rico. I boken får vi ta del av ett lands amerikaniserade förvandling, sprit och bisarra drogupplevelser. Mest känd är Thompson för sitt verk Fear and loathing in las vegas (1971) där vi får ta del av ett las vegas sett genom en trippares ögon. Skriftspråket är både poetiskt, humoristiskt och fängslande. Båda böckerna har senare filmatiserats med johnny Depp i huvudrollen. Ända fram till sin död var han drogliberal och förde ofta mediala diskussioner om droger och rus. Hans karaktär är av mindre betydelse än hans böcker som faktiskt kan vara väldigt underhållande och intressanta.

Williams S Burroughs

Vidare till mänsklighetens nemesis presenteras William S Burroughs (5 februari 1915 – 2 augusti 1997). Burroughs liv har sannerligen inte varit en vacker saga. Som ung gjorde han det till en vana att sälja droger och råna folk i tunnelbanestationer. Han romantiserade ofta det livet i sina böcker. När han en dag, tillsammans med Joan Vollmer, drack kopiösa mängder alkohol fick de idén att Joan skulle balansera ett glas på huvudet och Burroughs skulle skjuta av glaset. Istället träffade han Joan i huvudet som snabbt avled. Detta blev startskottet för hans karriär. Olyckan blev nedtecknad i hans storsäljare Naked lunch (1959). Burroughs är även känd för att experimentera med olika skriftspråk på ett vis som aldrig tidigare skådats. Vidare så är merparten av hans böcker genomsyrade av dekadens, sodomi och andra vidrigheter som faller den sunda människan mindre väl i smaken. De enda verk som egentligen kan rekommenderas är tidigare nämnda Naked lunch och Junkie (1959).

Ovan nämnda herrars självdestruktivitet är inte att rekommendera. Dock så kan deras böcker vara av intresse för att ta en djupdykning ner i trasproletariatets mörka gator. Det är långt ifrån romantiska sagor vi tar del av.

Lästips:

Bukowski – Excerpter

Om skribenten: Robin Carell

Robin Carell är radikalhögerns problembarn. Han är en indo-europeisk hedning som blotar i skogar, älskar sin kvinna och fostrar ett barn. Han trotsar ständigt den nihilistiska konsumtionskulturen genom att försöka leva upp till den indo-europeiska traditionens principer. Ibland faller han, ibland inte. Ibland får han skrivkramp, ibland lyckas han publicera en och annan text som dyker upp på motpol. Robin har författat debutboken Rusäventyret och de skeppsbrutna piraterna som behandlar hans sex år i trasproletariatet.