Är själv verkligen bäste dräng?

Vilken effekt har den nu dominerande hyperindividualistiska attityden hos väldigt många på samhället? Är all denna individualism egentligen bra för oss?

Liberalism, Metapolitik, Samhälle

Det moderna samhället domineras av den individualistiska liberala attityden, så till den milda grad att många gör politisk ideologi av den. Denna politiska ideologi kan vara förenad med en frimarknadsvänlig eller socialistisk ekonomisk politik, men det är sekundärt. Det viktigaste är dens kulturella effekter. Man kan idag säga att de politiska ideologierna i huvudfåran är rörande överrens om det mesta som faktiskt har betydelse för hur samhället utvecklas.

Den moderna, liberala, attityden som tar sig uttryck i påståenden som ”sköt dig själv, skit i andra” blir mer och mer populär i takt med samhällets atomisering. Människor frikopplade från alla naturliga och traditionella sammanhang anammar lättare den typen av världsbild. Detta har jag, med flera, observerat i diskussioner och samtal med liberaler och semiliberaler. Den typiske moderna liberalen är inte religiös, har inga eller få barn och bor i anonymiserande storstad. Det är kanske inte mer än mänskligt att i en sådan livssituation anamma en ideologi som liberalismen. Det gör dock inte liberalismen mer sann.

Felslutet i påståenden av ovan nämnda typ är tron att det går att leva utan att påverka omgivningen nämnvärt. Det är ju uppenbart felaktigt. Det här kanske är självklart för många av Motpols läsare, men allt du gör påverkar omgivningen och resten av världen som helhet. Även om det rör sig om en väldigt liten påverkan ibland. Det kallas inom libertarianska kretsar för ”negativa externaliteter”, vilket egentligen är när en ekonomisk aktivitet påverkar en tredje part negativt. Det fungerar dock rätt bra att använda uttrycket även i andra sammanhang. Du är en del av ett större sammhang där allt hänger ihop. Allt du gör påverkar någon eller något som sedan påverkar något annat. Det gäller till och med dina tankar, eftersom det är de som bestämmer hur du agerar.

Det är därmed inte alls självklart att liberala värden som tolerans alltid är odelat bra. Vad blir konsekvenserna av att vi accepterar företeelser som polyamorösa sexkollektiv eller för den delen narkotikaanvändning? Det ”påverkar ju ingen annan”? Problemet är att det i allra högsta grad påverkar andra. Det påverkar samhällets fungerande normer och institutioner, vilket gör att samhället på sikt fungerar sämre och människor blir olyckliga rotlösa vrak till exempel. Det påverkar hur väl samhället fungerar om det leder till att vissa människor försöker koppla bort sig från resten av samhället för att bilda perversa subkulturer. Det går säkert att hitta fler negativa verkningar och det finns säkert sådana vi inte ens tänkt på. Vad som ska tolereras kräver en enorm försiktighet. Denna försiktighet måste också tillåtas att ta sig uttryck i politiken. Vi måste, för att bevara ett fungerande och gott samhälle, inte tillåta oss att föra en för tolerant politik.

Alla friska samhällen kräver en gemensam grund, en grund som utarbetas i samklang med folkets natur under århundraden. Vi har ingen som helst rättighet att sopa undan denna grund, tvärtom har vi en plikt gentemot våra förfäder och en skyldighet gentemot våra barn att bevara den.

Det atomiserade samhällets sårbarhet

Det finns en styrka i individualismen. Den kommer i mångt och mycket ur den västerländska traditionen och den västerländska traditionen har sprungit ur de västerländska folken. Den är djupt rotad i oss, även om frihetsidealet just här uppe i norr har varit något nedtryckt under socialdemokraternas 1900-tal. Styrkan består främst i dådkraften och förmågan till innovation. Detta är som bekant särskilt tydligt i USA, som kanske är kulmen på den västerländska individualistiska traditionen. Greg Johnson från Counter-Currents har beskrivit fenomenet USA som en explosion som vi nu rider på ytterkanten av. En sådan är kraftfull men farlig och dör förhållandevis snabbt ut. Den kanske i viss mån kan beskrivas som heroisk men tragisk?

Den största svagheten hos individualismen är dock sårbarheten den skapar i samhället. Ett individualistiskt samhälle, taget till sin extrem som idag, är öppet mål för främmande grupper med en start etnocentrism. Sådana grupper kan, om de tillåts ta sig in i samhället, lätt bli mer eller mindre dominerande då de kan utnyttja alla fördelar hos det individualistiska samhället samtidigt som de praktiserar nepotism och korruption. Sannolikheten för att medlemmarna i det individualistiska samhället ska inse vad som pågår är också mindre än i ett mer kollektivistiskt samhälle.

Vi kan konstatera att den västerländska individualismen är kraftfull och att den ligger i linje med vår natur som folk. Men tillåts den bli för stark sker det på bekostnad av andra, lika viktiga, värden. Detta kan ge kraftigt negativa effekter, som vi ser omkring oss varje dag.