Joscelyn Godwin är en värdefull bekantskap, känd bland annat för böcker som Arktos – The Polar Myth in Science, Symbolism, and Nazi Survival och Harmonies of Heaven and Earth – The Spiritual Dimension of Music from Antiquity to the Avant-Garde. Den fascinerande romanen The Forbidden Book, där en magisk bok är den egentliga huvudpersonen, är också ett av hans verk. Godwin rör sig i de domäner där musikvetenskapen överlappar traditionalism, teosofi och mystik, han är själv musiker. Han är produktiv och har skrivit bland annat om Julius Evolas relation till teosofin och operans andliga potential. För traditionalister såväl som musikologer torde Godwins rika produktion vara något av en skattkammare, detsamma gäller i någon mån för läsare intresserade av idéhistorisk kuriosa.

En intressant artikel av Godwin behandlar hur J.R.R. Tolkiens verk, medvetet eller omedvetet, förmedlar en traditionell världsbild. Godwins utgångspunkt är att i vår tid är det ofta genom kulturen vi får en bildning i det tidlösa perspektivet. Som exempel på detta nämner han Shakespeare, impressionismen och den klassiska arkitekturen, ”much well-known poetry, music and painting embodies elements of pure mysticism”. Detsamma gäller en del ”sekundära världar”, bland dem Tolkiens. Detta äger i hög grad rum ”under radarn”, i den kulturella sfären, eftersom vår tid präglas av kollektiv galenskap. Godwin skriver om detta att ”the place of a true artist in a world as publicly insane as ours can only be that of a rebel, overt or covert, recalling to their senses those who will hear, read or see.”

Godwin lämnar frågan om Tolkiens inspirationskällor öppen men konstaterar att den kosmologi han beskriver överensstämmer med den traditionella. Likheterna börjar redan med den tolkienska skapelseberättelsen, ”Ainurs musik”, där Godwin finner paralleller hos musikteoretiker från renässansen. Den tolkienska skapelsens fyra stadier motsvarar även de teman från bland annat kabbalan. För den som tidigare främst haft fokus på syntesen mellan hedniska och kristna teman i Tolkiens verk är Godwins studie av djupare teman fascinerande.

Godwin tar upp människans roll i Tolkiens kosmologi, liksom förhållandet mellan Midgårds åldrar och hinduismens manvantaras. Numenors motsvarighet i Atlantis behandlas, så även världens ”förtätning” och icke-människornas försvinnande från vår verklighet. Gandalf och Aragorn som arketyper berörs också. Sammantaget är det en givande artikel, som hos den rätta läsaren kan ge upphov till egna reflektioner kring konstnärens ansvar och möjligheter i vår tid. Även för kulturkritiker och mytonauter kan Godwins korta text om Tolkien vara av värde för det perspektiv det kan bidra till när man ska bedöma samtida kultur, när man ska skilja mellan det goda, det skadliga och det som bara har bruksvärde.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.