Ernst Jünger föddes i Heidelberg men växte upp i Hannover. Under skoltiden var han medlem i Wandervögel och som artonåring rymde han hemifrån för att tjänstgöra som främlingslegionär i Nordafrika. Han återvände och stred för Tyskland på västfronten i första världskriget. För sina insatser fick han järnkorset av första graden och Pour le mérite. I krigs-dagboken I stålstormen (In Stahlgewittern) skildrade han sina erfarenheter från fronten.
I flera böcker gav Jünger gav uttryck för sin syn på det moderna samhället och människans förhållande till maskinen. Arbetaren (Der Arbeiter) var i Jüngers ögon i första hand en historisk gestalt, inte en symbol för klass. Ernst Jünger uppmanade till en total mobilisering (Die totale Mobilmachung) av samhället och bejakade (även) den nya teknikens destruktiva sidor, det vill säga den moderna krigsföringen. Han såg ett totalt upplösande av den gamla ordningen som en förutsättning för en ny form av mänskligt liv.
Samma år som det andra världskriget bröt ut formulerade Jünger djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat, men trots att boken På marmorklipporna (Auf den Marmorklippen) kan ses som ett försvar av tyrannmordet så förbjöds den inte av regimen. Under andra världskriget tjänstegjorde han som kapten i det ockuperade Paris där han umgicks med bland andra Picasso som han också skyddade från den tyska underrättelsetjänsten. Jünger var en inspirationskälla för konservativa anti-nazister och han var nära vän med de äldre preussiska officerare som låg bakom 20 juli-attentatet mot Hitler.
Efter kriget utvecklade Jünger ett av sina centrala begrepp – Anarken. Enligt Jünger är anarken för anarkisten vad monarken är för monarkisten. Anarkisten är maktens dödsfiende, men anarken erkänner inte makten och står därför fri. Anarken Ernst Jünger dog som en fri man 102 år gammal.
Lennart Svensson: Ernst Jünger – A Portrait