Enligt regeringen kostar invandringen mellan 45 och 60 miljarder per år. Enligt Jan Tullberg, före detta lärare vid Handelshögskolan, är detta fel. Kostnaden är 250 miljarder. Detta var nettokostnaden för invandringen till Sverige 2013. Det hävdar Tullberg i sin nyutgivna bok ”Låsningen – en analys av svensk invandringspolitik” (Lykeion 2014).
Jan Tullberg har gjort sin läxa. Han har gått till botten med problemet som heter: vad kostar invandringen? Tullbergs bok kan inte ignoreras av den som tar denna samhällsfråga seriöst.
En tidigare beräkning om invandringens kostnad kom från professor Jan Ekberg 2009. Hans resultat blev 45-60 miljarder per år. Det är 1,5-2% av BNP. Tullbergs högre siffra, 250 miljarder, är 7% av BNP.
Skillnaden i resultat mellan Ekbergs och Tullbergs beräkningar beror på att Tullberg i sin ekvation tagit in fler faktorer. Det gäller främst något som kallas undanträngningseffekter. Detta är fenomenet när resurser går till invandrare istället för till svenskar. Som att ett arbete går till en invandrare istället för till en svensk. Invandrare konkurrerar med svenskar främst om jobb av servicetyp, sådant som taxichaufför, städare, enklare krogjobb och vårdjobb. Vilket vi alla haft på känn. Nu bekräftas detta av Tullberg.
Tullberg har även granskat vad invandrare kostar samhället. Invandrare anses ta mer resurser i anspråk än vad svenskar gör. Vad gäller vård, skola, polisväsende och kriminalvård anser Tullberg att invandrare kräver mer resurser än svenskar. Jan Ekberg i sin 2009-studie gjorde för sin del inte antagandet att invandrare kostar samhället något extra på detta sätt.
Det är belastningen på rättsväsendet som är störst. Tullberg redovisar studier som pekar på invandrares större brottsbenägenhet än svenskar. Är invandrare överrepresenterade i grov brottslighet? Tullberg anser det och visar beräkningar i ämnet.
Tullberg gör fler beräkningar i sin bok. Det hela är inte lätt att bedöma för en lekman. Men den samlade bedömningen är att Tullberg velat förstå fenomenet med invandringens kostnader. Intrycket är att Ekberg 2009 gjorde en beräkning som var delvis bristfällig.
Tullberg granskar även politiken som lett till besluten om att ha massiv invandring till Sverige. Fenomenet är tabubelagt, ungefär som sex var det i det viktorianska England på 1800-talet. Tullberg gör den liknelsen. Därför är hans bok värdefull: han granskar ett tabu, invandringen och dess reella kostnader.
– – –
Invandringspolitiken leder till slöseri med resurser. Att politikerna säger att vi tjänar på invandringen är en lögn.
Det handlar om en mental låsning, det där som Tullberg tagit som titel på sin bok. Massinvandring råder, det är manuskriptet, och ve den som avviker från det. Att hjälpa folk i det globala närområdet går inte att få upp på agendan, ty då faller ju NWO:s mål med att alstra bort vita människor och skapa en mestisbefolkning. På så sätt utplånas nämligen nationalkänslan och därmed motståndet mot NWO-politiken med sin materialism, sin demokratur och sin nivellering.
NWO betyder ”New World Order”. Mer om det strax. Tullberg nämner inte NWO. Men han är radikal inom ramen för rollen som akademisk rapportboksförfattare. Han är en man som verkar ha fått nog av lögnerna, halvsanningarna och omöjligheten att diskutera invandringen. Han nämnde till exempel i en debattartikel på Newsmill 28/2 2013 detta med hur man kan hjälpa tredjevärldsfolk i deras närområden. Detta är som sagt svårt att få upp på agendan. ”Svensk invandring i ett globalt sammanhang” hette artikeln. Newsmill är idag nerlagt och jag hittar inte onlineartikeln. Men enligt referat skrev Tullberg där:
”Om man i första hand vill hjälpa flyktingar vad bör man då göra? Frågan har utretts många gånger exempelvis i Statens Offentlig Utredningar och av FNs flyktingorgan. Utredningarnas rekommendation blir som regel att hjälpa effektivt och att hjälpa många vilket görs bäst i närområdet; ambitionen är att skapa fred så att flyktingarna ska kunna återvända hem.”
Tullberg skrev vidare:
”Sverige har valt att hjälpa en mindre grupp på ett dyrbart sätt. Personerna släpps in i Sverige, ges permanent uppehållstillstånd för att integreras i det svenska samhället. Kostnaderna för ett sådant omhändertagande är stora. Ett instruktivt exempel är när Sverige tackade nej till att betala till FN- insatser i Jugoslavien som tog hand om människor till en kostnad per person och år på 116 dollar för att istället ta in dem i det svenska asylomhändertagandet för ca 100.000 kr. Frågan gällde konkret om Sverige skulle finansiera hjälp till närmare 200.000 människor i Jugoslavien eller istället lägga de resurserna på ytterligare 2.000 immigranter till Sverige. Att lägga hundrafalt på några få och ignorera de många kan beskrivas på flera sätt, en passande beteckning är ”gräddfil”. Det är en term som kan uppröra, men den viktiga frågan är inte om termen bör anses opassande, utan om den är rättvisande.”
– – –
Tullberg skrev även detta på Newsmill när det begav sig, om hur stor invandringen är och hur få som är flyktingar:
”Under perioden 1980-2010 har Sverige fått 1.300.000 invandrare, men av dem var endast 71.000 flyktinginvandrare. Störst är gruppen ”anhöriginvandring”, näst störst ”humanitära skäl” (personen har processat länge mot migrationsdomstolens avslag), sedan följer ”skyddsskäl” (en grupp som ofta byter namn: ”de facto flyktingar”, ”flyktingliknande skäl”) och först därefter, med mindre än 6 %, kommer flyktinggruppen. Är det då rättvisande att kalla helheten för flyktinginvandring?”
1.300.000 fjärrinvandrare har alltså kommit till Sverige de senaste dryga 30 åren. Och endast 71.000 av dessa var flyktingar. Tullberg belyser detta och annat i sin bok och han gör det övertygande. Detta är inte bara siffror, detta är inte bara en rapport. Det är en anklagelse mot en regim som uppvisar patologiska drag.
– – –
Regimen är inte vid sunda vätskor. Det traditionella Sverige ska nötas ner med mångkultur. Nåja, vi får väl se hur det går. Regimen har ju mött motstånd på sistone, lokalt och globalt. Den regim vi har i Sverige idag är en utlöpare av ett globalt välde, New World orders elitklubb. Men NWO misslyckades de facto med att få till stånd en intervention i Syrien förra hösten. Och man kommer inte att lyckas med att provocera Ryssland att anfalla Ukraina.
Det kanske verkar som om jag går OT. Men det gör jag inte. Massinvandring i Sverige och provokationer i Syrien och Ukraina är del i samma agenda. Det är ett operativt angrepp på social, politisk, kulturell, ekonomisk och etnisk integritet. Målet? En global superstat. Men det ska inte lyckas. Ty med upplysningsarbete som det Tullberg driver så skingras mörkret.
Upplysning är ett sätt. Och viljestyrka är ett annat, en taktik som går hand i hand med upplysning och informationsverksamhet. – Viljestyrka är viktigt. Med viljan till makt över mig själv kan jag inte besegras. Detta är den fundamentala idén, den basala operativa taktiken, när det gäller att stå emot NWO:s globala agenda.
.
Relaterat
Oskoreis recension av ”Låsningen”
Heidenstam: Svenskarna och deras hövdingar (1908)
.
Lämna ett svar