Feminismen är en olycka

Den feministiska ideologin delar upp folket i två hälfter och ställer dem mot varandra. Att göra det är ungefär som att uppvigla den vänstra handen i kamp mot den högra – det enda som far illa är kroppen själv. En kvinna som tänker på sig själv i första hand som en individ, i jakt på privilegier och resurser, är som den tidigare nämnda vänsterhanden. Samma sak är naturligtvis sant för en man som sätter egenintresset framför familjens och folkets välgång – skillnaden är att mansgriseri inte är en svensk statsideologi, utan bara en dålig vana hos vissa.

Åsiktskorridoren, Feminism, Ideologi, Inrikespolitik, Invandringspolitik, Metapolitik, Politik, Rekommenderat, Samhälle, Vänstern

Vad är feminism?

Feminism är främst, före allt annat, en ideologi för egoister. Därvidlag inte annorlunda från andra moderna ideologier. Som till exempel socialdemokratin, som i sin mest vegetativa form enbart syftar till att använda staten som ett redskap för kollektiv lyxkonsumtion. Den småborgerliga liberalismen är inte bättre; en ideologi där det högsta goda är profit, och den enskilda individen är en avgud som inte har några moraliska förpliktelser gentemot det gemensamma.

Feminismen är på samma sätt som liberalismen och socialdemokratin en egoistisk splittrarideologi, med den skillnaden att feminismen är farligare och ondare än dessa två, då den splittrar folket utefter kön – det vill säga: den drar ett svärd rakt igenom svensken som biologisk organism.

Det är helt obegripligt att individen har tillskrivits ett så högt ideologiskt och filosofisk värde i den västerländska idéhistorien. En enskild individ är alltid en begränsad, i tiden bunden, steril abstraktion. Det är först när två individer, en man och en kvinna, kommer samman, och avlar ett barn, som individerna bryter sig ur sin sterila isolering, och blir skapande, vitala varelser som binder samman historien med framtiden.

Familjen, inte individen, är samhällets minsta enhet av denna enkla orsak. Individen är en halv människa, och kan inte i sig själv upprätthålla och reproducera samhället. Ett samhälle enbart bestående av autonoma individer, är ett dödsdömt samhälle – därför är det varken logiskt eller rimligt att ha denna halva människa, denna begränsade varelse, som fundamentet för något politiskt eller filosofiskt system över huvud taget.

Den feministiska ideologin delar upp folket i två hälfter och ställer dem mot varandra. Att göra det är ungefär som att uppvigla den vänstra handen i kamp mot den högra – det enda som far illa är kroppen själv. En kvinna som tänker på sig själv i första hand som en individ, i jakt på privilegier och resurser, är som den tidigare nämnda vänsterhanden. Samma sak är naturligtvis sant för en man som sätter egenintresset framför familjens och folkets välgång – skillnaden är att mansgriseri inte är en svensk statsideologi, utan bara en dålig vana hos vissa.

Då feminismen är en form av individualistisk splittrarideologi, driven efter marxistiska principer, är den per definition skadlig för folket. Ett folk har ingen användning för feminismen, den gör ingen nytta. Dess effekter är tydliga: splittrade familjer, och låg fertilitet.

Men finns det då inte reella problem som moderna kvinnor drabbas av idag som behöver debatteras? Sexuellt våld till exempel? Kan inte feminismen erbjuda lösningar och förklaringar till de här problemen?

Ja de här problemen är reella och allvarliga. De är lika allvarliga som mord, misshandel, grov stöld, och andra kriminella gärningar; och i likhet med dessa kriminella gärningar tycks de förekomma i alla fall i någon utsträckning i princip alla samhällssystem och i alla tidsepoker. Men feminismen erbjuder inga seriösa och konkreta lösningar på de här problemen. Det talas om att ”utmana strukturer” eller ”könsneutrala dagis”, utan några som helst handfasta empiriska bevis på att det här åtgärderna har någon effekt – är det ens meningen att de ska ha effekt, eller har de ett annat syfte?

Samtidigt är i princip alla profilerade feministiska organisationer och partier starka anhängare av massinvandringen från tredje världen. Detta trots att män från vissa invandrargrupper är upp till 23 gånger överrepresenterade när det kommer till sexualbrott. Är man inte intresserad, eller ens villig att diskutera, tydliga och konkreta åtgärder för att minska (eller snarare bromsa den kraftiga ökningen av) sexualbrotten – t.ex. strypt invandring från vissa regioner på jordklotet; samtidigt som man kan lägga stor energi på till exempel att kritisera och ironisera över det beröm som svenska pappor ibland får när de tar ut sin föräldraledighet – då är man inte en seriös politisk rörelse.

f

Feminismen är inte en seriös politisk rörelse, ens om man utgår från dess egna premisser. Om man hävdar att man finns till för att arbeta för kvinnors rättigheter, samtidigt som man aktivt förespråkar massinvandring från länder där kvinnor mer eller mindre behandlas som boskap, då har man avslöjats sig som en subversiv rörelse, vars enda syfte är att undergräva den nationella sammanhållningen och suveräniteten.

Den så populära intersektionalitets-teorin syftar egentligen bara till detta. Den kan nästan liknas vid en slags mekanisk räknemaskin, som hela tiden försöker räkna ut hur man maximalt kan straffa och missgynna vita människor, samtidigt som man låter bruna människor komma undan med så mycket skit som möjligt. Det är enligt denna teori helt rimligt att låta till exempel svarta människor organisera sig utefter identitära principer, använda ett chauvinistiskt språk och ägna sig åt oförblommerad etnocentrisk aktivism, samtidigt som vita människor inte ens tillerkänns en etnisk identitet av något slag, förutom som skuldtynga masochistister. Enligt denna hanrejiga dödskult är visserligen den vita kvinnan snäppet högre upp i hierarkin än den vita mannen – men blott ett snäpp. Alla andra tänkbara identiteter står över den vita kvinnan, och har tolkningsföreträde framför henne.

Den moderna feminismen är alltså designad för att uteslutande fungera degenerativt på vita samhällen, samtidigt som icke-vita samhällen slipper granskning och attacker, trots att dessa är objektivt sett värre än det västerländska samhället.

Det finns egentligen hur mycket som helst att skriva om feminismen, ur diverse olika perspektiv. Bilden jag har tecknat ovan är som jag ser det de huvudsakliga problemen med feminismen, främst ur ett etniskt perspektiv – men det finns mycket annat ta upp. Jag kommer förmodligen få anledning att återkomma till F-frågan vid fler tillfällen.

Det finns en del tendenser som pekar på att feminismen börjar ifrågasättas allt mer i det borgerliga lägret. Om vi har en situation efter valet där moderaterna, kanske tillsammans med KD, styr med passivt stöd från SD, finns det kanske en möjlighet att feminismens roll som statsideologi kan börja ifrågasättas. En enkel sak som skulle kunna göras, och som förmodligen skulle leda till att den här objektivt sett oattraktiva ideologin tappade attraktionskraft bland unga människor, vore att man helt enkelt börjar slopa anslagen till genusforskning. Om de borgerliga, notoriskt kända för att vara ekonomiska reduktionister, totalt ointresserade av metapolitiska frågor, faktiskt skulle göra några sådana ansatser, är dock mycket osäkert. Jag tror att det skulle behövas en stark lobbyrörelse för att pusha frågan framåt i sådan fall, och sedan Pär Ström drog sig tillbaka från rampljuset, har jag inte sett någon sådan kraft i svensk politik.

Gästskribenten driver bloggen Biopolitik, med fokus på biologi, demografi, sociologi, kultur och politik – och skärningspunkterna där emellan.

Pin It
  • zeno

    den disputerade statsvetaren Jan Kallberg har skrivit en debatt-artikel i ”realtid.se” (som är en nätpublikation som vänder sig till människor som i sin yrkesroll har beslutsfattande funktioner(advokater, revisorer etc osv))

    i debattartikeln analyseras den ”svenska”(läs marxistiska o krypto-marxistiska) sjukan och de samhällsproblem som blir följden – ungefär som din text ovan

    jag fann bägge artiklar mycket läsvärda!

    symptomen är ju nu så allmänna och allvarliga så de inte längre kan sopas under mattan eller helt sonika bara blundas för – följaktligen växer det enda partiet som tar upp dessa saker i riksdagen – vilket tragiskt nog möts av hat istället för argument och motargument(som ju är det civiliserade och demokratiska sättet)

    länk till realtid.ses debattartikel http://www.realtid.se/debatt/darfor-fallerar-det-svenska-politiska-ledarskapet

    ps
    SD eller DÖ 2.91 – valet är givet!

    • Varmlandstok

      De andra partierna kan inte bemöta SD med sakargument, eftersom de har katastrofalt fel i sakfrågan.
      Då återstår glåpord, förtal och mobbning.

  • Odysseus Ingen

    Mycket i artikeln är så klart självklart och riktigt, men jag skulle samtidigt vilja ha artikelförfattarens individualismdefinition klargjord i texten. Marxismen och intersektionalitets-ideologin beskrivs ju vanligtvis som strakt kollektivistiska ideologier, vilket vanligtvis ses som motsatsen till individualism. Nu är jag förvisso själv inte säker på att individualismen och kollektivismen är verkligen är motsatspar i alla sammanhang, men då de är det i vardagligt språk så hade det ändå sett klart bättre ut om du som skrev detta klargjort att så inte är fallet.

    • Inte heller jag anser att kollektivism och individualism är något vettigt motsatspar. Jag brukar ställa båda de här båda -ismerna i kontrast till kommunitärismen/kommunitarismen, som varken är kollektiv i meningen statligt påtvingad ”gemenskap”, eller individualistisk i meningen statsindividualism (staten som ”befriar” människan från mellanmänskligt beroende) vilket är den enda realistiskt tillgängliga individualismen för lejonparten av befolkningen. Varken
      marxismen och intersektionalitets-ideologin är kommunitära, då de ämnar att ”befria” individen från traditionella ”förtryckande” strukturer och institutioner. Metoden är kollektivistiskt, målet är individualistiskt.

    • Reflektionen kring individens roll i den västerländska filosofihistorien ska inte ställas i kontrast till ”kollektivism” i någon massamhälles mening a la 1800/1900-talet, utan i relation till organiska gemenskaper. Varför utgår man från ett ”känns dig själv” eller ett ”cogito, ergo sum” i väst? Det är inte självklart i filosofiska traditioner i andra kulturkretsar, t.ex. den konfucianska.

  • JB

    Ps.

    En feminism som vill genomsyra hela samhällets alla sfärer, och kanske särskilt en kyrklig sfär, eller religiös sfär, riskerar att bli en ism som blir motståndare till kvinnor, till flickor, och till moderlighet ….

     

    Detta därför att den ismen verkar att vilja mana flickor, kvinnor,mödrar och tanter till att alltför mycket sträva efter att likna, eller att härma, alla former av manlighet och maskulinitet, samt manliga och maskuliina ideal, för att därmed kunna anse sig själva vara – lika värda – som just män…. .

     

    Därmed kan sägas att en feminism i själva verket vill förneka alla de grundläggande olikheter som verkligen finns mellan män och kvinnor…

     

    Den vill framför allt sträva efter att bekämpa kvinnlighet och kvinnors s.k. svagheter…

     

    Den vill också förneka alla de val av livsstilsideal som sker spontant för pojkar och flickor. Det som ger dem meningsfullhet och glädje i tillvaron, vilka alltså generellt sett skiljer sig åt mellan könen…(både pga psykologiska, biologiska, existentiella och också sociala faktorer, som påverkar välbefinnande, glädje, stimulans , meningsfullhet och harmoni i tillvaron, för respektive kön…..)

     

     

    Det är de biologiska grundläggande skillnader som finns, som en feminism vill både förneka och bekämpa…

     

    Men, det är endast flickor och kvinnor som skall sträva efter att bli mer – jämlika med – och bli mer – jämställda med – , män, för att därmed anses kunna uppnå – lika värde som – , män, och aldrig tvärtom….

     

    Män kan ju aldrig någonsin tävla med eller konkurrera med kvinnor, eller skapa det som kvinnor kan skapa, nämligen barn…för att män då skulle kunna uppnå ett – lika värde – , som, eller kunna uppnå en – jämställdhet med – , eller en s.k. – jämlikhet med – , kvinnor…..

     

    Dessutom är en biologisk verklighet den att kvinnor kan föda barn i princip mellan endast, i stort sett, en 20-årsperiod av sina liv… Nämligen mellan ca 18-38 år…..

     

     

    Därför är en feminism i grund en kvinnoförekande ism, där det då endast är flickor, kvinnor, mödrar och tanter, som skall tävla med, jämföra sina prestationer med, och konkurrera mot män, när det gäller olika slag av – framför – placeringar, eller – första- positioneringar, i alla olika arbetslivssammanhang…

     

    Detta vilket alltså är någonting som egentligen en stor majoritet av flickor och kvinnor inte först och främst alls är så särskilt intresserade av, eller ens egentligen har – tid med – (om de vill bilda familj och hinna bli mödrar..)…

     

    Däremot är detta tävlande fenomen någonting som många män oftast har både naturliga intressen, för, samt anser sig ha tid för, där just en tävlan mot framför allt andra män om olika typer av förstaplaceringar i t ex företag, i församlingar och i föreningar och deras organisatioriska strukturer, eller förstaplaceringar inom en idrottsvärld, är någonting för många män någonting stimulerande och meningsfullt att ägna sig åt..

     

    Det finns hos en majoritet män oftast då en inneboende vilja att kunna gestalta manlighet och maskulina förmågor och ideal, inklusive då inte minst faderlighet…Men även också viljor till ordning, disciplin och reda, som då kräver tålmodighet, självkontroll, fokusering på uppställda mål, förmågor till frimodighet, oblyghet, mod och framåtanda, samt viljor till ansvar och myndighet…..

     

    Att vilja vinna segrar och att vilja övervinna svårigheter, motgångar och utmaningar, ses ofta också av många, kanske de flesta män, som någonting stimulerande, och är då vad som driver många män både på ett medvetet och ett omedvetet plan….

     

    Det är människovänligt att tillerkänna både pojkar och flickor, samt män och kvinnor, mödrar och fäder, tanter och gubbar, deras generellla olikheter…

     

    Det är inte enbart människovänligt, utan det är också en förutsättning för både nationers, släkters, klaners, ätters och familjers överlevnad i ett längre perspektiv, alltså över fler än endast några få generationer….

     

    Därför är en feminism en absurd ism…

     

    Det är en ism som i en förlängning riskerar att bli en självmördande ism, eller riskerar att bli en ism som verkar självutplånande på just familjers fortlevnad och därmed också i en förlängning även kan inverka negativt på hela nationers överlevnadsförmågor….

  • latmask

    Allt detta med feminism, islam, ”miljö”, kulturmarxism mm är till för att decimera och så sikt utrota den vita rasen. Vitingarna har nämligen ett IQ på ca 100 och det är för högt. Det bör sänkas till under 80, för sådana människor blir mera lättstyrda och kan lättare behandlas som boskap. Alltså skall hela Europa översvämmas med afrikaner så att det blir krig här.
    Varför försöker man då inte utrota östasiater som har IQ ca 106? Därför att de helt enkelt är för smarta för att släppa in rasfrämlingar som skulle börja fräta på deras kultur. De har förstånd att lära sig av Europas misstag så där går nog Soros och NWO på pumpen.