Hjälp till istället

Billy Bengtsson vältrar sig i skuld över ett Sverige som utplånats. Fast han inte måste vältra sig. Fast han borde sluta med det och hjälpa till med räddningen istället.

Okategoriserade

Sverige slogs sönder under 1900-talet. Förintades. Sådana som Bengtsson har länge tyckt att förintelsen av Sverige var ett rimligt pris att betala för ”standard”, ”välstånd” och ”modernisering”. De tycker inte riktigt så längre. De har kommit rätt illa i tvivel.
85 procent av oss sitter i storstan numera. Och livet i storstan är inte så prima längre. Ja, stadsbon har säkert kylskåp, teve och bil, fortfarande. Men rätt snart kan han ha ett hål i huvudet också. Ett skotthål. Så där, bara. Bara för att han skulle iväg till jobbet på morgonen. Och jobbet, förresten. Det är inte heller så prima längre. För många är det varken välavlönat, säkert eller särskilt vettigt att hålla på med.
Bengtsson tvekar alltså.
Vad ska han nu tro om det hela?
Ja, han kommer tydligen så långt i sitt tvivel att han ”ibland” ställer sig frågan om det var något han ”svek”, trots allt.
Det är ju bra att Bengtsson frågar. Och svaret är ja. Han svek. Han och de flesta andra. Men felet är inte oavhjälpligt. Vi vet vad vi hade. Och vi kan få tillbaka det. Det är bra med ånger. Men det är rätt snart dags för bot och bättring också. Det blir i alla fall alldeles säkert en förändring till det bättre om vi gör ett försök att återupprätta det Sverige vi hade.
Mats Loman