"Är du orolig över Malmös brottsstatistik? Är denna stad på väg att bli ett Nordens Juárez?

Citatet ska tillskrivas en än så länge namnlös tvåbarnsfar. Han var 48 år, omtyckt tränare för ett basketlag där hans söner tränade. Hemmahörande i Malmö oroades han över brotts- och våldsutvecklingen i staden. Om detta skrev han på bl a Facebook. I tisdags kväll föll han själv offer för det våld han beskrev. Han sköts tills döds, bara något kvarter från sitt hem. Enligt uppgift av en mörklädd man som springande försvann från platsen. (Bilden nedan är från mordplatsen och tagen av bloggen Som jag ser det 68.)

Dödsskjutningen är en i raden av ett 15-tal avrättningar på öppen gata som utmärkt Malmö det senaste året. Polisen har haft fullt upp med att lugna allmänheten med mantrat att det rör sig om uppgörelser i den undre världen, kriminella emellan. Det är knappast till tröst för de tusentals Malmöbor som varje år utsätts för brott från dessa kriminella i form av personrån, utpressning, misshandel mm. Det är också därför som åtgärder för att minska antalet vapen genom vapenamnestier får ett löjets skimmer över sig. Är det bara för att förhindra uppgörelser bland kriminella som ytterligare en verkningslös vapenamnesti ska införas? Nämnas kan också att 48-åringen, enligt Göteborgs-Postens pappersupplaga idag, inte var dömd för brott eller hade någon känd koppling till den kriminella världen. Egendomligt nog frågar sig kommunalrådet Ilmar Reepalu, med anledning av bl a denna avrättning, när någon oskyldig kommer att skjutas.

En huvudtes i min nya bok För livets skull: Arkeofuturism som ny politisk riktning är att otrygghet och oförutsägbarhet har byggts in i samhället. Alltsedan 1968, då vänsterliberala element och postmodernt tankegods trängde undan traditionella synsätt – präglade av logik, sunt förnuft och försiktighet – har en allt slappare och tolerantare syn blivit allenarådande. Från samhällsordning till samhällsupplösning är en pregnant sammanfattning på det hela. I boken ges massvis med exempel, belägg och statistik för att det toleranta synsättet bidragit till att normalisera våldet i samhället (se även länkarna nedan). I boken varnas för att en försvagad stat med slappa straff i kombination med en allmän politisk strävan efter rotlösa individer som inte har något gemensamt annat än ekonomin att knyta an till, lämnar fältet fritt för den organiserade brottsligheten:

"I stora stycken har det skett i länder som Mexico och Colombia. Bara i Mexico har över 30 000 personer mördats mellan 2006-2010. För att undvika utbredningen av kriminella nätverk lagstiftade Danmark i juni 2011 om i princip automatisk utvisning av invandrare som döms för brott. Lagen är något för Sverige att ta efter. Dylika nätverk kännetecknas av (destruktiv) KASAM, en stark känsla av gemenskap och en identitet baserad på de (antisociala) normer som råder i den kriminella världen. Mot dessa nätverk kan såväl den enskilde individen som näringsidkaren, t ex pizzabagaren eller kiosk-innehavaren, inte värja sig. Det är därför som många brottsoffer drar sig för att vittna eller alls anmäla när de utsatts för utpressning, våld och andra brott. En försvagad stat med slappa straff leder till rättsosäkerhet och att statens våldsmonopol urholkas."

Temat om rättsosäkerhet och otrygghet behandlas även i Tobias Barkmans och Joakim Palmkvists nya bok Maffiakrig. De två är kriminalreportrar på Sydsvenskan och bygger upp sin bok kring ett flertal mord i Malmös kriminella kretsar. Eftersom jag inte läst boken får en hänvisning ske till Fredrik Perssons recension i Aftonbladet:

"Det rör sig om rena avrättningar, i flera fall utförda på öppen gata, förbundna med fara för allmänheten […] träder konturen av ett parallellsamhälle där konflikter med självklarhet sköts utan statlig inblandning. [—] Slutresultatet är skarpt och skrämmande: En kommunalpolitiker som avstår från att anmäla brott för att inte förvärra familjens utsatthet i gängområdets utmarker […] Kontraktet, samhället, krackelerar."

I november nosade Dagens Nyheter på samma sak, i ett reportage om hur kriminella nätverk hotar politiker. Man hade intervjuat några politiker, bl a Marita Lärnestad (M), oppositionsråd och ordförande i polisnämnden i Södertälje.

"Innan hon åker hem i eftermiddag kommer hon att kolla så att bilen inte ser konstig ut. Då och då känner hon så att hjulbultarna inte är uppskruvade. Det är en försiktighetsåtgärd som flera politiker i Södertälje vidtar."

I artikeln ges fler exempel på sabotage: "Krossade rutor, bilar som långsamt kör utanför huset med fönstren nervevade mitt i vintern och en begravningsannons i brevlådan."

Lärnestad påstår att det blivit bättre i Södertälje. "Tryggare. Men hon har sålt huset och bor i lägenhet eftersom det blev för obehagligt att bo i markplan."

Även Ann-Marie Larsson (M), vittnar om en vardag fylld av hot för Södertäljepolitikerna. Ingen av de företagare som DN träffar vågar framträda med namn och bild. De allra flesta vill inte prata alls. En röst:

"Om jag pratar kanske jag kommer tillbaka i morgon och så är allt nerbrunnet. I morgon kanske de är ute på gatan igen, på fri fot. Vad vet jag? Ingen som äger något i Ronna kommer att prata, säger företagaren samtidigt som han gestikulerar med handen att munnen är igensydd. Förlåt, jag kan verkligen inte."

Naturligtvis rynkar många på ögonbrynen åt att delar av det inte för länge sedan så fridfulla Sverige skulle kunna bli som de värsta gangsterhålorna i Mexico, eller i vart fall något åt det hållet. Betänk då att för 20 år sedan var det ytterst få som kunde föreställa sig att räddningspersonal i framtidens Sverige skulle behöva polisens beskydd för att kunna utföra sitt värv, eller att Malmö allmänna sjukhus liksom skolor runtom i landet skulle behöva väktare för att kunna bedriva sina respektive verksamheter på ett adekvat sätt. Inte heller trodde någon för 20 år sedan att dagens Malmö skulle präglas av talrika avrättningar på allmän plats, av bilbomber, bilbränder, mordbränder och annat redan nämnt.

Den 48-årige pappan var alltså väl bekant med "utvecklingen" i Malmö. Knappt två veckor innan mordet hade han, som sagt, uttryckt sin oro över det eskalerande våldet. Hans fråga, huruvida Malmö kan komma att bli som en av världens farligaste städer, den mexikanska staden Juariaz, där 100-tals mord begås årligen, bör ställas av alla medborgare i detta land.

En oroad röst har tystnat. Ödets ironi har talat.

Om skribenten: Järven

Familjär samhällsvetare; arkeofuturist, pragmatiker och realist; partipolitiskt obunden. Ogillar sektmentalitet och inskränkthet. Uttråkad av förutsägbara argument, plattityder och falskspel. Gillar naturupplevelser, träning och kreativitet. Gläds över sin familj, hedersamt beteende, en god bok, ny miljövänlig teknik, fågelkvitter, en vacker solnedgång, ren luft och mat och rent vatten samt en trevlig kväll med god mat och dryck i goda vänners lag.