Vem är Donald Trump? Inte ens på en exoterisk, eller ytlig, nivå är svaret alldeles enkelt att enas om. För en del är Trump en populistisk hjälte som kommer göra Amerika storslaget igen, för andra är han en ”rasistisk” demon och för ytterligare andra är han främst en slug och vinningslysten ”grifter” som utnyttjar innehavarna av de två förstnämnda övertygelserna. Personen Trump är inte ointressant, det kräver en inte alldeles genomsnittlig personlig ekvation för att utmana de krafter och intressen han stämplat som ”the Swamp”. I Ur ruinerna beskrev vi honom som en januskaraktär, både socialt, historiskt, politiskt och etniskt. Det är överhuvudtaget svårt att veta var Trump som person slutar och Trump som jungiansk persona tar vid. Samtidigt finns det oväntade sidor hos Trump, bland annat är han en vän av Carl Jung och Norman Vincent Peale. Överhuvudtaget har Trump en psykologisk sida och begåvning. Trump som krigare har däremot tagit lång tid på sig att vakna, om alls. Även där är han en janusgestalt med två sidor, på gott och ont. Två proverbiala vargar bor i hans bröst.

Men man kan gå djupare än så, bland annat kan man göra en klassanalys av Trump. ”Var står han i klasskampen” är då frågan, och det är inte säkert att Trumps verkliga avsikter och hans historiska roll ens behöver sammanfalla. Det är exempelvis fullt möjligt att han på samma gång är en ”grifter” och bidrar massivt till framväxten av klass- och konfliktmedvetande hos det amerikanska folket. I hög grad överlappande denna fråga är Trumps betydelse för den historiska amerikanska nationen, bidrar han till att denna bryter med globalism och massinvandring? I Ur ruinerna beskrev vi Trumps historiska roll som närmare bonapartismen än caesarismen, ”en intressant fråga är om Trump är ett uttryck för den historiska fas som Spengler kallade caesarismen eller om han snarare hör till den politiska kategori Marx beskrev som bonapartismen. Det mesta talar för att Trumpfenomenet snarast är en bonapartism, i varje fall än så länge. Detta dock under förutsättning att Träskets företrädare inte tvingar honom att korsa Rubicon, något han antydde sig redo att göra under valkampanjen om valfusk stal segern från honom.” Än mer träffande torde vara Trump som nordamerikansk Peron.

Minst lika intressant blir det om man försöker sig på en esoterisk förståelse av Trump. En sådan kan betrakta honom ur åtminstone två perspektiv. Man kan utgå från genuin tradition och bedöma hans roll under Kali Yugan. Med undantag för amerikanska miljöer som hippiesekter, ironiska internetgrupper och Q Anon landar en sådan bedömning sällan i att Trump är en gudakejsare eller återupprättande Kalki. Däremot tycks medlemmar av flera religiösa grupper, från amish till ortodoxa judar, betrakta honom som en försvarare mot subversionens krafter och rösta på honom. Om det första perspektivet är Evolas är det andra snarare Eliades, det utforskar då förhållandet mellan Trump och den amerikanska mytologin.

En person som är ovanligt väl lämpad att undersöka detta är Constantin von Hoffmeister, känd bland annat som översättare, som medarbetare på Arktos och för Eurosiberia. Han har en poetisk ådra och en känsla för det mytiska språket. von Hoffmeister har studerat i New Orleans, han förenar denna erfarenhet av USA med djupa kunskaper om europeiska idétraditioner. Bland annat har han skrivit om släktskapet mellan Trump och Fichte, liksom Marx och antropocen, han har skrivit om både Evola och Guillaume Faye. Överhuvudtaget kan von Hoffmeister sägas anlägga ett europeiskt perspektiv på Amerika, vilket i sig är fruktbart och inte alldeles vanligt.

Esoteric Trumpism

I Esoteric Trumpism utforskar von Hoffmeister trumpismens esoteriska aspekter, i synnerhet Trumps koppling till olika amerikanska myter. Förordet är skrivet av sannolikt pseudonyme Raw Egg Nationalist, med utgångspunkt i James Frazer tar han upp sambandet mellan politik och magi. I ett USA som blivit en gerontokrati, styrt av en kast som hatar det amerikanska folket, är Trumps roll ”analogous to that of the sorcerer who becomes chief and sole custodian of his people’s well-being. In his person and on his person rest the hopes of a nation.” Förordet är inspirerande och påminner oss om att steget från den sanna ledaren till magikern inte är stort, särskilt inte för de stammar som präglats av Oden (här noterar vi för övrigt att Trump har tyskt påbrå).

Introduktionen är skriven av James Kirkpatrick, författare av bland annat Conservatism Inc och med decenniers erfarenhet av amerikansk politik. Hans perspektiv är realpolitiskt, bland annat noterar han avseende Trumps valförlust att ”don’t ask what a ”Color Revolution” in America would look like, because if you’re reading this, you lived through one.” Men även Kirkpatrick är medveten om mytens betydelse i politiken, och Trump är idag en mytisk gestalt. ”At a time when Narratives are spat out by the Media from the top down, mysterious energies are rising from the bottom up. Angelic to us, demonic to our enemies. Trump is less a politician and more an avatar of these forces” konstaterar han. För att förstå Trumps karisma behövs en poet och siare, von Hoffmeister är båda dessa saker.

I relativt korta essäer betraktar han Trump med utgångspunkt i olika amerikanska myter, myter som inte sällan är gemensamma för hela Aftonlandet. Redan i första kapitlet dyker Conan, The Great Gatsby och Hemingways The Old Man and the Sea upp, därefter stiftar vi bekantskap med den amerikanska gotiken i form av Poe och Lovecraft och vad den kan säga om den mytiske Trumps konfrontation med det kusliga Träsket, ”not merely a political construct but an entity – ancient, unknowable, its tendrils reaching back for eons, far before the inception of the nation itself”. Bibliska profetior tas upp, liksom den myt där ”Lord Trump” leder sina trogna kämpar mot ”the Democratic Dictatorship”. Ansatsen att använda mytens språk för att beskriva allt från skådespelets distraktioner till republikens död är originellt men effektivt, inte minst då det är den amerikanska mytvärlden von Hoffmeister för oss in i. Där är både Andrew Jackson, Orwells 1984, Charles Bronson, William Burroughs och He-Man lika givna invånare. I kapitlet om det faustiska Amerika får vi därför naturligt veta att ”the archetype we have to strive for is He-Man, but what we got is Prince Adam.”

Vissa kapitel är korta och poetiskt färgade inblickar i aspekter av det kalejdoskop som är den amerikanska mytvärlden, i gränslandet mellan kollektivt omedvetet och populärkultur. Andra kapitel utforskar Trumps historiska roll, bland annat med utgångspunkt i Spengler, Hegel och Faye. Det populistiska perspektivet, med konflikten mellan folk och fientligt etablissemang, är givet men kompletteras med mycket annat fruktbart. Sammantaget är det en fascinerande bok som hos den rätte läsaren kan väcka en hel del egna tankar om förhållandet mellan myt och politik i allmänhet och den mytiske Trump i synnerhet. Liksom givetvis relationen mellan mannen och myten, och eventuella svagheter och brister i den amerikanska mytologin. Ett högst originellt och fruktbart perspektiv är det oavsett vilket von Hoffmeister erbjuder.

Vi införskaffar Esoteric Trumpism bland annat här: Arktos

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.