Pånyttfödd hedendom och identitär hiphop

Hedendom, Identitarism, Musik, Okategoriserade

Eftersom jag för tillfället fastnat i Yukio Mishimas japanskt traditionalistiska bokserie Sea of Fertility, så blir dagens inlägg något så föga originellt som ett par länk- och lästips (på sikt kommer det dock att leda till en recension av Mishimas vackra men sorgliga beskrivning av det traditionella Japans undergång). Det rör sig dock om läsning av hög kvalitet.

Tomislav Sunic om hedendom och konst i Tredje Riket
Bloggaren Aryan Futurism/Alisdair Clarke har publicerat en bra text av Tomislav Sunic som är en av de främsta företrädarna för den europeiska nya högern, där Sunic beskriver hur en pånyttfödd hedendom skulle kunna ta form i dagens Europa.

För den som missat det, så har också Motpolbloggaren AUTONOM publicerat en exklusiv och mycket intressant artikelserie av Sunic om konst i Tredje Riket. Del ett, två och tre. Sunic lyckas undvika både det vanliga politiskt korrekta ”allt som ägde rum i Tyskland mellan 1933 och 1945 var dåligt, rentav djävulskt” och det lika förenklade motsatta påståendet (”allt var bra, inget var dåligt”), och det är en bra text som förklarar både förhållandet mellan konst och politik, och belyser viktiga sidor hos en bortglömd världsbild.

Traditionalistisk pånyttfödelse
Det är inte första gången vi påpekar det, men om man skulle välja en svensk tänkare eller skribent som på ett intuitivt och instinktivt plan har en omedelbar och ibland närmast kuslig förståelse för traditionalismens världsbild i Evolas tappning, så är det Magnus Svensson. Magnus har nu samlat det bästa av sina traditionalistiska texter på bloggen Traditionalist, som starkt rekommenderas. Inte minst för den smakfulla estetiken, som i sig är ett exempel på arkeo-futurism.

Identitär hiphop
Bloggaren Johan Björnsson har också gjort en kulturgärning genom att inte bara hitta Basic Celtos, franska identitärer som gör hiphop, utan även översätta en av deras låtar. Översättningen och en länk där man kan ladda ner några av deras låtar hittar vi här. Björnsson har antagligen rätt i att det kan vara ett sätt att nå nya grupper, genom att fylla hypermoderna musikaliska former med ett betydligt mer arkaiskt och identitärt innehåll. Det säger sig självt att sådan hiphop kommer att skilja sig på många sätt från den afro-amerikanska. Mycket få européer som passerat 13-14-årsåldern kan till exempel skriva en text i stil med ”när du rullar det så kan jag inte kontrollera mej, och när du kastar det så är det svårt att fånga det. Du får mej att komma ut från VIP, mamma, för du ser ut som tjejen i mina drömmar, mamma, backa upp den där saken mot mej, mamma, wuu-uu-ööö-ööh” och samtidigt kunna se sig själva i en spegel (för att nu ta en översättning av en R Kelly-hit som exempel på hur pinsamt infantila texter det faktiskt rör sig om).

För den som inte kan vänta till de inlägg om Mishimas Sea of Fertility och Sun Tzus Art of War som är på gång, kan det gamla inlägget om japansk tradition läsas i brist på bättre. Det finns många likheter mellan japansk och västerländsk tradition (det är inte för intet som de kallades ”österns arier”), och shintoismen är ihop med hinduismen en av få hedniska/polyteistiska traditioner som överlevt in i modern tid i ett samtidigt komplext samhälle. Den som vill föreställa sig hur ett hedniskt Norden kunde ha sett ut idag, kan därför ha god hjälp av en närmare studie av Japan. Det är talande för hur genomsyrat Japan var av traditionella värderingar, att till och med den kriminella undervärlden, yakuzan, var kejsartrogna traditionalister och hade nära kopplingar till ultranationalismen. Mer om detta kan läsas här. Ett äldre inlägg om den sicilianska maffian som ett exempel på arkaisk livssyn här.

AT