Philip K Dick (1928-1982) var en av 1900-talets stora science fictionförfattare. Hans berättelser har legat till grund för ett flertal mer eller mindre självständigt tolkade filmatiseringar, bland annat Blade Runner, Total Recall, The Man in the High Castle och Adjustment Bureau. Dick ställde högst relevanta frågor om livet i det senmoderna samhället, frågor i gränslandet mellan filosofi, teologi och politik, bland annat hur makten kan påverka individens verklighet och identitet. Intressant i sammanhanget är att han 1974 upplevde vad han själv beskrev som gudomlig kommunikation, Dick skrev om detta bland annat i VALIS-trilogin. Likaledes intressant är att Dicks bild av verkligheten, inklusive VALIS (”Vast Active Living Intelligence System”), har betydande likheter med den verklighetsteori Christopher Langan för fram i sin CMTU (”Cognitive-Theoretic Model of the Universe”). Det finns också beröringspunkter med biocentrikern Ludwig Klages hos Dick, ett exempel på det är hans kortnovell The Pre-Persons från 1974.
Utgångspunkten i Pre-Persons alternativa samtid är att aborträtten som kompromiss mellan kristna och abortförespråkare utsträckts till barn utan själ. Själen antas, återigen som kompromiss, inta kroppen vid tolv års ålder (alternativt tidigare om viss mer avancerad matematisk förmåga kan uppvisas). Innan dess är barnet en ”pre-person” som kan tas med av abortbilen om föräldrarna så önskar och adopteras eller dödas. I kortnovellen följer vi några personer i samband med abortbilens besök, en av dem en vuxen som i protest kräver att tas med i den eftersom han glömt sin algebra och alltså förlorat sin själ.
Dicks tankeexperiment är litterärt inte det bästa han skrev men som inlägg i abortdebatten är det effektivt. Det gäller inte främst det rationella budskapet, där det ”sluttande planets” konsekvenser utforskas. Istället är det Dicks biocentriska fokus på hjälplösheten hos de ofödda som berör läsaren. Han nöjer sig emellertid inte med detta, utan föresätter sig att analysera psykologin bakom det hela. Här blir han genuint politiskt inkorrekt, sannolikt också synnerligen provocerande för en del läsare. Det är i novellen fäderna som vänder sig mot fenomenet ”retroaktiv abort”, en av dem utvecklar en teori om de kvinnor som strider för dess fortbestånd. Med tydlig hänvisning till sin egen fru uttrycker han att ”it’s a certain kind of woman advocating this all. They used to call them ”castrating females.” En annan huvudperson fokuserar på hjälplösheten hos måltavlorna, ”the organism that is killed had no chance, no ability, to protect itself.” Han utvecklar detta vidare, ”more is involved. Hatred of what? Of everything that grows?” You blight them, he thought, before they grow big enough to have muscle and the tactics and skill for fight.”
Sammantaget är det en mycket mörk psykologisk teori Dick utvecklar i Pre-Persons, där en av drivkrafterna bakom abortpolitiken beskrivs som hat mot de ofödda och en perverterad vilja till makt över de hjälplösa. Bland karaktärerna i novellen finns här en tydlig könsaspekt, med en konform och känslomässigt störd kvinna och två mer omtänksamma och fritänkande män (en ”jag gör bara mitt jobb”-man dyker också upp). Novellens överflyttande av modersinstinkten till männen tycks dock inte vara allmängiltig, Dick skisserar också en mer generell samhällelig tendens där ”the powerful and evil old” står mot ”the helpless and gentle new”. Här finns uppenbarligen en generationsaspekt, Dick för också in ett resonemang om konkurrenssamhället och hur det lett till ”a civilization in which the desire by women to destroy their own”. Här hamnar han för övrigt nära den äldre Guy Debord som beskrev det franska samhället som barnfientligt. Den gamle situationisten skrev om detta att ”children are still loved in Spain, Italy and Algeria, and among the Gypsies. Not often in France at the moment. Neither lodgings nor towns are made for children.. on the other hand, contraception is widespread and abortion is available.”
Oavsett hur vi bedömer Dicks psykologiska teori är det intressant att han skrev en dystopi på det just nu aktuella temat, inte minst att han på ett så begränsat utrymme fick med flera originella psykologiska och politiska fragment.
Om skribenten: Joakim Andersen
