Traditionalism eller Den Traditionella skolan är en religionsfilosofisk strömning som i sin nuvarande form grundades av den franske metafysikern René Guénon (1886–1951). Dess principer anses dock vara tidlösa och närvarande i alla autentiskt religiösa traditioner. Den Traditionella skolans lära är även känd under namnet perennialism eller sophia perennis (”den tidlösa visdomen”). Termen philosophia perennis har sitt ursprung i renässansen. Även det hinduiska begreppet Sanatana Dharma – den eviga doktrinen – har precis samma innebörd.
Traditionalismen vilar på en uppfattning om att alla autentiska traditioner av religiös form vilar på en gemensam, arkaisk urtradition ur vilken de respektive religionerna fann gemensamma uttryck. Man uppfattar historien som en kontinuerligt förfallande cykel, där vi idag i väst befinner oss i det slutliga skedet, i motsats till den modernistiska uppfattningen om att människan utvecklas kontinuerligt uppåt och i en konstruktiv riktning.
De andra grundarna av den Traditionella skolan var den lankesiske forskaren Ananda Coomaraswamy (1877–1947) och den schweiziske mystikern Frithjof Schuon (1907–1998). Med tiden kom fler framträdande personer att ansluta sig som Titus Burckhardt (1908–1984), Martin Lings (1909–2005) och professor Seyyed Hossein Nasr (1933–). Flera stora namn har under 1900-talet varit starkt influerade av denna skola, inte minst nobelpristagaren i litteratur T.S. Eliot (1888–1965), den rumänskfödde religionshistorikern Mircea Eliade (1907–1986) samt den italienske esoterikern och politiske tänkaren Julius Evola (1898–1974). I Sverige är det framförallt sufierna Tage Lindbom (1909–2001) och Kurt Almqvist (1912–2001) som gjort sig till språkrör för den Traditionella skolans idéer.
Den Traditionella skolans grundläggande lärosatser utgår från att kärnan i alla autentiska religiösa traditioner är sann, och härstammar från en primordial tradition. Guénons verk baserar sig i hög grad påhinduiska, taoistiska, islamiska, judiska och kristna källor. Till en början avvisade Guénon buddhismen som kättersk. På anmodan av Marco Pallis (som tillhörde den Traditionella skolan och konverterat tilltibetansk buddhist) fick dock Coomaraswamy honom att inse att den buddhistiska ortodoxins essens överensstämde med den hinduiska Vedanta. Guénon lät då införa rättelser med hänvisningar till buddhismen i sina tidigare verk.
I motsats till den modernistiska framstegstanken, och i överensstämmelse med alla traditioner, menar man att världen är försatt i ett tillstånd av intellektuellt och andligt förfall, vilket var oundvikligt redan från första början av den historiska cykeln. Enligt Guénon befinner vi oss idag vad man i väst klassiskt kallade för järnåldern, vilket är detsamma som hinduerna kallar Kali Yuga (den mörka tidsåldern). Guénon kritiserade de destruktiva tendenserna i modernitetens utveckling och ställde dessa mot Österlandets levande äkta esoterism. Han menade att Västvärlden, till skillnad från många andra kulturer, har förlorat sin förbindelse med den primordiala traditionen. (Andra från den Traditionella skolan har efter Guénon dock menat att modernismens inflytande numera har global spridning och att det därför inte längre går att göra en sådan skarp uppdelning mellan väst och den övriga världen.) Förfallet inleddes ursprungligen långt tillbaka i tiden men rättades till av kristendomen som återinförde den primordiala traditionen i en modifierad form. Den verkligt avgörande vändpunkten mot förfallet ägde dock rum vid tiden för renässansen, på 1300-talet. (En utförligare redogörelse för detta finns i Guénons klassiska verk Crisis of the modern world).
Länk till Metapedia: http://sv.metapedia.org/wiki/Traditionalism
Om skribenten: Motpol
