Robert Stark är en intressant skribent från Kalifornien, han har beskrivit sin position som ”alt-center”. Den radikala centrism Stark företräder erbjuder ofta nya perspektiv på olika frågor, bland annat har han skisserat en möjlig ”mångkulturalism från höger”. Inte sällan utvecklar han synteser mellan den radikala vänstern och den radikala högern, synteser som skulle kunna företrädas av olika socio-politiska allianser i framtiden. Ett spännande exempel på Starks perspektiv är artikeln Intersectionality of the Smart but Poor.
Som titeln antyder är det intersektionalitet han utforskar, ett begrepp normalt förknippat med den postmoderna ”vänstern” och avsett att analysera hur kategorier som klass, kön et cetera samspelar. ”Vänsterns” intersektionalism är emellertid förutsägbar, ”den vita cis-mannen” konstrueras axiomatiskt som privilegierad. Detta samtidigt som området som sådant är attraktivt för många människor att tala om, det är frågor som engagerar flera känslor. ”Hur samspelar klass, sexualitet och ras?” ”Hur är det att vara en lesbisk invandrarkvinna från överklassen jämfört med att vara en lågutbildad cis-man från orten?” Et cetera. Slutsatserna är dock redan från början givna, ett stort antal intressanta frågor kan överhuvudtaget inte ställas, perspektivet vänder sig explicit mot essentialism samtidigt som det implicit finns en udd riktad mot ”vita cis-män”. Vi har att göra med ideologi.
Starks intersektionella ansats är en annan och antyder hur intellektuellt givande det hela skulle kunna vara. Han rör sig delvis med andra begrepp än ”vänstern”, bland annat är han intresserad av bostadsfrågan och av generationsteori. Delvis rör han sig också med ”vänsterns” begrepp, klass är ett sådant. Starks perspektiv är heller inte främmande för genuina skillnader mellan grupper, det är öppet både för en aspekt av sociala konstruktioner och en aspekt av biologiska skillnader. I Intersectionality är det samspelet mellan intelligens, klass, ras och inkomst Stark berör. Likaväl som man kan indela ett samhälle i klasser kan man utgå från olika nivåer av intelligens (James Thompsons The 7 Tribes of Intellect är ett läsvärt exempel på det senare). Det finns en särskild alienation som tycks drabba många högintelligenta i det samtida samhället, givet att den genomsnittliga intelligensen sjunker påverkas också kultur och politik på ett sätt som gör det svårare för dem att känna sig hemma i det. Samtidigt har vårt samhälle och dess ideologi en kluven relation till intelligens och kognitiva skillnader, på samma gång ett förbjudet ämne att tala om och betraktat som en förutsättning för framgång (jämför ideologins stereotyp ”inavlade svärjevänner” och reaktionen på motsvarande stereotyper när de har utomeuropeisk härkomst).
I fokus för Stark står gruppen av ”smarta men fattiga”. Stark tar upp NEET-fenomenet (”Not in Education, Employment, or Training”), och hur dessa hemmasittare och drop-outs inte sällan är uppvuxna i medelklassen men väljer NEET-tillvaron framför en tillvaro som fattiga arbetare. Han misstänker att de ”smarta men fattiga” främst är vita. De är även överrepresenterade i dissidentkretsar, både till höger och vänster (”the left’s core support is now concentrated among high education but low income voters”). Här berör Stark även en skillnad mellan etablerad amerikansk konservatism och alt-högern. Etablerad konservatism, Conservatism Inc, värderade pengar högre än bildning, medan den alternativa högern bröt med en anti-intellektuell tradition här. Om ett mål är att nå delar av eliten och de bildade mellanskikten var det en värdefull ansats.
Intressant är även att Stark i sin intersektionalitet för in psykologiska faktorer. De smarta men fattiga kan ha personlighetsdrag som ”lower agreeability and conscientiousness, and higher introversion and neuroticism”. De kan också i högre grad befinna sig på autismspektrat eller ha ADHD. Hög intelligens är inte den enda faktorn av intresse, i det manageriella konsumtionssamhällets byråkratier är pro-sociala extroverter ofta väl så framgångsrika (jämför här Edward Duttons forskning om varför det är svårare för genier i vårt samhälle). ”Vänstern” tangerar Starks perspektiv med sitt fokus på ”funkofobi”, vilket inkluderar diskriminering baserad på neurodiversitet (autism et cetera). Men Stark är här mer konsekvent. Han konstaterar bland annat att för de ”neuro-atypiska”, de med autism, asperger et cetera, är den moderna byråkratin en fientlig plats. Den som inte kan anpassa sig till politiskt korrekta regler för språk och annat kommer snabbt rensas ut från dessa miljöer. ”Cancel culture with woke HR, de facto purges neurodiversity from the corporate world.” Den som inte vill ljuga kan här glömma att göra karriär, ideologi trumfar intelligens.
Stark avslutar med att konstatera att ”while all societies have malcontents, the more intelligent people that are not utilized or given a role in society, the less legitimacy a system has”. Det postmoderna manageriella systemet och dess ideologier är alltmer fientliga mot de intelligenta grupper Stark tar upp. I nuläget är kombinationen av repression och belöningar, piska och morot, tillräcklig för att systemet ändå ska fungera. Men Stark skriver att ”the massive wave of white collar layoffs, will likely exacerbate elite over production, and could increase discontent enough to cause trouble for the system”. Alt-högern kan här ha varit en första varning, en första inkarnation av något betydligt större.
Sammantaget är det en givande artikel. Stark analyserar inte bara relationerna mellan kategorier som intelligens, inkomst, status och klass, han tar även upp hur de förhåller sig till den socio-politiska ordningen. Där för han in termer som elit, institutioner och elitöverproduktion. Texten är betydligt mer spännande, relevant och oförutsägbart än det som normalt beskrivs som ”intersektionalitet”. Oavsett om det utgår från den radikala mitten eller högern är detta ett intersektionellt perspektiv som slitit de ideologiska kedjorna och är intressant på riktigt. Sannolikt även för många i den grupp Stark skriver om. Man kan tänka sig ett flertal liknande texter som Starks, där fokus istället för intelligens kan ligga på thumos, fysik, våldskapital, utseende eller rentav metagenetik.
Om skribenten: Joakim Andersen
