Joseph Schumpeter (1883-1950) var en av 1900-talets mest inflytelserika ekonomer, hans perspektiv var också ett högintressant komplement till såväl Marx som Mises. Inte minst finns det ett tydligt släktskap med Burnham och andra machiavellianer i Schumpeters tänkande, med ett dynamiskt snarare än statiskt elitperspektiv. Schumpeter intresserade sig inte bara för eliters roll i samhället utan lade betydande tonvikt på hur eliter driver förändringsprocesser. Jämfört med Marx var han också väl på det klara med att skillnaderna mellan människor var en viktig faktor i samhälle och historia, Schumpeter skrev exempelvis om klasser att ”the ultimate foundation on which the class phenomenon rests consists of individual differences in aptitude.. with respect to those functions which the environment makes ”socially necessary” — in our sense — at any given time; and with respect to leadership, along lines that are in keeping with those functions. The differences, moreover, do not relate to the physical individual, but to the clan or family.” Den betydelse han lade vid för-borgerliga inslag i Västerlandet, liksom borgarklassens politiska oförmåga överlag, var också givande. Utan inslaget från det samhälle och de klasser Sam Francis beskrev som ”preskriptiva” skulle borgarklassen komma att stå sig slätt, vilket också tycks ha skett. ”Intellektuella” och managers har tagit aristokratins och kyrkans plats som ledare med idag känt resultat.
Ett intressant exempel på Schumpeters tänkande är hans text om imperialismer i Imperialism and Social Classes. Han analyserade där fenomenet ”imperialism”, vilket han definierade som ”the objectless disposition on the part of a state to unlimited forcible expansion”. Samtidigt fann han så betydande skillnader i tid och rum att ”imperialismer” var att föredra som begrepp. Huruvida hans förklaringsmodell ska ses som en vederläggning av historiematerialismen eller tvärtom en mer avancerad version av den lämnar vi osagt, det är hur som helst en värdefull modell som kristalliserar samspelet mellan klasser, intressen och värdesystem.
Schumpeters genomgång av intressets roll i samhälle och historia är kärnfull. Han noterade att intresset inte nödvändigtvis omfattar hela statens befolkning, liksom att det verkliga intresset bakom en krigshandling inte nödvändigtvis uttrycks i ord (”the interest that actually explains a warlike act need not, finally, be openly admitted”). Här rör vi oss som synes nära det marxska perspektivet med dess intresse för klassintressena bakom olika ideologier. Men Schumpeter konstaterar att intressen bara delvis förklarar imperialismer. Ibland är kriget som sådant intresset, mål snarare än medel. ”It values conquest not so much on account of the immediate advantages — advantages that more often than not are more than dubious, or that are heedlessly cast away with the same frequency — as because it is conquest, success, action. Here the theory of concrete interest in our sense fails.”
Schumpeters historiska fallstudier, av Egypten, Persien, Assyrien med flera, framhävde betydelsen av samhällsstrukturen. När Egypten var ett samhälle av bönder saknades en social kraft som kunde driva en imperialistisk politik, en sådan fanns först efter att hyksos drivits ut. Det handlade då om en klass av professionella soldater, i allians med kronan. Resultatet var en imperialistisk era av expansion. ”The crown thus carried out a social revolution; it became the ruling power, together with the new military and hierarchical aristocracy and, to an increasing degree, foreign mercenaries as well. This new social and political organization was essentially a war machine. It was motivated by warlike instincts and interests.” Schumpeter jämförde detta med Persien, där krigarvärden fanns redan från början. Perserna var ett krigarfolk, ”in a warrior nation war is never regarded as an emergency interfering with private life; but, on the contrary, that life and vocation are fully realized only in war. In a warrior nation the social community is a war community. Individuals are never absorbed into the private sphere. There is always an excess of energy, finding its natural complement in war. The will to war and violent expansion rises directly from the people — though this term is here not necessarily used in the democratic sense, as we shall see later.” Hos assyrierna var istället det religiösa motivet centralt, uttryckt av en kung i orden ”the God Assur, my Lord, commanded me to march.. I covered the lands of Saranit and Ammanit with ruins.. I chastized them, pursued their warriors like wild beasts, conquered their cities, took their gods with me. I made prisoners, seized their property, abandoned their cities to fire, laid them waste, destroyed them, made ruins and rubble of them, imposed on them the harshest yoke of my reign; and in their presence I made thank offerings to the God Assur, my Lord.” Det despotiska Assyrien skiljde sig här från de likaledes religiösa arabernas imperialism, där Schumpeter fokuserade på beduinernas demokratiska och patriarkala samhällsform (”their social organization needed war; without successful wars it would have collapsed”).
En viktig faktor bakom imperialismer är ”the vital needs of situations that molded peoples and classes into warriors — if they wanted to avoid extinction — and in the fact that psychological dispositions and social structures acquired in the dim past in such situations, once firmly established, tend to maintain themselves and to continue in effect long after they have lost their meaning and their life-preserving function.” En sådan krigisk klass var den franska aristokratin. Schumpeter återknöt här till historiematerialismen genom att notera att det handlar om ”past rather than present relations of production.. an atavism in the social structure, in individual, psychological habits of emotional reaction”. Vad gäller den kapitalistiska eran menade Schumpeter att den atavism som imperialismer representerar gradvis har allt mindre jordmån. Det spelar också in att den ekonomiska konkurrensen absorberar den mesta psykiska energin, vilket lämnar lite energi över till krig (”in a purely capitalist world, what was once energy for war becomes simply energy for labor of every kind”).
Det fanns två motsatta tendenser. För det första inflytandet från för-kapitalistiska klasser och mentaliteter. Schumpeter skrev för ett sekel sedan att ”whoever seeks to understand Europe must not overlook that even today its life, its ideology, its politics are greatly under the influence of the feudal ”substance,” that while the bourgeoisie can assert its interests everywhere, it ”rules” only in exceptional circumstances, and then only briefly. The bourgeois outside his office and the professional man of capitalism outside his profession cut a very sorry figure. Their spiritual leader is the rootless ”intellectual,” a slender reed open to every impulse and a prey to unrestrained emotionalism. The ”feudal” elements, on the other hand, have both feet on the ground, even psychologically speaking. Their ideology is as stable as their mode of life.” Arven från den autokratiska staten var fortfarande högst närvarande, även om ”in the end the climate of the modern world must destroy them”. Till detta kom möjligheten att det uppstod monopolkapital med politiska kontakter, ”a social group that carries great political weight, a strong, undeniable, economic interest in such things as protective tariffs, cartels, monopoly prices, forced exports (dumping), an aggressive economic policy, an aggressive foreign policy generally, and war, including wars of expansion with a typically imperialist character”. Sådana exportmonopol skulle också bidra till en imperialistisk tendens. Schumpeter betonade dock de många motkrafterna till exportmonopolen. Hans slutsats var att imperialismens dagar under kapitalismen var räknade.
Intressant i sammanhanget är att försöka analysera dagens samhälle, inklusive eventuella imperialistiska tendenser, med utgångspunkt i Schumpeters modell. Vi finner då att det för-kapitalistiska inslaget tynat bort, Francis talar om ”preskriptivt” och Moldbug om ”optimater” men båda beskriver det närmast som ett svagt eko. Den fria kapitalism Schumpeter utgick från har dock invaderats och övertagits av ett manageriellt system, vilket inneburit en kimeralik hybrid mellan kapitalism och orientalisk despotism. Idag har detta system tydligt parasitära tendenser och för tankarna till både Schumpeters beskrivning av monopolkapitalistiska kotteriers imperialistiska tendenser och hans skildring av bakgrunden till Roms imperialism som ”the occupation of public land and the robbery of peasant land formed the basis of a system of large estates, operating extensively and with slave labor. At the same time the displaced peasants streamed into the city and the soldiers remained landless — hence the war policy.” Tendenser till manageriell imperialism kan alltså identifieras, samtidigt som den relativa avsaknaden av för-kapitalistiska inslag påverkar formerna för det hela. Tämligen få referenser till nationalism och krigare, ofta postmoderna metoder som proxy-krig och ”färgrevolutioner”. En ”rävarnas” imperialism snarare än ”lejonens”, för att hänvisa till Pareto, i många avseenden en samhällsform som kan ha svårt att hantera schumpeterska ”krigarfolk” och mer typiska imperialismer.
Sammantaget finner vi i Schumpeters imperialismteori en givande modell av samspelet mellan historia, eliter och idéer, summerad i orden ”the ancient truth that the dead always rule the living”.
Mer Schumpeter
Schumpeter och skattestaten
Schumpeter från höger
Om skribenten: Joakim Andersen
