En soffa. Tystnad och rofullhet. Djupa andetag. Harmoniska andetag. Det är barnets andetag. Det lilla barnet. Barnet som somnar mot sin fars bröst där de ligger i soffan. De taktfasta hjärtslagen som strömmar från hans bröst vaggar in barnet i tryggheten och sömnen.

Någonstans djupt inom sig känner fadern välbehag och förnöjsamhet. Han är i kontakt med känslor han inte trodde fanns. Känslor som knyter an till lugn och ro. Till viljan att försvara och beskydda. Men framförallt till kärlek.

Barnet är inte bara ett mirakel. Det är kontemplation och kontinuitet. Livsglädje och mening. Barnet är det största av allt – kärleken. Den ovillkorliga kärleken.

Om skribenten: Järven

Familjär samhällsvetare; arkeofuturist, pragmatiker och realist; partipolitiskt obunden. Ogillar sektmentalitet och inskränkthet. Uttråkad av förutsägbara argument, plattityder och falskspel. Gillar naturupplevelser, träning och kreativitet. Gläds över sin familj, hedersamt beteende, en god bok, ny miljövänlig teknik, fågelkvitter, en vacker solnedgång, ren luft och mat och rent vatten samt en trevlig kväll med god mat och dryck i goda vänners lag.