Det senaste året har jag samlat på mig diverse fakta om dagens svenska politiska landskap. Jag har surfat runt och lärt mig en del om massinvandring, multikulti och mångkultur. Jag har klippt ut citat från olika håll, tunga sentenser och matiga fakta. Så det jag redovisar i följande artikel kanske redan är känt för den ärrade högerradikalen, men trots det kan ett inlägg som detta ha sitt värde. Jag ser det som ett privat policydokument som möjligen kan ge en läsare, kanske främst en nytillkommen sådan, lite kött på benen.
1.
En intressant skribent i dagens svenska debatt är Julia Caesar. Hon är en journalist som skriver under pseudonym, det måste hon göra annars skulle hennes barn kunna drabbas av repressalier säger hon. Det är fullt förståeligt att hon har denna strategi i dagens 1984-Sverige. En bra formulering av henne är (citerat ur minnet): "Ska vi svenskar sitta som kastrerade hankatter medan vårt land tas ifrån oss?"
Nyligen gav Julia Caesar ut boken ”Världsmästarna” (Books On Demand 2011, 456 s). Det är krönikor som tidigare publicerats på Snaphanen. Vi kan gå till själva denna blogg och se på vad hon säger, och varför inte börja med Snaphanen 5/9 2010, Julia Caesars krönika "Landet vi ärvde". Det är intressant läsning.
Med källan "Affes staistikblogg" sägs till exempel att i Botkyrka kommun är invandrarna i majoritet med 52,3 procent. "Både Södertälje och Malmö närmar sig snabbt en situation med svenskar i minoritet. I Södertälje är invandrarna i majoritet om bara fyra år."
Nu ska jag inte dra trendkurvorna rakt (som Julia Caesar och Affe), jag ska inte säga att "svenskar är snart i minoritet". Man bör vara försiktig med statistik. Dock ska vi inte sopa under mattan, o nej, tvärtom. Och kommuner med en hotande dylik utveckling som den i Södertälje och Malmö är förvisso:
Eskilstuna
Göteborg
Haninge
Helsingborg
Huddinge
Kristianstad
Linköping
Lund
Stockholm
Växjö
"År 2050" kommer sex kommuner att ha mer än 40% invandrare. Nåväl, siffran åsido: det är helt säkert så att Borås, Jönköping, Norrköping, Uppsala, Västerås och Örebro ligger i riskzonen att "övermåttan berikas". Möjligen också Gävle och Halmstad. Det blir 19 av de 25 största kommunerna som får mer än 40 % personer med invandrarbakgrund 2050. Så fortsätter det om alliansens invandringspolitik fortsätter i samma takt som den haft från 2006.
Vidare, med samma källor som ovan: bostadsområden som Alby och Fittja har ca 90% personer med invandrarbakgrund. "Botkyrka kommun hade under perioden 1996-2009 näst flest anmälda våldsbrott i hela landet per invånare, 19 177 brott. Bara Stockholm hade fler anmälda våldsbrott."
Detta har Julia Caesar via sina källor lärt mig och jag är tacksam för det. ”Sverige sjunker som en sten”. Det är inte ett friskt land som oreflekterat importerar en dylik Ersatzbefolkning och motarbetar det egna folket.
För övrigt, säger Julia Caesar, så är av de 1,3 miljoner som fått PUT sedan 1980 bara 5% flyktingar enligt Genèvekonventionens definition. Övriga 95% är välfärdsinvandrare. "Sveriges världsrykte som kravlös bidragsnation" är enligt Julia Caesar vad som lockar. Och att Sverige har låga krav i dessa sammanhang medger självaste Wikipedia, annars en subtil PK-bastion: På uppslagsordet "Sverige" läser vi: ”Sverige har några av de svagaste kraven inför invandring av alla industriländer." Språkkkrav och krav på bosättningsort har de flesta västländer men inte Sverige. Hit kan man även invandra om man vill studera på högskola, studier som är gratis så klart. (Not: det var länge gratis för utlänningar att studera men nu 2011 är det ändrat.)
2.
Jag har mer att säga om multikulti, invandring och allt. Det finns fler än Julia Caesar som har fakta att komma med. Kolla här:
De flesta partier är ense om att integrationen misslyckats. Dock är det få förutom SD som har receptet på bättre integration. Men i sammanhanget, en siffra: till och med FP ska ha medgett att det 1990 fanns 3 (tre) ghetton/utanförskapsområden i Sverige, mot 139 (etthundratrettionio) stycken 2002. (Källa: signaturen Reine på Krigsforum 7/9 2010 i tråden "Valet 2010".)
3.
Så en titt på en viss Janne Josefsson. Denne var en gång en PK-robot som okritiskt förmedlade etablissemangets syn på saker. Nu har han tänkt om. Litegrann. Jag har skrivit om det förr, under rubriken ”Sprickorna i muren”. Detta är vad jag kallar fenomenet då tidigare status quo-upprätthållare ser sig i spegeln och bekänner hur fel de haft (förutom Josefsson sådana som Birro, Ulf Nilson och Leif G. W. Persson samt Harry Schein strax före sin död).
För Josefsson specifikt har vi här ett intressant dokument då HD:s Torgny Nilsson intervjuade honom 10/2 2008. Jag citerar ett långt sjok och kommentarer är överflödiga, dock har jag fetat här och var.
Han //Janne Josefsson// ser två hot mot den seriösa undersökande journalistiken. Den första är att den politiska makten nu anlitar pr-konsulter för att försvåra den undersökande journalistik de i andra sammanhang hyllar. Den andra är det låga förtroendet journalister har hos allmänheten. Han menar att det beror på den bristande rapporteringen från baksidan av det mångkulturella samhället.
– Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på dem som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare, säger han.
Den likriktningen inom media återkommer han till gång på gång. Journalister är med få undantag bildad medeklass, med den bildade medelklassens syn på tillvaron. 

– Medelklassvärderingar är på många sätt väldigt bra. Homosexuella har samma rättigheter som andra, synen på flyktingar och invandrare är positiv. Men det är också mycket falskt. När ens barn ska gå i en klass där 80 procent inte talar svenska, hur ställer man sig till det då? Det är lätt att snacka.

Han är själv skyldig till en liknande enögdhet. Hans metoder är hårda och ibland har han i efterhand upptäckt att han gått för långt. I ett reportage om alkoholister runt ett torg fick han en affärsinnehavare att uttrycka sig oerhört föraktfullt om de utslagna. Mannen fick sjukskriva sig efter reportaget. Janne Josefsson menar att han inte förmedlade hela bilden i sitt reportage.

– Jag tycker att jag svek mitt uppdrag och mannen genom att inte tillräckligt tydliggöra honom. Jag försökte inte förstå hur han bryts ned av alkisar som kommer in, snor grejer och ställer till ett helvete för honom, som ska försörja sin familj på detta. Det var ett svek mot honom och mot journalistiken. Om jag tvingas flytta in i en loftgång där jag bor granne med knarkare och har en tre-, fyraårig grabb som jag inte vågar släppa ut, hur länge har jag ett civiliserat, liberalt tänkande?
4.
En intressant länk i sammanhanget är "Brev till borgerlig politiker före valet". Där finns hårda fakta om invandring.
Ur detta dokument, härmed något jag fastant för. Det är inte sensationella, nyuppdagade fakta men de förtjänar att nämnas igen och igen:
. Anhöriginvandring: en bidragsberoende invandrare har rätt enligt svensk lag att ta in hela sin påstådda släkt för att också leva på bidrag. Försörjningskraven är full av undantag: ren snällism. DNA-tester för att kolla släktskap har man i USA (80% av släktskaps visade sig vara bluff), i Sverige går ej detta (dock ska det visst införas nu, mars 2011)
. Livslångt bidragsberoende, långtidssjukskrivningar, analfabetism, inv. som lyfter svenska bidrag men bor i sina hemländer huvuddelen av året, kriminalitet: detta är realiteter i dagens Sverige
. EN siffra: under regeringen Reinfeldt har antalet PUT legat över 76 000 personer varje år, det är över 70% högre än genomsnittet under S-regeringen 1995-2006
. Sverige har flest asylsökande per capita i Europa enligt UNHCR
. Migrationsverkets egna siffror: 1,1 miljoner personer har beviljats PUT sedan 1990. Befolkningstillväxten var under samma tid 800 000 (till 9,4 miljoner personer netto). Ergo: befolkningstillväxtens lejonpart består av invandring.
. Våldsbrott av invandrare bortföklaras med "bråk uppstod", "pojkstreck", "utanförskap", "segregation" osv
5.
Härmed några fler synpunkter på multikulti jag samlat på mig. Källorna vet jag ej. Dock återger de kända syndrom och attityder, märkliga komplex som man måste ta ställning till om man vill leva med öppna ögon i Sverige år 2011:
. Multikulti är lika med motarbetning av västerländsk och, däribland, svensk kultur. Däremot: officiellt för man ännu 2011 fram en filtrerad version av utomeuropeisk kultur, en harmlös estradkultur med folkdans och matlagning ungefär som när Stalinryssland visade hur mångetniskt och fint det landet var. Mångkultur = monokultur
. Självhat, glömska, hjärntvätt, detta är vad som gäller för den som hävdar svenska perspektiv, europeisk kultur, sin egen identitet. Att en man utan historia är en man utan skugga vet regeringen, de vet att han är en lättledd lobotomist som fogar sig i allt, även sin egen undergång.
. Utomeuropéer kan utsättas för rasism. Dock ej omvänt: om en europé diskrimineras för det han är skrattar myndigheterna
. Ett kul citat om snällism: "Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi dom andras rätt, ja då går vi lite tryggare." Jens Orrback, svensk integrationsminister, från mötet i Gröningen i EU 2004. Detta var, tror jag, sedan Theo van Gogh mördats!
. PK-isterna mot resten: övre medelklass mot arbetar- och medelklass. Denna Övre MedelKlass = ÖMK, tenderar att vara universitetsutbildad och anställd i offentlig sektor. De är överutbildade, ordmärkande petmätrar; de tror sig t ex lösa problem genom att ge dem en annan etikett ("de facto flykting" istf ekonomisk flykting/parasit osv)
. Dagens statsmakt lär oss dubbeltänk: en svensk som begår brott ska straffas medan en MENA-invandrare behandlas med silkesvantar. För denne finns tusen ursäkter, för den etniske svensken inga. Bort med detta dubbeltänk, inom kriminalvård och på ALLA områden där svenskar förtrycks idag: det som är fel för mig (etnosvensk) är fel för en MENA-invandrare
6.
Jag avslutar denna expose över multikulti, invandring och svenskhet med följande passage av Vilhelm Moberg, på sin tid en liberal men idag mer att betrakta som en radikalkonservativ. Jag fick upp ögonen för denna text i Julia Caesars krönika i Snaphanen 5/9 2010 efter vilken jag citerar det hela. Det är ur boken "Svensk strävan", 1941. Detta var en gång allmänborgerliga synpunkter men tack vare dagens Orwell-regim är det extremism. Nåväl, vad Moberg säger är rungande sant. Bland annat gillar jag detta han säger i början, att Sverige även är de dödas land, det tillhör även dem som en gång levat här. ”De döda verkar och återverkar på livsskeendet” som Herakleitos sa.
Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan på frihetens grund.
Det verkligt svenska är sålunda ursprunget vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen.
Det är fattigdom men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.
Denna trygga, fasta känsla, rotad i landskapet, är något att bygga vidare på. Den är beständigare än stadsmänniskornas flyktiga direktiv och planer, varaktigare än lobotimisternas påbud, mer fruktbar än bolagsstyrelsernas diagram och kurvor.
Vad Moberg målar upp är något positivt. Den officiella politiken i dagens Sverige däremot, den ideologi som går ut på motarbetande av allt traditionellt svenskt, är som alla förstår negativ, den drivs av indignation och hat. Därför kommer den aldrig att lyckas.
Relaterat på Svenssongalaxen
Yxan i dörren
Reinfeldts handfallenhet
Front mot självhatet
(Bild: E4:an vid Täfteå norr om Örnsköldsvik)
Om skribenten: Lennart Svensson
