Roosh Valizadeh var under många år känd som en av de främsta ”pick up-artisterna”, genom böcker och artiklar lärde han män hur man attraherar kvinnor. I ett samhälle där kunskaperna om de respektive könen och deras dynamik ersatts av misandri och androgyni, i både ideologi och populärkultur, fanns det ett genuint värde i att skriva sakligt om sådant som attraktion, förhållanden och könsskillnader. Samtidigt var ansatsen en återvändsgränd, något Roosh själv också insåg med tiden. Istället för att finna kärlek och bilda familj upplevde han sig fångad i en oäkta roll där han agerade ”clown” åt ständigt nya kvinnor han ville konsumera. Nyligen återfann han sin mors armenisk-ortodoxa tro och avpublicerade flera av sina mindre konstruktiva böcker. Han är idag en kristen kulturkritiker.
I det senmoderna samhället är det inte bara män som saknar kunskap om det motsatta könet, även många kvinnor frågar sig var ”de bra männen” tagit vägen och hur man fångar deras intresse. En intressant ansats avsedd att hjälpa dessa är därför Roosh nya bok Lady, där han uttryckligen vänder sig till kvinnor med råd om hur män fungerar. Den är tillägnad hans bortgångna syster och viljan att hjälpa kvinnor framstår som äkta.
Roosh utgår från att en central del av meningen med livet är att leva enligt vår natur. För män handlar det om att försörja och försvara en familj, för kvinnor i första hand om att ta hand om sina barn och i andra hand sin man. Men vi har också en dålig sida i vår natur. För män är det begäret att ha sex med många kvinnor, för kvinnor är det begäret att ha sex med män med hög status (så kallad hypergami). Roosh talar här om vår ängel och vår djävul, de sitter så att säga på våra axlar. Problemet är att den moderna världen ständigt uppmuntrar oss att göda vår djävul, genom både ideologi och populärkultur. Roosh har en kulturkritisk sida, han skriver ofta givande om varför makthavarna sprider meningslös konsumtion och egalitarism. Han skriver här bland annat att ”there are no positive role models for women in entertainment, mass media, government, and the universities. These institutions teach women how to be impulsive, masculine, vulgar, and promiscuous while pushing them to become enslaved in the rat race.” Något liknande gäller för män, de uppmuntras också att göda sin djävul och bland annat att söka sex snarare än kärlek. En effekt av detta är att många män inte är tillgängliga för annat än sex, oavsett hur väl läsaren följer Roosh råd. Han skriver om detta att ”if a man has been feeding his devil for a long time, and most men have, he’s not going to want love from a girl who is capable of providing it.. you will not be able to change a man’s mind if he just wants sex.”
En viktig del av Roosh råd rör därför hur man skiljer män som är i sin ”playerfas” från män som är redo att stadga sig. En central metod är hans unika 2/9-regel, där man tidigast kysser på andra dejten och har sex på den nionde. Män i playerfasen väntar inte så länge. Roosh delar också upp män i kategorierna Exciting Eric och Boring Bobby. När en man lyssnar på sin djävul föredrar han Sexy Stacy framför Virgin Vicky, på motsvarande vis föredrar en kvinna då Eric framför Bobby. Detta har att göra med att Eric, ofta felaktigt, framstår som högstatus. Roosh skriver att ”when your devil is in control, which is the case for most women, you mistake the character of a bad boy, jerk, or asshole with having “high status,” whereas he is low status in terms of being a good husband.” Frågan man bör ställa sig är istället “is this the type of man who will provide and protect?” Då framstår Bobby som ett mer genomtänkt val.
Roosh ger många konkreta råd, med utgångspunkt i skillnaderna mellan män och kvinnor. Bland annat tar han upp att män och kvinnor har olika biologiska klockor, vilket betyder att det är riskabelt att först satsa på karriär och därefter bilda familj. Roosh råder kvinnor att göra det i omvänd ordning och noterar att ”feminism is teaching women to live according to the male biological clock.” Han tar också upp mäns två faser och deras tendens att dela in kvinnor i fack beroende på om de kan tillhandahålla sex eller kärlek. Det är ingen alldeles smickrande beskrivning av det manliga släktet, men Roosh skriver tidigt att det är inte ”sweet lies” han tänker ägna sig åt. Vill han hjälpa sina kvinnliga läsare måste han vara ärlig.
Intressanta är också de stycken där han tar upp vilka egenskaper män är attraherade av. Det handlar föga överraskande först och främst om utseende, där hans råd är att sträva mot längre hår och lägre vikt. Det andra behovet är vänskap och intimitet, en man vill kunna slappna av med sin kvinna. Förmågan att göra mannens liv enklare och bättre är en tredje faktor, exempelvis genom god mat. ”Most women have no idea how to please a man beyond sex” menar han. Roosh nämner lojalitet och ärlighet som en fjärde central faktor. Här handlar det bland annat om att inte spendera tid med ”killkompisar”. En mans femte behov är att bli accepterad för den han är, Roosh nämner att detta är en grundläggande respekt man även bör visa sin kvinna.
Många av råden är konkreta. Roosh beskriver när det är dags att sänka sina krav, varför man kan bo kvar hemma hos sina föräldrar länge, var man träffar potentiella partners och varför kvinnor och män bör leta på olika sätt. För kvinnor handlar det om att söka passivt, att ”encourage a man, respond to him, ask him questions, but don’t chase him like you are the hunter”. En man som inte ens kan fråga ut en kvinna på dejt är inte manlig nog att bli en lämplig partner enligt Roosh, ”if you do the work for a man in the beginning, you will have to do the work for him until the end. He will never step up.” Han råder den kvinnliga läsaren att vara feminin och ha grundläggande hyfs, bland annat genom att ställa frågor under konversationer, att le åt försök till skämt och att inte fastna i mobilen.
Roosh tar också upp hur man vårdar ett förhållande, där handlar det bland annat om att behandla mannen som ”captain of the ship”, att respektera hans behov av egen tid, och att ta hand om det gemensamma hemmet. Roosh utgår från traditionella könsroller, vilket innebär att mannen har en aktiv, ledande roll och kvinnan en mer passiv. Inte alla läsare kommer att dela det perspektivet, jämför Abellios och Fayes tre kategorier ”den ursprungliga kvinnan, den manliga kvinnan, och den ultimata kvinnan” där många av Roosh läsarinnor paradoxalt nog kommer att höra till den tredje snarare än den första gruppen. Beskrivningen av hur män fungerar är oavsett vilket tillräckligt realistisk för att Lady ska vara givande oavsett vilken kategori läsarinnan tillhör. Roosh har skrivit den riktad både till kvinnor som söker kärlek och familj och till män som vill kunna ge användbara råd till systrar, döttrar och väninnor.
Ansatsen är kort sagt positiv, även om det är svårbedömt huruvida han lyckats uppnå det ”mjukare” språk han antar kan tilltala kvinnliga läsare och oavsett om alla konkreta råd är lika användbara. Tanken att dela med sig av hur män fungerar i en värld där förvirring ersatt kunskap är god. Roosh utgår också från en kulturkritisk och existentiell grundinställning, där han vänder sig mot en materialism driven av eliterna, eliter som marginaliserar immateriella värden som kärlek och Gud och ersätter dem med pengar, utseende och sex. Han är medveten om varför eliterna inte värnar om starka familjer, ”all the while, strong families are not being created, which means.. don’t have to worry about tribes of strong men with loyal sons overthrowing the status quo. Both men and women have become weak, cosmopolitan, and atomized. They chase consumer products while enslaved to soul-destroying jobs, various substances, and cheap sex.” Att genom råd och dåd då försöka hjälpa män och kvinnor att finna kärlek och familjelycka är en konstruktiv handling och Lady en originell men givande bok. Även den som inte instämmer i alla Roosh svar kommer ha utbyte av de frågor han ställer.
Om skribenten: Joakim Andersen
