Att låtsas att det istället handlar om naivitet är en eftergift som inte kommer belönas av motparten och dessutom tonar ner det hot den ”antirasistiska” cocktailen utgör. Skillnaden mellan en naiv vän och en manipulativ fiende är betydande och bör inte döljas av missriktad artighet.
Ett annat intressant exempel på skillnaden mellan retorik och verklighet hänger ihop med synen på skatter. Försvararna av höga skatter presenterar normalt sina motiv som grundade i rättvisa, medkänsla och effektivitet. Fullt så enkel är inte verkligheten, något som antyds av studien Each is to count for one and none for more than one: Predictors of support for economic redistribution av Chien-An Lin och Timothy C. Bates. De studerar där de olika motiven bakom ekonomisk omfördelning. Tidigare studier har tytt på att egenintresse, medkänsla och avund är viktiga faktorer bakom stöd för omfördelning. Intressant nog har däremot rättvisa haft en betydligt mindre betydelse. Detta kan bland annat bero på att begreppet rättvisa är diffust och har ett flertal skiftande definitioner. Lin och Bates introducerar därför begreppet ”communal fairness” i sin studie. Deras studie tyder på ett samband mellan ”communal fairness” och stöd för omfördelning. I förbigående är detta av intresse för ämnet omfördelning och invandring, andra studier tyder på att stödet för omfördelning minskar i ett mångetniskt samhälle. Möjligtvis eftersom det inte längre handlar om ”communal fairness” utan om överföringar mellan ”communities”.
Lin och Bates studerade även ”coercive redistribution”, alltså omfördelning genom tvång. Stödet för sådant tvång mättes genom frågor i stil med ”människor som ifrågasätter omfördelning av rikedom borde straffas” och ”om de rika försöker undvika att betala skatt borde det vara tillåtet att använda mild tortyr för att få dem att berätta var de gömmer sina pengar från de fattiga”.
Intressant här är att sambandet mellan medkänsla och stöd för ”coercive redistribution” var högst marginellt. Detta kanske inte bör förvåna någon, det kan finnas en viss motsättning mellan medkänsla och retorik i stil med ”hata dom rika” Det var istället andra drivkrafter som låg bakom viljan att straffa människor som ifrågasatte omfördelning, inte minst ”malicious envy”. Alltså en avund där det är ett självändamål att de rikare skadas, även om det drabbar alla. ”Given the desire of the envious to harm those better-off than themselves this association was perhaps predictable” noterar författarna lakoniskt. De berörde också den evolutionära aspekten. Om min relativa status gynnas av att de rikare skadas kan det vara värt att jag får det sämre ekonomiskt. Detta kan i förbigående dras till sådana konsekvenser att om bara min relativa status ökar är det acceptabelt att hela samhället kollapsar, i synnerhet om processen är utdragen.
Vad studien alltså tyder på är att medkänsla bara är en av drivkrafterna bakom stöd för omfördelning, bland de andra drivkrafterna finner vi avund, egenintresse och ”communal fairness”. Vad gäller omfördelning med tvång, vilken i hög grad överlappar den historiska ”vänstern” genom formuleringar som ”människor som ifrågasätter omfördelning av rikedom borde straffas” och ”regeringen borde, med våld om det behövs, kontrollera ekonomin för att omfördela rikedom från de rika till de fattiga”, var sambandet med medkänsla högst marginellt. Här spelade istället både ”communal fairness” och destruktiv avund stora roller. Möjligen kan man finna ett samband mellan den konservativa tanken om folkhemmet och ”communal fairness” å ena sidan och undertryckt avund och mordisk retorik och praktik å den andra. Den historiska högern har ofta varit öppen för omfördelning i någon form, utan att för den skull vilja skada de rikare, liknande motiv har funnits i den sundare vänstern. I den mindre sunda vänstern har situationen varit en annan. Existensen av en omfördelningsretorik som döljer destruktiva känslor av avund bakom tal om medkänsla är hur som helst intressant. Ofta antyds dessa känslor av våldsamma och fientliga inslag i retoriken, även om de ibland presenteras som skämtsamma.
Ytterligare läsning: James Thompson – Social Justice or Malicious Envy?
Om skribenten: Joakim Andersen
