Steve Sailer är en av mina favoriter bland paleokonservativa skribenter, han utmärker sig genom intelligenta artiklar om allt från invandring och IQ-studier till filmer och idrott. I förbigående sagt är det en bredd man saknar i svensk borgerlighet, ofta begränsad till den rena dagspolitikens kulturella vakuum. Sailer skriver bland annat för TakiMag , det är där vi finner en av hans nya artiklar betitlad Are We What We Watch (som en homage till Sailers stavrim visar sig även dagens lästips inledas med ett dylikt).

Sailer utgår i texten från en studie av marknadsföringspsykologerna Nave, Rentfrow och Batia där de analyserat samband på Facebook mellan personlighetstester och filmsmak. De flesta av Facebookanvändarna var relativt unga kvinnor, mest ”likeade” var därför Twilightfilmerna (följda av Toy Story och Hitta Nemo). Bland män var istället Baksmällan mest omtyckt.

Studien utgår från Big Five-teorin, en personlighetsteori som identifierar fem centrala personlighetsfaktorer. Det rör sig om öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, tillmötesgående och neuroticism. Det tycks finnas tydliga samband mellan våra personlighetsdrag och vår filmsmak. Bland annat är fans av 2001 en ovanligt öppensinnad och introvert skara, men inte särdeles tillmötesgående. Stereotypen av ”sf-nörden” bekräftas alltså delvis, så även bilden av den typiske animefantasten som introvert. Cineaster som högljutt protesterar mot Sailers generaliseringar bör här för övrigt begrunda en av hans mest kärnfulla iakttagelser, ”political correctness is a war on noticing”.

Men vi fortsätter parallellt med detta begrundande med viktiga filmpsykologiska rön. Fans av Taxi Driver förefaller enligt studien vara mycket öppna och neurotiska, men inte särskilt samvetsgranna, extraverta eller tillmötesgående. Vänner av idrottsfilmer visar sig däremot vara mycket samvetsgranna, extraverta och tillmötesgående, men mindre öppensinnade och neurotiska (kort sagt en tämligen sympatisk skara). Sailer berör könsaspekten men sannolikt finns här även både klass- och etniska aspekter. ”Svarta filmer” som Friday tycks exempelvis uppskattas av en mer extravert publik.

Sammanfattningsvis är det ett intressant område, oavsett om man vill dra hundraprocentigt säkra slutsatser om vänners och samhällens personligheter utifrån deras filmsmak eller bara vill introduceras till Sailers bredd som skribent.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.