Illusionen om integration

Okategoriserade

Vi har nu i dagarna fått reda på att Italiens integrationsminister Cécile Kyenge [http://www.friatider.se/italiensk-integrationsminister-vill-infora-polygami] har yrkat på att den italienska regeringen skall avskaffa begreppet ”illegal invandrare” och införa polygami i ett traditionellt monogamiskt land. Ministern i fråga, bördig från Kongo-Kinshasa, är uppväxt i en polygamisk storfamilj och immigrerade själv illegalt till Italien.

Man kan fråga sig varför Kyenge sitter i den italienska regeringen, men man bör inte vara det minsta förvånad över att hon arbetar för sitt etniska och kulturella egenintresse. Det är trots allt bara naturligt för oss människor att göra så.

Den socialliberalt omskolade västerlänningen kan dock ha problem med att inse detta, i och med hon lever i ett system som till stora delar går ut på att undertrycka naturligt förekommande konservativa försiktighetsprinciper och ett instinktivt värnande om den egna gruppen. Den infödda europén har under de senaste 50 åren steg för steg detribaliserats till att inte tänka på världen som en arena där olika legitima, etniska intressen kan stå i konflikt med varandra. Istället har från den amerikanska vänstern importerade ideal från om integration, öppenhet, mänskliga rättigheter och tolerans fyllt hennes världsåskådning, med rasism och diskriminering som de goda idealens onda motpol.

Med denna politiserade, binära tolkning av sakernas tillstånd är det svårt att förstå själva betydelsen av Kyenges förslag. Vissa indoktrinerade svenskar skulle förmodligen tolka förslagen som ett steg framåt för integration och tolerans.

Se så bra ”integrationen” av integrationsminister Cécile Kyenge fungerade. Det är för länge sedan dags för den stora massan av infödda européer att inse att det bräckliga, skräpamerikaniserade och socialliberala samhället är ett tomt skal av konsumtion och nihilism [http://oskorei.motpol.nu/?p=2852 ] utan något innehåll. Det mesta av värde har dränerats, Västerlandet har ersatts av en dysfunktionell ordning främst tack vare kulturrevolutionen av årgång 1968.

Detta surrogatsamhälle med kraftigt försvagade normer, traditioner och organiska gemenskaper har absolut ingenting vid sidan av det materiella att erbjuda merparten av de främlingar med intakta kulturer som immigrerar. De flesta invandrade utomeuropéer är del i livskraftiga, evolutionärt och etniskt konkurrenskraftiga kulturer, med all den potential till makt, våld och konflikter detta innebär.

Det är detta som verklighetsfrånvända kulturradikaler, socialliberaler, journalister och i förlängningen även vanligt folk inte tycks inse: Invandrarna är inga gulliga husdjur, utan människor – individer och kollektiva entiteter – i sin egen rätt som kan stå på egna ben, och därför kan de mycket väl ta över samhället och omforma det efter egna intressen om statsfolket är försvagat och viljelöst. Italiens integrationsministers förslag är ett exempel på hur medlemmar av ett folkslag kan arbeta målmedvetet för att föra fram sin egen kulturs positioner.

Skulle inte invandrarna vara bra ryggradslösa om de helt övergav sin egen kultur bara för att de har hoppat över en gräns?

Den globalistiska tendensen mot en efter kaliforniskt snitt etniskt och kulturellt bortblandad värld av materialism, nihilism och lättledda fån är inte bara en styggelse mot allt vad kulturarv och verklig utveckling heter. Det är även någonting vars implementering i Europa via bl.a. massinvandring med stor sannolikhet är dömt att fallera (antagligen i form av samhällskollaps och etniska stridigheter), och ersättas av en betydligt mindre universalistisk ordning som dikteras av segrarna.

Med detta i åtanke är det i bästa fall naivt att sätta sin tillit till integration (eller för den delen assimilation) av mycket stora mängder främmande folkslag med intakta kulturer, förmåga till organisering och vilja att hävda sig i världen. Varför skulle ex. en kurdisk muslim anamma det ”frigjorda” och ”toleranta” öppna samhällets amerikaniserade ideal och överge ummans och kurdiskhetens gemenskap? Finns det någonting för denne att vinna på det?

Vad vi har att göra med är inte de gamla kulturernas slutgiltiga borttynande inför modernitetens oundvikliga marsch, utan endast en allvarlig svacka i framförallt Västerlandet vars vakuum kommer att uppfyllas av grupper (religiösa och/eller etniska) med vilja och evolutionär framgång nog att bryta marschen mot upplösning, likt kristendomen (och i viss mån även judendomen) gjorde i det romerska imperiets avtagande antika kulturer [http://atland.motpol.nu/?p=176 ].

Det moderna samhällets evolutionära/demografiska kräftgång kan även ses bland New Yorks och Israels judiska befolkningar, där ortodoxa grupper tack vare bevarat levnadssätt med höga födesltal snabbt växer i antal. Andelen liberala, konservativa och sekulära israeler i Israels befolkning sjunker p.g.a. ett sätt att leva som inte ger lika höga födseltal som de ortodoxa haredim, vilket på sikt kommer omvandla det israeliska samhället [http://www.thejewishweek.com/editorial-opinion/gary-rosenblatt/ex-mossad-head-haredization-trumps-iran-threat ] då ett land definieras av sin befolkning.

Vi lever i en tid med fragmenterad världsåskådning utan helhetssyn. Allt som händer i världen ter sig mest som ett slumpmässigt kaos för många massmediekonsumenter. Många västerlänningar ser världen genom liberala eller socialistiska linser, utan att inse att det enbart är skärvor i spruckna linser som sitter i de kulturella glasögon som ärvdes från tidigare århundraden och som en gång i tiden hjälpte människor att se världen skarpare, innan linserna successivt sprack i den politiska turbulens och massmediedominans som präglade Europa under 1800- och 1900-talen.

Därför kan tiotals miljoner västerlänningar varje dag sätta sig i TV-soffan och tro på journalisterna och underhållningsindustrin när dessa tycks mena att världen består av demokratiska bombkrig mot suveräna stater, rasistskandaler och dokusåpor, varav allt detta kretsar kring Hitler. Några egentliga svar på varför samhället på alla vis har försämrats och kriminaliserats de senaste årtiondena får inte folk från äldre massmedia. Helhetssynen och den basala förståelsen för hur människor och samhällen fungerar har försvunnit från radarn.

Det är dags att vi byter ut de trasiga linserna och återigen börjar se världen för vad den är, inte för vad överheten vill att vi tycker att den borde vara. Ett steg på vägen till att begripa hur saker och ting faktiskt fungerar är att inse att Italiens integrationsminister Céline Kyenge inte slår ett slag för ”integrationen” när hon framför sitt förslag om polygami och att avskaffa begreppet illegala invandrare, istället agerar hon för sin grupps etniska och kulturella egenintressen.

Vilket även vi borde börja göra.